Maribor

Man kan kolla in världens äldsta vinranka.

Eller ta en sväng till skidbackarna där Anja Pärson en gång utnämndes till drottningen av Maribor.

Men man kan också nöja sig med att flanera runt i stan eller gå på strandpromenaden utefter floden Drava.

I Sloveniens, efter huvudstaden Ljubljana, största stad går det alldeles utmärkt att fira en bröllopsdag.

När vi 2005 för första gången passerade Maribor på väg till Kroatien hade jag redan hört talas om staden många gånger. För där finns en skidbacke som vid den tiden hade döpts till svenskbacken eftersom det gått så bra för kvinnliga, svenska utförsåkare där.

Ungefär fem månader innan vi passerade i slutet av juni 2005 hade Anja Pärson tagit sin sjunde världscupseger i slalom eller storslalom i Maribor. Inte konstigt att hon kallades drottningen av Maribor där även Pernilla Wiberg hade stora framgångar.

Det blev Anjas sista seger där, medan det för oss blev första gången av flera som vi körde förbi när vi hade Kroatien som mål då vi drog vår husvagn söderut.

I början tog det tid att köra den vägen. Det var en smal, vältrafikerad väg över gränserna både från Österrike och mot Kroatien och vi fick vara beredda på att köra i låg hastighet och stanna många gånger.

Nu för tiden är det något helt annat. Det går att köra snabbt förbi på motorvägen utanför Maribor. Men den här gången stannade vi.

Vi kom närmast från tjeckiska Brno och österrikiska Wien och var på väg mot Kroatien där vi bland annat skulle träffa våra söner med familjer då vi hade hyrt ett hus mellan Primosten och Trogir.

Som oftast hade vi kollat var det passade oss bäst att parkera husbilen på bra avstånd från centrum. Valet föll på camping Kekec, 20 minuters bussresa från Maribors centrala delar.

Miljön är fin, nära naturen. På den mysiga campingen mötte vi flera som både varit ute och vandrat och cyklat på sluttningarna uppför bergen.

Men vi avstod naturen den här gången och siktade in oss på staden. Bussen gick bara några minuters promenad från campingen. Det fanns ingen tvekan om att vi var mitt i centrum när vi drygt 20 minuter senare klev av bussen.

För torget vi såg heter Huvudtorget, eller Grajski Trg på slovenska. Här fanns en del aktivitet när Maribor tillsammans med portugisiska Guimaraes var Europas kulturhuvudstad 2012.

Maribor drabbades hårt under andra världskriget, många byggnader förstördes. Men av det såg vi inga spår runt Huvudtorget. Mitt på torget finns Pestkolonnen, ett minnesmonument över den tredjedel av stadens befolkning som i slutet på 1600-talet föll offer för pesten.

Vi lufsade runt en stund på torget innan vi valde ett av valven under raden av hus och tog oss ner genom en läcker gränd till floden Drava som går rakt genom Maribor.

På strandpromenaden såg vi många som promenerade eller cyklade i maklig takt medan andra utnyttjade området för motion.

Där vi kom fram till floden finns en av Maribors största attraktioner, i en del sammanhang den mest berömda. För vem kan motstå att kolla in något som marknadsförs som världens äldsta vinranka.

Huset där den klänger runt fasaden heter Det gamla vinets hus. Det drabbades av bombningar under andra världskriget och behövde restaureras, men vinrankan klarade sig. Precis som den har gjort i drygt 400 år. Att det verkligen är världens äldsta vinranka slås fast i Guinness rekordbok.

Men det är ingen gammal avdankad ranka, varje år skördas mellan 35 och 55 kilo druvor som används till att fylla de hundra flaskor som årligen produceras.

I Det gamla vinets hus finns även ett museum, det är en också en centralpunkt för den årliga vinfestivalen.

Målet för vår promenad till floden var att hitta en restaurang för ett speciellt ändamål. Det var nämligen vår bröllopsdag, den 46:e i ordningen. På Gril Ranca hittade vi det vi sökte; god mat med fin utsikt.

Efter maten tog vi en annan gränd upp till Huvudtorget där den sjunkande solen gav ett vackert ljus över torget.

Vi fortsatte till St Johannes domkyrka med ingången rakt mot universitet. Som vanligt (nästan alltid) gick vi och kände på kyrkporten, som var öppen.

Vi gick in och fann en tämligen avskalad insida, utan den prålighet som man ofta möter i stora kyrkor.

Naturligtvis testade vi den lokala glassen, som var helt okej även om det inte var toppklass enligt vår egen glasskala.

Maribor är ingen av Europas största städer, men för Hitler och nazi-Tyskland hade den ändå en stor betydelse. Den var så viktig att Hitler till och med valde att besöka staden vid ett tillfälle, hans enda besök under kriget i det som hette Jugoslavien.

En förtyskning av staden beordrades, alla spår av det slovenska skulle bort. När kriget tog slut och Slovenien fortsatte vara en del av Jugoslavien kom motreaktionen då slovenerna gjorde allt för att undanröja allt tyskt, inklusive språket.

Den stora kulan vid slottet påminner om den här tiden. Efter mycket planerande och funderande stod konstnären Slavko Tihec frihetsmonument i brons klart på Frihetstorget 1975. Och sedan dess har det stått där som en påminnelse om de cirka 2600 Maribor-bor som dog och allt lidande under andra världskriget.

Vi gick runt en stund till och njöt i gränderna, bland kyrkorna och de andra fina byggnaderna.

Maribor är nu ännu en av de tidigare för oss okända städerna som vi nu har lite bättre koll på.

Stefan 12 juli 2024÷