Tidaholm

Vi valde bland västgötametropolerna.
Den här gången fick det bli Tidaholm.
En spännande liten stad där vi hamnade både på en marknad och inne i ett väldigt fint litet museum.

Det är bara 16 mil till Tidaholm från vår hemstad Göteborg. Ändå var det första gången för mig att besöka denna stad.

Stefan har varit där och besökt bokhandeln med sina böcker, men det är allt. Förutom att han återigen berättade om den lustiga kopplingen mellan just Tidaholm och – Hammarby. För när Hammarby spelar fotboll hörs alltid samma ramsa från klacken. Några sekunder innan matcherna går in i den 76:e matchminuten börjar nedräkningen. Med kvarten kvar skanderas det från läktaren inför slutforceringen:

”Öka takten sista kvarten. Tidaholm.”

Att min man, den gamle sportjournalisten, skulle börja prata om den när vi kom till Tidaholm var självklart. Han älskar sådant.

Vi hade några timmar på oss när vi körde in i stan och ville gärna se så mycket som möjligt. Som vanligt googlade vi ”vad göra i Tidaholm” och fick fram att det var marknad i Tidaholm varje onsdag. Vi läste också om Tidaholms museum som handlade om industristaden Tidaholm och Turbinhusön. Det lät lagom för vårt första besök.

Eftersom vi kom dit med vår husbil behövde vi hitta någonstans att parkera, men det blev inga problem alls. Det fanns inte så många husbilar i Tidaholm denna onsdagsförmiddag i februari. Vi hittade en husbilsparkering i centrum alldeles vid Tidan, helt perfekt.

Det växlade mellan sol och moln när vi begav oss mot torget som vi passerat med husbilen strax före. Genom bilrutan såg vi några marknadsstånd.

Vi gick förbi stadshotellet när Stefan utbrast – ”så ska ett stadshotell se ut”. Den gula byggnaden ser verkligen ut som ett fint stadshotell så jag förstod vad han menade.

Vi promenerade vidare förbi den vackra kyrkan och sen in på torget. Där var det marknad, dock fanns där det inte så många knallar.

Det var kanske fem-sex marknadsstånd uppställda, men det är ju vinter. Kan tänka att det är fler på sommaren.
Torget i Tidaholm är ett klassiskt litet torg med bland annat konditori, bank, skoaffär, inredningsaffär och några till.

Vi beslutade oss för att köpa något gott till kaffet i konditoriet men väntade tills vi var färdiga med besöket.

När vi gått runt på torget en stund begav vi oss mot Tidaholms museum.

Den fina byggnaden låg alldeles vid Tidan och vi gick över Tändsticksbron för att komma till entrén. Väl där inne hörde vi barn som lekte i Barnens hus låg i samma byggnad.

Vi betalade vårt inträde och fick reda på att museet innehåller både en utställning om Tidaholms historia, en gammal smedja, ett kafé och ett bilmuseum i ett hus bredvid.

Museet imponerade på oss båda. Det var verkligen jättefint. Jag måste motvilligt erkänna att jag hade väldigt dålig koll på Tidaholm. Men museet gav mig en väldigt bra information om hur staden blev en riktig industriell framgångssaga med Vulcans Tändsticksfabrik.

Den finns fortfarande kvar i Tidaholm och är nu en del av Swedish Match-koncernen.

Vi läste om det hårda arbetet på fabriken. Om kvinnorna och barnen som gjorde tändsticksaskarna och packade tändstickor. De som höll på med det allra farligaste arbetet på fabriken. 46 kvinnor och barn mellan 11 och 46 år dog i den stora branden inne på fabriken den 18 februari 1875. Det är Sveriges största industriolycka.

Den startade när en flicka skulle fylla en ask med tändstickor. De hann inte ut ur byggnaden när allt brandfarligt material där inne antändes. Det var jobbigt att läsa om händelsen även så här långt efteråt, det måste varit helt fasansfullt.

Vi läste om baronen, Hans Henrik von Essen, som startade tändsticksfabriken. Han var en excentrisk man. Både lekmannapredikant och entreprenör av stora mått, men det var inte bara roligt att läsa om honom.

Han gifte sig med sin kusin Ulrika och fick nio barn. Två år efter hon avlidit gifte han om sig och fick ytterligare nio barn. Att även läsa om hur han förgrep sig på fruar till bönder var jobbigt.

Vi satte oss sen för att titta på en film där Sven Wollter var berättare och förstod ännu mer av det hårda arbetet som var där och då.

I det lilla museet fanns även en uppbyggd lägenhet där vi kunde se hur fabriksarbetarna bodde.

Där fanns också en lanthandel och en fängelsecell.

Därefter gick vi in i smedjan. Den smedja där maskindelarna som behövdes i Vulcans tändsticksfabrik handsmiddes. Vi tittade runt en stund innan vi kände oss färdiga med denna delen av museet.

Bilmuseet i byggnaden bredvid lockade. Vi gick in där också.

Vad otroligt fina bilarna var förr i tiden.

För det var inte bara tändstickor som tillverkades i Tidaholm. Tidaholms bruk tillverkade över 1100 fordon mellan 1903 och 1934. I bilmuseet fanns bland annat en fantastiskt fin renoverad gammal brandbil och en helt ljuvlig buss att titta in i.

Där fanns också Tidaholmskärran som blev så omåttligt populär. En tvåhjulig hästkärra som gick att ställa in efter hästens mankhöjd och hur mycket passagerarna vägde.

Den var både rymlig, lätt och tystgående och den såldes över hela Skandinavien.

Vi konstaterade efter att vi gått ut ur museet och var på väg mot konditoriet att det var ett väldigt fint museum. Riktigt intressant.

Vi gick förbi husbilen och ställde in semlorna vi köpt på klassiska Nohrbergs Bageri & Konditori, som funnits sedan 1895, och gick tillbaka en bit för att promenera utmed Tidan.

Det blev en riktigt fin promenad en härlig vinterdag, men vi kan tänka att det är ännu finare en härlig vår- eller sommardag.

Vi såg de små vattenfallen som gav energi till bruket och gick över till Turbinhusön och förbi Turbinen  vars kafé och stenugnsbageri är öppet under sommarmånaderna. Vi passerade även smedstugorna som flyttats över till ön.

Kan tänka att det är jättemysigt att promenera här när det är öppet och finns folk som promenerar runt.
Efter ett antal timmar i stan gick vi tillbaka till husbilen, satte på en kopp kaffe och åt de väldigt goda wienersemlorna.
Tidaholm blev ett mysigt och intressant besök denna onsdag i februari.

Anette 20 februari 2024