Palermo

För oss var det givet att besöka Palermo.

Staden som är ungefär lika stor som vår hemstad Göteborg har mycket att erbjuda.

Som spännande marknader, massor av kyrkor, god mat och en muralmålning av mördade maffiabekämpare.

Och så trappan där Gudfadern tog slut.

Vi hade sett ut en perfekt ställplats för vår husbil i Palermo. Framförallt var det nära till de äldre delarna, de som vi ville besöka. Men det var, som vanligt, inte så lätt som det såg ut.

För att köra sju och en halv meter husbil (plus utskjutande cyklar) inne i Siciliens största stad har sina utmaningar.

Att det blev trångt och mycket trafik var vi beredda på. Likaså att bilar plötsligt parkerades mitt på vägen i andra led har vi också varit med om. Att det på tvåfiliga vägar plötsligt blev fyra eller fem hade vi också en viss beredskap för.

Men när gpserna blev osams, snurrade hej vilt och hela tiden kom med olika lösningar i olika riktningar fick vi bekymmer. Det blev tajt, vi kom in på smala hårt trafikerade gator.

Vi tvingades vända när det fanns en lucka och trycka oss förbi små bilar och ilsket surrande vespor. Det kunde ha blivit en bra film, men vi har varken bilder eller film. Vi hade liksom annat att tänka på.

När det var som mest trångt och vi stod stilla för att mötande bilar skulle passera såg jag plötsligt i backspegeln hur en bil backade på oss. Det hördes ett skrapande läte när hans bakre kofångare vek sig bakåt.

Vi var beredda på lite tuff siciliansk ordväxling med Don Corleones lillebror, men när Anette gick ut i kaoset för att prata med föraren pekade han bara på en annan bil – och gick in i affären bredvid. Hans bil hade alltså en del som hängde ner, på vår syns ett par små skrapmärken i plasten.

Vi bestämde oss för att så snabbt som möjligt köra ut ur stan och istället dra vidare österut till en camping i Cefalu. Därifrån tog vi tåget in till Palermo dagen efter.

Efter ungefär en timmes tågresa (tåget gick perfekt i tid båda vägarna) klev vi av på centralstationen. Vi hade, som oftast, markerat de platser som vi vill se på Apples app Kartor. Dessutom hade vi läst på i lite bloggar, typ hos Firstmorning.

Vi hade varit på Sicilien i tio dagar, hade besökt bland annat Syrakusa och Selinunte.

Men trots att vi hade förberett oss lite grann hade vi ingen speciell bild av Palermo. Vi valde att börja på via Maqueda, bara ett par hundra meter från järnvägsstationen. Vi hade bestämt att det var den vi skulle ta för att gå in mot de centrala delarna. Och det visade sig vara ett riktigt beslut.

Vi var inte de enda turisterna i stan, om man säger så. Även om en servitris jag pratade med undrade om alla människor hade dragit till stranden istället.

Palermo grundades redan på 700-talet före Kristus och har sedan tillhört alla möjliga ockupationsmakter fram tills staden blev en del av det nybildade italienska riket 1860. Palermo bombades när de allierade landsteg och började marschera in i Europa från söder 1943 för att trycka tillbaka tyskarna i slutet av andra världskriget.

Staden drabbades dessutom hårt av en jordbävning 1968. Stora delar av Palermo har därför byggts upp på nytt flera gånger.

Vårt första riktiga stopp blev vid Piazza Bellini som utmärks av tre kyrkor med bara några meter mellan, bland annat Santa Maria dell’Ammiragliokyrkan.

Den är en av anledningarna till att Unesco har utnämnt Palermo till en stad med världsarv (i världsarvet ingår även den stora kyrkan i Cefalu).

Vid Piazza Bellini blev det även en väldigt enkel lunch. Anette tog en panini medan jag passade på att testa den sicilianska specialiteten arancini. En panerad bulle fylld med ris och den här gången någon form av kött. Gott, tyckte jag.

I Palermo finns även flera marknader, för en besökare är det ett måste att gå till åtminstone en av dem.

Vi valde den största och mest kända, Ballaro. Rötterna är från 900-talet då Sicilien var under arabiskt styre. Än i dag påminner Ballaro, och även de andra marknaderna, mycket om hur det är på nordafrikanska marknader.

Att gå genom gatorna och mellan stånden var en upplevelse.

