Lödöse

Att Göteborg är en lite mer än 400 år gammal stad har vi lärt oss.

Men om man vill lära sig om historien före Göteborg är det enklast att åka fyra mil norrut utefter Göta älv.

I det lilla museet i Lödöse lärde vi oss en hel del av den intressanta historien om staden från 1000-talet som var Göteborgs föregångare.

I stora städer finns stora museer med massor av olika saker att läsa, se eller lyssna på. Som stadsmuseet i Göteborg där man kan lära sig Göteborgs historia.

Men vi har lärt oss alltmer att uppskatta små, mysiga museer. Som Tidaholms museum eller Skärhamns akvarellmuseum.

Sedan början av november har vi ytterligare en liten museifavorit: Lödöse Museum. Där finns Göteborgs förhistoria som börjar mer än sex hundra år innan vår hemstad grundades 1621.

Första gången jag hörde talas om Lödöse var förmodligen i skolan på 1960- eller 1970-talet. Då som staden som senare blev Göteborg några mil söderut.

Och när vi väl började åka förbi på väg till eller från Trollhättan och Vänersborg såg jag inget speciellt som gjorde mig sugen på att stanna och ta del av Lödöses historia.

Som ofta behövs ett besök på platsen för att förstå hur ett i dag litet och okänt ställe kan ha varit dominant i sin omgivning en gång i tiden.

Några minuter efter att vi har svängt av E45:an är vi framme vid det lilla, på utsidan anspråkslösa, museet. Parkeringen är i det närmaste helt tom, men där finns gott om plats för både personbilar och husbilar. Det är inte långt till Göta älv, som här markerar gränsen mellan Bohuslän och Västergötland.

Men det är först när vi kommer in i museet som jag fullt ut förstår Lödöses strategiska betydelse, anledningen till att samhället en gång i tiden byggdes just där.

Att gamla Lödöse, en av Sveriges äldsta städer, var en hamnstad har egentligen aldrig föresvävat mig tidigare. En hamnstad brukar se ut som Göteborg, Gdansk eller Hamburg. Stora städer vid havet. Eller kanske som tyska Regensburg, som har en stor containerhamn vid Donau.

Men att Lödöse har varit en viktig hamnstad har jag aldrig tidigare reflekterat över.

När jag börjar läsa på förstår jag hur det kunde bli så. I området fanns några gårdar sedan runt år 1000. När handeln på Göta älv ökade mellan havet och Vänern hade området vid Lödöse ett ypperligt läge.

Området runt Vänern blev allt viktigare under medeltiden och de flesta transporterna gick med båt på olika vattendrag. Göta älv var vägen dit och därifrån.

Under 1000- och 1100-talet växte Lödöse snabbt. Kyrkor byggdes liksom det kungliga slottet Lödösehus.

Staden var aldrig med i handelsorganisationen Hansan med Kalmar, Hamburg och Lübeck. Men tyskarna insåg värdet och öppnade ett Hansa-kontor i Lödöse, vilket satte ytterligare fart på expansionen när tyska familjer flyttade dit.

Runt år 1300 bodde bortåt 2000 människor i Lödöse som blev navet för livet i området. Större blev staden aldrig.

Berättandet i museet är pedagogiskt. Ganska korta, förklarande texter på en mängd skyltar.

Här och där en film.

Montrar med pengar, vapen och andra tidstypiska föremål.

Och så uppbyggda modeller och många kartor. Allt detta sammantaget ger ett museum som tilltalar mig väldigt mycket som en viktig del i folkbildningen.

Men museibesökarna får även ta del av Lödöses fall.

För när Norge kopplade greppet om andra sidan älven samtidigt som danskarna stärkte sitt grepp och tog över Halland började det krävas tull på det som skeppades på älven. Lödöse, västra Sveriges port mot väster, hamnade i en rävsax.

Det blev omöjligt att passera tullstationen vid Bohus fästning utan att få lägga massor av pengar.

1473 kom ordern från riksföreståndaren Sten Sture den äldre att Lödöse skulle flyttas söderut, Nya Lödöse skapades vid Säveåns mynning. Invånarna uppmanades att flytta dit.

Men den nya staden fick inte heller vara i fred. 

Det gjordes fler försök att bygga en ny stad närmare havet. Men det var först när Gustaf II Adolf pekade ut platsen för Göteborg som en ny stad verkligen etablerades. Därmed var Lödöses tid som stad beseglad.

Delar av staden brändes och raserades. 1646 blev Lödöse slutligen av med rättigheten att vara stad.

Efter en muffins och en kaffe på museets kafé gick vi nöjda tillbaka till bilen för att åka tillbaka hem till staden som blev Lödöses permanenta efterträdare.

Innan jag sätter mig i bilen kikar jag bort mot älven och försöker för min inre syn återskapa bilden av Lödöse som en förhållandevis stor och mäktig stad.

Stefan 26 november 2024