Visingsö

Visingsö imponerar – oavsett om det är sommar eller vinter

Visingsö är något jag har sett varenda gång jag har passerat Jönköping med bil.

Och kanske var jag där som barn. Har ett vagt minne, men det kanske inte alls är så.

Men i vuxen ålder har jag nu varit på Visingsö två gånger.

År 2021 var vi ute på en lite improviserad sväng med husbilen i september. Resans mål var att besöka Store Mosse nationalpark utanför Värnamo. Men när det var gjort hade vi ingen direkt plan för vad vi skulle göra innan vi återvände till Göteborg.

Vi stod på husbilsparkeringen som då fanns utanför nationalparken och tittade på kartan och kom på att Visingsö skulle vi ju hinna med. Sagt och gjort så körde vi mot Gränna och tog färjan över till Visingsö.

Vi jobbade då fortfarande båda två och kravet med resan var att Stefan skulle hinna titta på en match med Frölunda Hockey på datorn eftersom han då skrev nästan bara hockey i jobbet.

Vi hann med färjan och ställde oss på ställplatsen som ligger alldeles vid färjeläget. Mellan färjan och ställplatsen stod två hästar framför en remmalagsvagn och väntade på kunder.

Ställplatsen var inte full, men tillräckligt många stod där för att vi skulle förstå hur fullt det kan vara under högsäsong.

Vi hade några trevliga dagar på Visingsö då. Det fanns öppna restauranger, kaféer, glasskaféer och kiosker alldeles i närheten av ställplatsen (som även tillåter husvagnar).

Och utsikten över Visingsborgs slottsruin, som ligger kanske två hundra meter från ställplatsen, var ju häftig.

Tyvärr hade vi inte våra cyklar med oss, annars är det ju ett perfekt sätt att ta sig runt på ön. Men vi promenerade och njöt. Självklart ville vi se mer av ön och den dagen vi skulle åka därifrån på kvällen tog vi husbilen och körde runt.

Då, i september, var det fortfarande mycket folk på ön. Många människor var ute och cyklade på vägarna. Det är 25 kilometer att cykla Visingsö runt. Eftersom vägarna är smala är känslan är att man både cyklar och kör lugnt på Visingsö.

Helt klart känner man av historien när man är på Visingsö. Den vackra slottsruinen dominerar på något sätt när man kommit av färjan. Inte för att den ligger alldeles invid färjan, men för att den syns så tydligt att historiens vingslag känns direkt.

Och självklart gick vi dit. Det är gratis att gå runt ruinen. Man får gå på gräsmattorna runt om slottsruinen, dock inte in i den på grund av rasrisken. Men man kan titta in i några hålor som finns där. Under sommaren anordnas det konserter och teatrar där och att få uppleva något sådant hade ju självklart varit väldigt häftigt. Men sån tur hade vi inte.

På 1570-talet påbörjades bygget av Visingsborg av Per Brahe den äldre, som aldrig fick uppleva det som färdigt. Det var istället Per Brahe den yngre som fick vara med och bevittna slottet som färdigt år 1662.

Slottet ska ha varit väldigt vackert på den tiden. Mycket större, för det ska bara vara en bråkdel som vi ser idag.

Det krävdes mycket för att bygga det vackra och ståtliga slottet. Tegel hämtades till byggnationen från bland annat det vackra Alvastra kloster (som vi besökte i februari 2025, det är mycket som hänger ihop när man börjar läsa historia från bygden).

Men det är inte bara Visingsborg som är intressant på Visingsö.

Brahekyrkan från 1600-talet är väldigt vacker.

Den ligger bara en liten bit från färjeläget.

Vi besökte även Kumlaby kyrka en bit in på ön. Kumlaby kyrka byggdes redan på 1100-talet men under 175 år användes den som skola.

Inuti kyrkan finns det väldigt vackra gamla kalkmålningar.

Det finns också möjlighet att gå upp i tornet, vilket vi gjorde då. Där fick eleverna göra astronomiska observationer. Ibland inser jag och imponeras av all kunskap som fanns då för längesen. Tänk alla byggnader som vi fortfarande kan få uppleva många hundra år senare. Och så vackra de är.

Vi fortsatte vår sensommarresa på Visingsö med att besöka Tempelgården. Vi kunde helt enkelt inte låta bli att stanna till där när vi såg ett tempel och en massa skulpturer.

När vi sen fick läsa om Visingsökonstnären Olle Krantz och fick se utställningen inne i templet blev vi så imponerade. Vi gick även runt inne i trädgården och tittade på statyerna och byggnaderna.

Hade vi velat spela ett parti schack hade det funkat utmärkt med hjälp av det stora schackspelet på gräsmattan.