Mycket handlar om mat. Där finns inte minst massor av råvaror att köpa; kött, fisk, skaldjur, fågel, grönsaker, frukter, kryddor – och så vidare.

Dessutom finns det mycket sicialiansk fastfood, men även restauranger med ett stort utbud. Och som det ibland är på riktiga marknader var det också hög volym på olika försäljares röster.

Men Ballaro handlar inte bara om mat. Där finns väldigt mycket annat också. Som lädervaror, blommor och leksaker.

Vi hade funderingar på att gå på ytterligare någon marknad, men när vi hade spenderat en stund på Ballaro tyckte vi att det räckte. Det kunde inte bli så mycket bättre.

Via Maqueda, som vi kom på, går från väster till öster och har biltrafik även om fotgängare går mitt på den smala gatan likväl som på trottoarna på båda sidorna. Men efter Quattro Canti blev den gågata med många restauranger efter sidorna. Och dessutom en del butiker.

Vi trängdes bland fotgängarna när vi gick österut med ett speciellt mål. För en gång skulle hade vi bestämt att vi skulle ta en hop-on-hop-off-buss.

Palermo har två sådana linjer. Linje B som går på östra sidan av de centrala delarna och tar runt 40 minuter medan linje A rör sig runt stadens historiska centrum.

Vi var inställda på lite mer historia, men hoppade på fel buss. Det tog en bra stund innan vi hittade på kartan var vi befann oss eftersom vi trodde att vi var på den andra rundan.

Därför bytte vi till den andra rundan när vi var klara eftersom de båda linjerna, med sex stopp vardera, bara hade två gemensamma hållplatser.

Vi föredrar att promenera oss genom städer, men hop-on-hop-off är ett bra sätt att få en överblick och se lite mer. Dessutom kan man ju hoppa av när den stannar under färden.

Så gjorde vi när vi kom till hamnen med linje A. Målet var inte i första hand att gå och strosa i hamnen.

Vi hoppade av för att kolla in den berömda muralmålningen av Giovanni Falcone och Paolo Borsellino. De båda domarna som avrättades av den sicialianska maffian 1992 som hämnd för att de lyckats få 360 mafiosos fällda i vad som gick under beteckningen Maxirättegången.

I Palermo finns många muralmålningar, men den av de mördade maffiabekämparna sticker minst sagt ut. De hedras på fler sätt i staden, exempelvis heter Palermos flygplats numera Falcone-Borsellino airport.

Efter fullgjort bussvarv klev vi av vid en av stans största turistmagneter, Teatro Massimo, det berömda operahuset. Efter en stunds funderande bestämde vi oss för att gå med på en guidad tur inne i Italiens största operahus eftersom det inte fanns någon möjlighet att gå runt på egen hand där inne.

Vi fick en ung, entusiastisk guide som utöver sitt hemspråk italienska behärskade även franska och engelska. Det gjorde att hon tog med sig både de som anmält sig till den franska visningen samtidigt som oss som ville ha det på engelska. Det innebar att det blev onödigt mycket väntande mot att gå runt med en grupp i taget.

Men det var mest ett i-landsproblem. Vi är ju pensionärer, har all tid i världen. Och tjejen var bra, jättebra. Hon berättade historien bakom Europas tredje största (efter Paris och Wien) operahus.

Hon tog oss med till den stora kungliga logen, som aldrig hade haft kungligt besök eftersom kung Vittorio Emanuele vägrade gå dit då han tyckte att Palermo inte skulle ha Italiens största operahus.

Vi fick också en visning av det stora runda rökrummet där de fina herrarna, utöver att röka, pratade affärer. Det inbyggda ekot gjorde att det var omöjligt att tjuvlyssna om man inte gick väldigt nära den som pratade.

När vi lämnade Teatro Massimo tog vi en extra koll på trappan på utsidan. Det var där som Sofia Coppola dog i armarna på Al Pacino i slutscenen av Gudfadern tre, filmen som stängde triologin om maffiafamiljen Corleone.

Vi är inga operamänniskor, men besöket inne i Teatro Massimo blev riktigt minnesvärt.

Vi åt middag på väg tillbaka till tåget mot Cefalu och hamnade då bredvid Steven och Lisa från New York, som precis hade kommit till Sicilien. Det blev en trevlig stund, det också.

Vi var överens om att det är nyttigt och lärorikt att se sig om i världen.