Torekov

Det ser ut som en vanlig stenbumling.

Men det är en speciell sten med ett eget namn: S:ta Thoras sten.

Enligt myten om Torekov var det där den danska prinsessan Thora flöt i land och bidrog till att sommarparadiset heter just Torekov.

Vi kom till Torekov från Båstad. Från en sommarpärla till en annan.

Medan vi i Båstad kunde övernatta med husbilen i hamnen fanns det inga sådana möjligheter i Torekov, där är det First Camp i utkanten av samhället som gäller. Men vi kunde stå på den närmast öde hamnparkeringen den tid vi behövde för att upptäcka Torekov.

Att stå i hamnar är något som vi prioriterar, vi söker oss oftast till vatten. Oavsett om det är i Bohuslän, Halland eller när vi i vintras körde Vättern runt och stod i Gränna, på Visingsö eller Askersund. Eller i Italien.

Havet var lika blankt som när vi besökte Båstad. Och vårsolen värmde lika gott.

Det fanns inte många båtar i hamnen, vilket gjorde att Sjöräddningssällskapets två gulröda båtar syntes ännu tydligare än annars.

När vi gick vidare i hamnen hörde jag en grävskopa startas. Jag vred på huvudet och såg hur den närmade sig ett gäng utemöbler i ett hörn av hamnen. Grävskopan hade ett uppdrag, att hämta och placera ut möblerna vid vattenkanten i hamnen.

Turisterna måste ju ha någonstans att sitta när de kommer till hamnen för äta glass, dricka kaffe eller bara hänga en stund.

Men självklart passerade vi också restauranger och kaféer med sina egna möbler och bord.

Men det var tomt och stängt, de enda som fanns i hamnområdet var de som på olika sätt förberedde gästernas ankomst.

På sommaren däremot är Torekov välbefolkat. Och kändistätt. Exempelvis brittiske Hollywood-skådisen Hugh Grant har köpt ett hus där.

Blir det fint i påsk kan det bli en bra säsongstart.

Alldeles utanför Torekov ligger den enda ön med någorlunda storlek på sträckan mellan Varberg och Ven utanför Landskrona: Hallands Väderö.

För att ta sig dit behövs båt. Och sådana går från hamnen i Torekov, skyltar och tidtabeller fanns på flera ställen.

Vi blev också upplysta om att Torekov är platsen att åka båt från om man ska på sälsafari.

Torekov är ett litet samhälle, drygt tusen fast boende invånare, men har en historia som sträcker sig väldigt långt tillbaka i tiden.

Redan under bronsåldern (i Norden från 1800 till 500 före Kristus) fanns människor i den nuvarande sommarorten på Bjärehalvön.

Men den mest kända historien utspelades betydligt senare, även om det inte finns några exakta årtal att hänvisa till.

Enligt legenden fanns i Danmark en kungadotter som hette Thora. Hon hade, precis som en del andra barn av fin börd, en elak plastmamma. Eller styvmoder, som det hette förr i tiden. Hur som helst, styvmodern skickade Thora och hennes två bröder till havs där de drunknade.

Thora flöt i land på stranden mitt emot Hallands Väderö, vid en stor sten. Hon hittades av den blinde fiskaren Frenne, som begravde den döda Thora en bit inåt land. När det var gjort återfick han synen.

Stenen heter S:ta Thoras sten och man kan läsa om legenden både vid stranden och inne i samhället.

I utkanten av hamnområdet, innan man kommer fram till stenen, kommer man till en märklig farkost. Eller egentligen två. Som byggts ihop och nu är ett museum på land.

Hade vi kommit på sommaren hade vi kunnat gå in i museet. Nu fick vi nöja oss med att nerifrån kika på aktern från det ena skeppet som naturligtvis hette Fram.

När vi gick uppför trappan kom vi till den andra delen, kajutan från båten som hette Hoppet. Både båtarna kom till Torekov på 1930-talet för att huggas upp, men förvandlades istället till ett halvt tvåvåningsfartyg som blev museum.

Promenaden gick vidare in till mitten av den lite äldre delen av Torekov. Kullerstensgator och fina hus med olika utseende i olika kulörer är något vi gillar.

På en stor öppen plats stötte vi återigen på S:ta Thora. Det var här som fiskaren Frenne och hans kompisar begravde Thora och uppförde Frennekojan, det första kapellet till prinsessans minne.

Kyrkan som stod klar 1344 fick namnet S:ta Thoras kyrka. Prinsessan blev ett lokalt helgon som uppgavs vaka speciellt över sjömän och gravida kvinnor.

Och kanske är det hennes namn som bildar första delen av Torekov.

På gräsmattan där S:ta Thora står staty finns låga stenmurar. De markerar de olika väggarna på kyrkan  som revs efter storbranden i Torekov 1858.

De nuvarande murarna har byggts på med platta stenar för att man ska kunna se hur kyrkan stod.

På sidorna av den gamla kyrkplatsen finns restauranger som, precis som alla andra utskänkningsställen i Torekov, väntar på att turisterna ska komma. För Torekov på sommaren är något annat än Torekov off season.

Hur det är på sommaren får vi kolla nästa gång vi åker dit.

Stefan 8 april 2025