Västervik

Västervik är en fin sommarstad med många fina hus.

Men Västervik är också staden där Björn Ulvaeus växte upp.

Den förra ABBA-profilen har satsat rejält i sin gamla hemstad. Nära slottsruinen, där visfestivalen hålls varje år, har han investerat.

Vi bor på Västkusten och känner att vi har bra koll och har åkt runt mycket där. När det gäller Ostkusten är vi inte lika beresta. Men vi börjar bli bättre.

När vi bestämt oss för att försöka få till ett besök i nationalparken Blå Jungfrun diskuterade vi vilka fler ställen vi ville besöka när vi var på Ostkusten.

Oskarshamn var ju självklart eftersom båten till Blå Jungfrun gick därifrån. Sen bestämde vi oss för ett besök i Västervik. Där hade vi aldrig varit. Stefan, nu pensionär och före detta sportjournalist, brukar alltid fråga, vart vi än kommer: ”Vilken känd person kommer härifrån?”. Våra barn är vana vid frågan, jag likaså.

Oftast har jag noll koll, och jag kan absolut inga idrottskändisar. Men i Västervik hade jag faktiskt koll på en kändis. Björn Ulvaeus, en av de fyra i ABBA, föddes i Göteborg men växte upp i Västervik. Stefan kontrade direkt med att kände till ännu en Västerviks-kändis, tennisspelaren Stefan Edberg.

Att Björn Ulvaeus gillar sin tidigare hemstad syns på flera sätt, men det återkommer jag till.

Vi körde med vår husbil till ställplatsen vid hamnen. Plockade ner våra cyklar från cykelstället med mål att få se och uppleva Västervik. Som vanligt googlade vi: Vad göra i Västervik?

Från ställplatsen tänkte vi oss till Stora torget och till rådhuset där turistinformationen ligger. 

Men på vägen upp stannade vi till vid St Petri kyrka. Det är en stor och mäktig kyrka som skulle ha varit öppen när vi var där, men så var inte fallet. Den byggdes mellan 1903 och 1905 och var egentligen tänkt att ersätta Sankta Gertruds kyrka en bit bort.

Så blev det inte riktigt, och nu finns två vackra stora kyrkor att besöka i Västervik.

Vi cyklade vidare och kom till Stora torget. På turistinformationen hittade vi en stadsvandringsplan som vi bestämde oss för att försöka följa. Vi insåg dock att det nog var bättre att parkera våra cyklar och gå stadsvandringen istället för att cykla.

Man kunde ladda ner en app när man gick denna vandring och så gjorde vi. Med hjälp av kartan och siffror på den kunde vi följa en väg. När man kom tillräckligt nära siffran på kartan, kunde man starta appen och en berättarröst berättade om platsen på kartan. Det fungerade riktigt bra.

Och vilken charmig stad vi kom till. Vi gick förbi en massa fina gamla hus.

Ibland var dom lite vinda och skeva och man såg verkligen att dom var gamla, men de var välvårdade. 

Vi gick upp till gatan där den gamla teatern låg. En byggnad som användes som teater i över 100 år. Numera är det en pingstkyrka.

Efter en kort promenad kom vi till Sankta Gertruds kyrka. En kyrka med en spännande historia.

1433, när Västervik grundades, gavs fyra skattefria år till invånarna. Pengarna användes till, att bygga Sankta Gertruds kyrka. När den använts i nära 500 år togs den ur bruk och den nybyggda St Petri kyrka började användas istället.

Sankta Gertruds kyrka blev lagerlokal för spannmål. Men 1933 återinvigdes Sankta Gertruds kyrka som gudstjänstlokal.

Alldeles bredvid kyrkan låg Aspagården. En av Västerviks äldsta bevarade gårdar.

I en av byggnaderna låg ett krukmakeri där vi genom att böja oss för att komma in genom dörren fick se massor av vacker keramik.

Vi gick vidare nerför en backe med många fina gamla hus med blommor utanför.

Ner mot saltmagasinen som låg alldeles vid havskanten.

Framför saltmagasinen begränsades framkomligheten för bilar av en betonggr… Nej, inte betonggris, men väl en betongsäl. Det visade sig vara den första av många under vår promenad.

Vi fortsatte på gångvägen utmed havskanten. Kom till Fiskaretorget, som ligger vid Grönsakstorget med den vackra gamla byggnaden från slutet av 1700-talet.

Just nu är det Hamnhotellet som ryms i det gula huset men det har varit både bibliotek, visskola och klubblokal förut.

Vi fortsatte på Fiskaretorget där vi bestämde oss för att köpa varsin glass på Bosses glassbar.

Alldeles ovanför på den lilla gågatan hade vi ställt våra cyklar. Nu tyckte vi det passade bättre att använda cyklarna för nu skulle vi ta oss över lilla och stora strömmen bort mot Slottsholmen och Stegeholms slottsruin.

Vi cyklade längs den lilla hamnen och kom till bron över lilla strömmen. Där kan småbåtar ta sig igenom från Skeppsbrofjärden till fiske- och småbåtshamnen.

Vår cykelfärd fortsatte ut på Strömsholmen och Visvägen. Där fanns, inlagda i gatan, metallskyltar med namn på många av våra fina svenska artister.

På varje skylt fanns en QR-kod där man kunde få mer information om varje artist. Visvägen är en hyllning till artister som bidragit med visa och sång genom historien, bland andra Peter Lundblad, Miss Li, Povel Ramel, Lisa Nilsson, Ted Gärdestad och många många fler

Vi stannade till vid det fina gamla Warmbadhuset från 1910. Det användes som badhus fram till 1975, då det stängdes. Därefter har det varit turistbyrå. Numera är byggnaden Hotell Slottsholmen med SPA som ägs av Björn Ulvaeus.

Nu fortsatte färden på bron över Stora strömmen, ut på Slottsholmen. Där, alldeles vid bron, låg ganska nybyggda hus och bryggor.

Där kan man bo på Hotell Slottsholmen, antingen i ett flytande hotellrum eller i hotellbyggnaden. Även detta ägs av Björn Ulvaeus som gjort mycket för staden.

Vi fortsatte bort mot Stegeholms slottsruin. Den omnämns första gången 1370 och användes då som länsborg.  År 1433 flyttades Västervik från Gamleby och staden började byggas runt Stegeholms slott för att kunna stå emot anfallande danskar. År 1677 brann det mesta av den ner och den är inte återuppbyggd i sin gamla skepnad sen dess.

I slottsruinen hålls visfestivalen varje år i vecka 28. Den startades 1966 då en gymnasieförening fick tillstånd att arrangera en konsert inne i ruinen.

Det blev snabbt en populär visfestival. Hansi Schwarz, som tillsammans med bland andra Björn Ulvaeus var en av de forna medlemmarna i det populära Hootenanny singers, var den som engagerade sig mest i festivalen. Han fortsatte att vara arrangör fram till sin död 2013.

När vi sett oss omkring i borgen kände vi oss nöjda för dagen och cyklade tillbaka till ställplatsen och husbilen.

Dagen efter bestämde vi oss för att än en gång åka över bron och köra mot Gränsö. Vi ville se Bondbackens ställplats, där vi mycket väl kan tänka oss att stå vid ett sommarbesök i Västervik, och den vackra naturen där ute vid Gränsö slott. I naturreservatet på spetsen av Gränsö finns också populära badplatsen Sandvik.

När vi kände oss mätta på naturupplevelser runt Västervik började vår resa hemåt igen.

Anette 24 september 2024