Kul att berätta

Vad ska vi ha en hemsida till?

Det var frågan vi ställde oss när vi för två månader sedan började lägga ut inlägg på Enturitaget.se.

Efter de första 68 inläggen har vi lärt oss en hel del – och insett att det är väldigt kul att berätta och förhoppningsvis inspirera.

Vi har rest i hela våra liv, Nettan (som jag kallar min fru Anette) och jag. Hon var med sin familj i Italien flera gånger redan på 1960-talet. Min familj bodde i Madrid 1963.

Tillsammans gjorde vi vår första riktiga utlandsresa på sommaren 1978. Vi var nygifta, hade inte råd att åka på semester. Dessutom skulle jag jobba på GT hela den sommaren.

Att jag blev skickad till Hamburg på fäktnings-VM (jo, den sortens uppdrag kunde man få på den tiden) blev en gudagåva. Det fick bli vår bröllopsresa.

Det blev en dryg vecka i fäktningshallen, jag var där hela dagarna och långt in på sena kvällar. Och Nettan var med nästan hela tiden. Kanske inte så romantisk miljö, men för ett nygift par var det ändå stort. Jag jobbade, men vi kunde ändå vara tillsammans 24/7.

45 år senare ger vi oss ut på ett helt annat sätt. Och det är det vi försöker beskriva här på hemsidan.

Vi har haft förmånen att få resa runt tillsammans. Mest i Europa, men även i lite mer ovanliga länder som Sydafrika, Brasilien och de båda Kongo-länderna.

Vi älskar att resa tillsammans. Vi vill se nya platser, men återvänder även gärna till länder där vi har varit mycket.

Till Albanien reser vi gång på gång av flera olika anledningar, men det viktigaste är ändå att träffa våra vänner igen.

Vi längtar ständigt tillbaka till Sydafrika och våra vänner i Soweto, men även till allt det vackra i och runt Kapstaden och på andra håll i landet.

Alla möten och alla vänner har gett oss en rikedom som inte går att mäta i pengar. Förhoppningsvis har det också gjort oss lite klokare, lite bättre på att förstå och bemöta andra människor.

I en tid när det pratas alltmer om vi och dom, där det pratas om hur man ska stänga in och stänga ute är det en rikedom att stå i ständig kontakt med folk i andra delar av världen som har helt andra perspektiv och erfarenheter. 

När vi de senaste åren har delat med oss av våra upplever genom våra egna Facebook– och Instagramkonton har vi fått många positiva reaktioner. Jag har känt det lite förmätet att jag ska berätta hur vi har och har haft det – men många har bemött de tankarna med att det är så kul att läsa och har uppmanat oss att fortsätta.

Därför bestämde vi oss för att dra i gång vår hemsida. Vi har lagt ut 68 texter med bilder, detta är den 69:e. Och det kommer att fortsätta. Snart kommer det mer från Albanien, därefter blir det Bornholm och så småningom flera nationalparker och en del annat.

Ibland kortare berättelser och färre bilder, ibland långa texter och många bilder. Plus en och annan film.

En del material – typ information och upplevelser från campingar och bilkörning i olika länder – vänder sig till husbils- och husvagnsägare. Men det mesta riktar sig till alla som gillar att se sig omkring i världen – och som vill ha en god berättelse och lite tips från det tilltänkta resmålet.

Efter 48 på GT, som ju var en kommersiell produkt där det till en del gick ut på att få betalt genom sålda papperstidningar eller annonsdrivande klick eller långa digitala lästider, är numera berättandet på helt andra villkor.

Vi behöver inte tjäna pengar, vi har fasta inkomster genom våra pensioner. Vi väljer våra egna stories utifrån vad vi vill berätta, behöver aldrig fundera i termer som vad säljer bäst. Däremot vill vi ha så många läsare som möjligt.

Något som är väldigt roligt är att vi verkligen gör det här tillsammans, Nettan och jag. Vi tillbringar flera timmar varje vecka bredvid varandra – antingen i soffan i tv-rummet eller i soffan i vardagsrummet eller i husbilen – med var sin dator i knät.

Vi skriver, letar bilder, redigerar, lägger ut, försöker analysera läsningen på vår hemsida. Vi gläds när vi i realtid ser att folk i Stockholm, Karlstad, Malmö, Värnamo eller Haparanda läser. Vi blir nyfikna och uppiggade när vi ser att det finns läsare i andra delar av världen – vem är det i Nya Zeeland som sitter och läser inlägget om Dubrovnik just nu?

Och när vi upptäcker nya följare på Facebook eller Instagram rapporterar vi direkt till varandra.

Visst, det är mycket jobb. Men det är väldigt roligt att få dela med sig av sådant som betyder så mycket för oss själva.

Vi är väldigt glada för de som har hittat till oss, men längtar efter att ännu fler ska hitta till Enturitaget.se.