Wien

Det är svårt att beskriva Wien.

För den österrikiska huvudstaden är så mycket.

Från vackra slottet Schönbrunn, via Stephansdomen till de väldigt speciella Hundertwasserhusen.

Men det kan också vara en stillsam promenad och en schnitzel i fina Grinzing.

Wien andas historia, Wien lyser av olika slags kultur. Stadens historiska kärna är ett av Unescos världsarv i Österrike. Under våra två dagar i Österrikes huvudstad sovrade vi ganska hårt bland alla sevärdheter för att inte bara flacka runt hit och dit på en massa måsten.

Vi hade varit i Wien tillsammans ett par gånger tidigare. Själv hade jag varit där även några gånger på egen hand i jobbet.

På den tiden våra tre söner hängde med på semestern hade vi vår husvagn på en camping utanför stan när vi stannade till under en av semesterresorna till Italien.

Nu var det första gången vi åkte dit med husbilen. Även den här gången var vi på genomresa efter att ha besökt bland annat polska Gdansk, Warszawa, Krakow och tjeckiska Brno.

Vi följde på sätt och vis konceptet från när vi hade husvagn. Vi sökte en camping nära stan med goda kommunikationer. Som camping Donaupark i charmiga Klosterneuburg på andra sidan Donau, nordost om Wiens centrum.

Om vi inte hade varit så inställda på att det var Wien vi skulle besöka kunde vi mycket väl ha tagit en sväng även i Klosterneuburg där det exempelvis fanns kaféer, restauranger och en vacker kyrka med två torn.

Men vi var där för Wien och så fick det bli. Många på campingen tog sina cyklar till centrum. Vi hade också funderingar åt det hållet, men tyvärr gick Anettes cykelbatteri sönder (ja, vi har elcyklar) så att den inte gick att använda.

Busshållplatsen låg bara några hundra meter från campingen. Vi köpte var sitt dagskort av chauffören för 9,70 euro för all lokaltrafik vilket gav oss en go frihetskänsla att kunna hoppa på buss, spårvagn eller tunnelbana när och var vi ville. Dessutom tyckte vi att det lätt att förstå hur systemet fungerar med de olika linjerna.

Vi hade bestämt några ställen vi skulle åka till. Jag mindes hur charmigt jag tyckte att det var i Grinzing, nordväst om centrum, när jag tog en promenad där under ishockey-VM 1987 och föreslog att vi skulle börja där.

Vi tog bussen dit och gick huvudgatan upp och beundrade de fina husen som var målade i olika färger och hade sin egen karaktär.

Om vi hade tagit oss ännu längre upp hade vi kunnat njuta av utsikten över Wien och kolla in den lokala vinproduktionen, men vi nöjde oss med en kortare promenad.

Att äta wienerschnitzel i Wien är lika givet som att ta en hamburgare i Hamburg… Jag ser nu att det är en rätt usel ordvits, men den får stå kvar.

Hur som helst. Wienerschnitzel fick det bli till lunch i Grinzing. Servitrisen på restaurang Zum Martin Sepp (häftigt namn, förresten) överraskade oss med att föreslå att vi skulle dela på en portion och beställa en till om det behövdes istället för att ta var sin eftersom det var så mycket mat.

När schnitzeln kom insåg vi att hon hade rätt. För en halv portion innebar var sitt tillräckligt stycke panerat kött. Och gott var det. Servitrisen var nöjd när vi var nöjda.

Anette hade inte varit på Schönbrunn, det stora slottet med den gigantiska trädgården, i sydvästra Wien. Men det hade jag. Därför visste jag att min fru, som älskar blommor och gröna saker, skulle uppskatta att komma dit.

Och visst blev det så. Jag kan inte påstå att jag är någon blomstergubbe eller har gröna fingrar, men skönheten på Schönbrunn uppskattar jag till fullo. Och det är ju, precis som Wiens historiska centrum, ett världsarv.

De färggranna blomsterarrangemangen och den stora fina Neptunusbrunnen är riktigt ögongodis. Vi hade inte räknat med att det skulle vara så varmt att gå där och hade missat att ta med oss tillräckligt med vatten. Det löste sig med de kranar med dricksvatten som fanns i parken och en kiosk där vi kunde köpa båda glass och dricka.

Det var lätt att ta sig dit med tunnelbanan/tåget, bara ett byte från spårvagn till tunnelbana från Grinzing. 

Och lika lätt var det att ta sig därifrån och åka tillbaka till husbilen i Klosterneuburg.

