Två år med blogg

En vecka före dagens tvåårsfirande med blogg fick jag ett meddelande på Facebook.

Ett grattis till två år med egen facebooksida för bloggen och så en film som vi kunde använda för att förtydliga för er läsare att vi hållit på i två år.

Den där filmen ville vi inte använda.

Men en bit om de två åren då vi varje onsdag och lördag lagt ut en text på vår hemsida, Facebook och Instagram, det vill vi göra.

Vad är det då som gör att vi håller på och börjar vi verkligen inte tröttna vid det här laget?

Tröttnat har vi inte gjort. Snarare tvärtom. Det har på något sätt blivit en livsstil att tänka till vad vi ska skriva. Och resorna vi gör har blivit helt annorlunda.

Nu läser vi på när vi åker iväg någonstans. Vad finns det som skulle kunna intressera oss på resmålet? Självklart tänker vi olika beroende på om vi ska ut och vandra, besöka en stad, kulturreservat eller något världsarv.

Vi känner båda två att det här med historia, som Stefan alltid varit intresserad av och som jag verkligen börjat upptäcka på senare år, är en krydda.

Men vi ska väl heller inte sticka under stol med att bloggen tar mycket tid. Vi avsätter många timmar varje vecka. Det som ändå känns allra bäst i det här med bloggandet är responsen från er som läser.

Vi får kommentarer på Facebook, Instagram, direkt på vår hemsida och Messenger. Sååå roligt det är och vi försöker svara så fort vi kan och svara på alla frågor och kommentarer.

Och ni som följer oss har blivit många fler. På instagram närmar vi oss 1100 följare (723 för ett år sedan) och på Facebook börjar vi sakta men säkert närma oss 1000 följare (556 för ett år sedan). Det är verkligen helt galet och vi är så glada för detta.

Eftersom ni läsare kan välja vilket språk ni vill läsa våra texter på, har vi också många läsare från andra länder. Det är ju inte så konstigt att det är överlägset flest läsare ifrån Sverige som läser vår blogg.

Hela 10-bästalistan över länder ser ut så här:

  1) Sverige

  2) USA

  3) Finland

  4) Norge

  5) Italien

  6) Spanien

  7) Irland

  8) Albanien

  9) Tyskland

10) Danmark.

Vi funderar självklart över varför just USA ligger tvåa. Det kommer vi säkert aldrig få reda på anledningen till. Spännande är det i alla fall.

När det gäller vilka tio inlägg vi har som är populärast är vårt inlägg om Trollstigen och Geiranger det överlägset mest lästa.

Hela den tio-bästa-listan ser ut så här:

  1) Trollstigen och Geiranger

  2) Med husbil i Italien

  3) Våra tio bästa nationalparker

  4) Så har vi förbättrat vår husbil

  5) 20 favoritprylar

  6) Med husbil i Polen

  7) Italien 10 i topp

  8) Med husbil i Österrike

  9) Förberedelse för långresa

10) Med husbil till Slovenien

Genom bloggen har vi själva fått en egen ”reseskatt”. Nu skriver vi om allt vi gör när vi är ute och åker och kan gå tillbaka för att komma ihåg.

Jag märker ju själv hur svårt det är när vi tar husbilen och jag skriver några rader dagbok för varje dag vi är ute. Det blir verkligen bara några rader. När vi ska blogga om något, ser vi med ”helt andra ögon” på saker och ting.

Så mycket som vi har rest och faktiskt har glömt av när vi ska försöka komma ihåg hur det var. Visst, vi kan komma ihåg med hjälp av bilder, men när vi nu skriver ner allt blir det något helt annat.

Ibland går jag själv in på bloggen och kan fastna där. Det blir många tillbakablickar.

Jag har själv insett att det är ett inlägg som jag gärna läser om igen. Det är inte en resa jag själv gjort på samma sätt som Stefan. Men just den resan jag tänker på, har förändrat hela våra liv. Just nu är det bara positivt. Men då, 1991, och även åren därefter, blev det jobbigt och väldigt emotionellt, inte minst för Stefan. Men hela vår familj blev helt klart påverkad.

På bloggen heter det inlägget Historien bakom böckerna.

Stefan har varit över 40 gånger i Albanien. Självklart flest gånger när det var som allra fattigast i landet. Då samlade vi in pengar för att den ena långtradaren efter den andra skulle köras ner till Albanien.

På Stefans brors tomt stod en container som folk i bygden fyllde med kläder, skor och filtar som fraktades med långtradare till Albanien. Varje gång en långtradare åkte iväg åkte Stefan och hans bror Thorbjörn till Albanien för att ta emot den.

Vi har så många innerliga vänner i Albanien än idag. Vi åker gärna dit gång på gång och landet förändras hela tiden.

Därför har vi många inlägg om Albanien och fler lär det bli. Nu som pensionärer har vi möjlighet att stanna längre och vi har ju även tagit husbilen dit.

Så, bloggen finns numera med oss hela tiden, det insåg vi inte riktigt när vi började. Och så länge vi får all fantastisk feedback och fortsatt tycker det är roligt kommer det att bli fler inlägg varje onsdag och lördag.

Vi kan bara säga TACK för att ni läser och kommenterar.

Anette 25 februari 2025