Pieljekaise

Pieljekaise hade vi inte hört talas om – nationalparken som ligger sex mil norr om Arjeplog. Å andra sidan hade vi inte så mycket pejl på nationalparker överhuvudtaget innan vi bestämde oss för att försöka besöka så många nationalparker som möjligt.

I Claes Grundstens bok Sveriges nationalparker och på Sveriges nationalparkers hemsida hade vi läst att syftet med denna nationalpark är att  bevara ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd.

Efter att ha tillbringat runt fyra goa timmar där i 14 grader och solsken vet vi lite mer. 

Vi gick 3,5 kilometer uppåt, uppåt, uppåt (bortåt 300 höjdmeter) i ganska lättpromenerad terräng.

Där fanns många björkar. Väldigt många. Och det fanns väldigt mycket mygg eftersom vi gick i fjällbjörkskog under den myggtätaste tiden på året. Vi kan ju säga att vi får skylla oss själva men vi måste samtidigt försvara oss med att vi måste åka när vi hade semester. Mygghattarna och myggsprayen gjorde susen.

När vi passerat fjällbjörkskogen, njutit av lila midsommarblomster och alla smörbollar som lyste upp hela vandringen med sina vackra gula blommor, stannat och fyllt kåsorna med iskallt vatten ur fjällbäcken och sen druckit girigt kom vi upp på fjället och såg toppen. 

Vi såg långt och flera andra fjäll, några med snö på. Men ännu bättre utsikt måste det vara från Pieljekaises topp. Men den låg utom räckhåll för oss, åtminstone denna dag. Men en annan gång tar vi den. Då ska vi vara där på morgonen, det har vi redan bestämt. 

En go fikapaus och härlig vilostund senare började vi i lugn mak ge oss neråt igen. När vi väl kom tillbaka till parkeringen vid entré Jäkkvik sent på den ljusa sommarkvällen beslöt vi oss för att sova i husbilen på parkeringen. Vi var tre bilar som stannade där även på natten och det fanns inga förbudsskyltar om att vi inte fick stå där. Det kändes väldigt bra.

Så Pieljekaise, vi syns igen!

Läs mer om Pieljekaise här.

30 juni 2021