Vi körde hela vägen ut så långt vi kunde komma norrut på ön. Därefter vände vi för att köra söderut.

Vi stannade till där det i slutet av 1800-talet fanns en mullbärsodling. Bladen från de 1500 mullbärsbuskarna som fanns där, blev föda till de silkeslarverna som spann silkeskokonger som var och en kunde ge tusen meter silkestråd. Det är ju inte svårt att förstå att den silkestråden var eftertraktad av kungar och herrefolk.

När vi på vår februariresa runt Vättern diskuterade vad vi skulle prioritera kände vi att ett vinterbesök på Visingsö kunde vara häftigt. Och det var verkligen en helt annan känsla att åka runt på ön vintertid.

Vi behövde inte vara oroliga för cyklar, för vi såg inte en enda cyklist. Och vi hade själva inte velat cykla runt där då. Vinden var verkligen isande kall.

Vi började med att köra söderut till Näs borgruin på öns södra spets. Dit åkte vi inte vid vårt förra besök. Då körde det så mycket traktorer på vägarna att vi tyckte vi störde med vår husbil. Den gången vände vi en liten bit därifrån.

Men nu körde vi ända fram till parkeringen som ligger vid badplatsen. Vi hade funderingar på att stå där över natten

Alltså, alla dessa historiska byggnader som är så intressanta att läsa mer om. De första orden jag läste om borgen var de här:

Borgen dateras till 1100-talets första hälft och byggdes antagligen på initiativ av kung Sverker den äldre eller hans son Karl Sverkersson. Ruinen anses vara en av Sveriges äldsta icke-kyrkliga stenbyggnader och är väl värt ett besök!

Bara det att man går vid en borg som är byggd på 1100-talet på Visingsö, den är Sveriges äldsta kungaborg, som då var ett medeltida maktcentrum.

Just då var det en strid om kungamakten och beroende på vem som hade makten ”turades de om” att använda borgen.

När man sen läser om alla kungar som dött här förstår man att Visingsö var ett maktens centrum. Här dog

Karl Sverkersson 1167, Erik Knutsson 1216 och Sverker den yngre 1222. Även Magnus Ladulås dog här och han blev den siste kungen på borgen. Magnus Ladulås som åkte med båt från Visingsö till Hästholmen som vi skrev om i föregående inlägg.

Vi tog en promenad med vår lilla lånehund Isa bort mot borgen, i snålblåsten. Jag hade även en tanke att jag skulle ”plocka” en geocache som jag hade kollat upp fanns vid borgen.

Vi gick runt och tittade på den numera ganska oansenliga borgen om man ser den från landsidan som vi gjorde. Det är inte svårt att förstå att den låg perfekt till, då för längesen. Det där med historiens vingslag, det känner man här.

När vi kände oss färdiga tog jag fram Geocaching-appen och började leta efter cachen. Det var så kallt när jag skulle använda pennan för att ”logga mig” att fingrarna inte riktigt ville lyda. Och självklart ville bläckpennan inte heller lyda utan att jag fått värma den en stund. Men till slut lyckades vi och kunde gå tillbaka till husbilen.

På vägen tillbaka till husbilen ändrade vi oss, vi beslutade oss för att inte stanna kvar för att övernatta på ön utan tänkte istället köra ett varv nu under vintertid och sen när vi kände oss färdiga åka tillbaka med färjan till Gränna färjeläge.

Först ville vi ta några bilder på de gamla gravfält som finns på ön. I huvudsak är det tre gravfält – norra, mellersta och södra gravfältet. De äldsta lämningar man hittat är från cirka 500 före Kristus och de yngsta, om man nu kan kalla något för yngst, när man pratar om gravar från vikingatid, cirka 800-1050 efter Kristus.

Vi stannade till och gick fram till Hällkistan, en uppskattningsvis 4000 år gammal kollektivgrav som ligger i det södra gravfältet.

Just i den här graven hittades en flintdolk och benrester från flera individer. Det är så häftigt att tänka att denna ö genom tusentals år varit en bebodd plats.

Nu fortsatte vi samma väg som vi körde i september 2021. Då var det synligt folk överallt. Nu såg vi knappt en enda person.

Det var stängt vid Tempelgården och vid Kumlaby kyrka fanns inte en enda bil. Så var det inte förra gången vi var här.

När vi kört så långt vi kunde norrut vände vi åter. Konstaterande att om vi hade stannat vid Coop, på öns centrala delar, denna gången hade vi inte haft svårt att få parkering för husbilen.

Men vi vet ju att om inte alltför lång tid kommer Visingsö att ha många sommarbesökare som vill besöka denna fina historiska ö.