Store Mosse

Att köra husbil när man ska besöka nationalparker kan ju låta enkelt och smidigt – vilket det ofta är. På vissa ställen är det väldigt svårt att parkera husbilen. Det är sådant vi måste ha med i beräkningen. 

Men när vi kom fram till parkeringen vid Store Mosses stora entré, där  Guldkronan finns, var det inga svårigheter att hitta en plats.

Särskilt anvisade platser för husbilar fanns, vilket underlättar väldigt.

Inne i nationalparken finns olika vandringsleder på upp till tolv kilometer. Vi valde en hälften så lång, Lilla Lövö runt. Men efter att vi parkerat husbilen vid huvudentrén hade vi en transportsträcka på drygt en och halv kilometer varje väg och kom därför upp i nästan en mils vandring.

Precis som alla andra nationalparker har den sin egen karaktär, i Store Mosse handlar det om södra Sveriges största myrmark.

På de kullar (sanddyner som kallas rocknar) som bildades för många år sedan växer skog, där går man på helt vanliga skogsstigar.

Men det som dominerade vår promenad var att gå runt på myrarna på spångar (eller spänger som en del säger och skriver) ett par decimeter ovanför myrmarken.

Det är inga små myrar det handlar om. Stundtals gick tankarna till myrarna på vidderna i Abisko – eller varför inte den afrikanska savannen.

Vi hade förmånen att gå runt på torra spångar i högsommarvärme, det hade inte varit lika kul om det hade varit blött. För här och där låg träskgeggan och bara väntade på ett felsteg.

Vi tänkte att det kanske skulle vara mycket mygg på myren så vi hade förberett oss med myggmedel. Men myggen störde oss inte alls på denna vandring. Det var ganska glest med besökare vilket gjorde att vi kunde njuta av tystnaden och lugnet när vi gick på spångarna på myren.

Inne i skogen fanns det mängder med både blåbär och lingon och hade vi haft något att plocka i så hade det varit lätt att stanna länge. 

När vi väl kom tillbaka till husbilen hade solen sänkt sig och himlen såg ut att stå i lågor. Vilken kväll det blev. Ett härligt minne.

Läs mer här.

11 september 2021