Om man är i en stad där man delar namn med en av de mest kända attraktionerna är det givet att det blev ett huvudmål dag två. Och Stephansdomen är i sanning imponerande.

Jag har flera gånger gått runt och tittat upp mot det väldigt höga tornet och beundrat all fantastisk utsmyckning på utsidan, men den här gången gick vi även in.

Eftersom det var söndag var det gudstjänst inne i kyrkan. Alla var välkomna att vara med. Men även de som bara ville gå in och titta fick komma in. Vi var väldigt många som stod där bak och höjda våra mobiler och kameror och fotograferade.

Stephansdomen har gett namn åt det stora torget där den ligger, Stephansplatz.

Där finns ett myller av människor som är på väg i olika riktningar eller står still och bara tittar eller sätter sig på ett kafé eller en resturang eller går ner i någon av trapporna som leder ner till tunnelbanan. Stephansplatz sjuder av liv.

Eftersom vi så gott som alltid äter glass på de platser vi kommer till kunde vi naturligtvis inte motstå skylten med ”The world´s best ice cream”, som satt på markisen över Café Konditorei Aida, som sålt glass till sina kunder sedan 1913.

Två kulor var, som vanligt. Stracciatellan var riktigt god, men min favorit jordgubb hade för mycket sorbet-konsistens för min smak.

Det är lite tjatigt att skriva det, men vi säger bara Nora när det handlar om var glassen smakar som allra bäst.

Stephansplatz blev utgångpunkten för vår kulturella promenad genom centrala Wien.

Vi lufsade i sakta mak bort mot spanska ridskolan. Vi hade ingen tanke på att bevista någon föreställning med lippizanerhästarna, men på väg genom det stora huset stannade vi till och kollade in några filmsnuttar där hästarna uppträdde.

På Michaelerplatsen utanför finns en annan attraktion. Utgrävningarna från början av 1990-talet då rester från romarriket upptäcktes.

På andra sidan spanska ridskolan fanns ett annat slags konstverk av nyare slag. En stor bild med en text som uppmanar oss att varje dag jobba för att vårda och förnya demokratin. Jag stod och tittade på den en stund och tänkte på hur många gånger jag själv slentrianmässigt har sagt att man inte ska ta demokrati för givet. Här stod jag framför en minst sagt aktuell påminnelse.

Vi kom fram till det gigantiska slottet Hoburg. Det är ett monument från den tid då Österrike-Ungern var ett mäktigt land. Kejsarfamiljen bodde där fram till andra världskrigets slut. Men efter kriget upplöstes kejsardömet. Numera är det förbundspresidenten som håller till i Hoburg.

Vi nöjde oss med att gå till den innehållsrika baksidan som domineras av den populära parken där många Wien-bor chillar en stund och kanske äter sin lunch.

Bland turister är det populärt att gå in i Palmhuset och kika på de flygande smådjuren inne i fjärilshuset – eller som det heter på tyska, Schmetterlinghaus.

Kulturbyggnaderna står på rad i Wiens centrum. Från Hoburg fortsatte vi till den världsberömda operan, som internationellt sett peakar vid varje nyår med nyårskonserten som sänds i tv över hela världen. Vi passerade på utsidan medan vi reflekterade över när vi tog en guidad tur inne i den inte riktigt lika världsberömda, men ändå berömda, operan i Palermo på Sicilien.

Bland alla tunga kulturkolosser i sten finns även helt annan arkitektur i Wien. Utanför operan hoppade vi på en spårvagn som tog oss till en av Wiens mest populära attraktioner: Hundertwasser-husen på Löwengasse. Jag minns första gången jag var där, 1987. Då hade de märkliga husen bara några år på nacken.

Det är fortfarande lika fascinerande att se resultatet av hur den visionäre Friedensreich Hundertwasser fick med sig arkitekten Peter Pelikan (sköna namn, förresten) och arkitektprofessorn Josef Krawina att skapa något helt nytt. Husen innehåller 50 lägenheter och byggdes i kommunal regi.

I polska Sopot såg vi ett väldigt speciellt hus, besöket på Löwengasse påminner om det. Men i Wien är det så mycket mer.

Wien gav oss ett par goa dagar. Vi var nöjda när vi drog vidare söderut. Men vi kan absolut tänka oss att åka tillbaka och njuta av den kulturella och historiska cocktail som stan erbjuder i kombination med väldigt mycket annan trivsel.

Stefan 9 juli 2024