Krakow

Att vi skulle till Krakow, en av Polens äldsta städer, var självklart.

Själva Krakow, där gamla stan är ett världsarv, lockade med sin spännande historia. Men det fanns också ställen vi prioriterade som saltgruvan och Auschwitz-Birkenau.

Det är så viktiga platser att de får egna inlägg på vår blogg.

Vi hade bokat in oss på camping Adam som såg ut att ligga bra till för vårt besök. Vi kom dit en eftermiddag och kände direkt att vi ville ta oss in till stan. Vi planerade att äta middag på stan och sen lufsa runt och njuta av nya upplevelser.

Från campingen tog vi en buss några hållplatser och sen en spårvagn in till centrala stan. Det var riktigt smidigt. Biljetterna köpte vi i biljettmaskiner på bussen och betalade med kreditkort. Det var inga problem att välja språk till engelska som vi kan bäst.

När vi kom in till stan var det mycket folk på gatorna. En del bilar också, där bilar får köra.

Vi insåg precis som i de andra polska städer vi besökt att alla stod och väntade vid trafikljusen på att det skulle bli grön gubbe innan man gick över gatan. Kan väl inte direkt påstå att det är samma i Sverige, men vi har knappt sett en enda människa gå mot röd gubbe.

Det märktes att det var söndag, många var inne i stan och flanerade.

Vi gick direkt mot Rynek Glowny, stora torget i gamla stan. Torget som faktiskt var det största torget i medeltidens Europa.

Letade upp en restaurang mitt i folkvimlet och njöt av att titta på folk den stund det tog innan vår mat stod på bordet.

Och vi satt verkligen i vimlet. Alldeles nära bordet gick hästar förbi med sina droskor. Och det var många som åkte häst och vagn i denna stad.

Många söndagsfina familjer lät sina små knattar springa omkring på torget, en del tultade runt med mamma eller pappa efter och andra barn jagade duvorna som det fanns många av på torget.

När vi ätit upp vår mat hade vi bestämt vad vi skulle prioritera denna eftermiddag och kväll. Vi hade ju planer på att åka in dagen efter också.

Vi började med att gå runt på torget och känna in atmosfären. Vi njöt båda två av den stämning som kändes i luften. Det var lugnt och trevligt, folk gick runt med glada ansikten. Det kändes inte som att det stressades.

En av de gamla byggnaderna på torget heter Sukiennice (klädeshallarna eller tyghuset är det svenska namnet på denna byggnad). Den byggdes redan på 1400-talet.

Jag tyckte det lät intressant och gick in.

Och visst fanns det en mängd affärer där. Det såldes porslin, lädervaror, smycken och souvenirer. Det var dock inget som lockade oss till köp.

Ovanpå klädeshandlarna låg Nationalmuseet som vi inte besökte. Under klädeshandlarna låg något som vi däremot redan i förväg bestämt att vi skulle besöka, Ryneks underjordiska museum.

Vi hittade museet och kollade upp om vi skulle kunna gå dit dagen efter. Enligt tavlan utanför ingången såg det ut som att museet var öppet varje dag till klockan 19.00. Det lät ju bra. Vi gick ändå in och kollade med kvinnan som satt innanför och som vi trodde vi kunde köpa biljetter av.

Vi ville veta hur mycket det kostade och om det var mindre folk på måndagar, om det blev så att vi skulle vi istället gå dit dagen efter.

”Men vi har stängt i morgon”, berättade kvinnan i infodisken. Konstigt tyckte vi. Utanför stod det att allt var öppet alla veckans dagar. Kvinnan gick med oss ut för att se om det stod fel på skylten.

Men det visade sig att hon hade rätt. Hon pekade på en väldigt liten text längst ner där det stod att var fjärde måndag är museet stängt.

Dagen efter var en sådan måndag. Därför gick vi direkt till biljettkontoret på andra sidan klädeshallarna.

Och ner under torget kom vi. Det var en spännande utställning, helt klart.

En del var digitalt, där dagens teknik användes på ett både smakfullt och skickligt sätt.

Men det intressantaste var de gamla originalgrejerna: murar och vägar – ja, det fanns stora delar kvar från medeltiden.

På bilder och kartor kunde vi se var vi befann oss under torget.

Verkligen fascinerande.

När vi sett färdigt under jord gick vi ut på torget igen.

På torget ligger även den stora Mariakyrkan, med sina tvillingtorn, som är ett av Krakows främsta landmärken. Den är byggd på 1200-talet men när vi var där var den under restaurering så vi kunde inte gå in i den.

Tyvärr glömde vi helt av att lyssna efter den trumpetmelodi som ska spelas varje hel timma. Kom på det i efterhand, så om vi åker till Krakow igen vet vi att det är något som är kvar på listan.

Vi fortsatte norrut på torget mot den Florianska porten. På vägen dit köpte vi den dagliga glassen. Ingen billig glass och man betalade efter vikt. Visst, den var ganska god. Men priset var lite för högt.

Ett besök i en affär dock var helt nödvändigt. En affär med kavlar. Alltså, allt som såldes i affären var kavlar och stämplar. Kavlarna hade väldigt vackra mönster och jag kan bara tänka mig hur vackra småkakorna blir om man kavlar ut degen med en sån kavel.

Självklart var ett köp tvunget. En sån kavel ”villhövde” jag ha.

Nu hade vi kommit fram till den Florianska porten. Den är en bit av det forntida försvarssystemet som fanns runt gamla stan i Krakow. Då fanns det åtta torn, nu finns ett kvar. Inne under valvet i porten satt två kvinnor och en man som sjöng tidstypiska sånger. Det var lite häftigt.

Vi fortsatte utmed den gamla muren och kom snart till Juliusz Słowacki-teatern. En stor vacker byggnad som vi bara passerade då den var stängd.

Vi gick ytterligare en bit och helt plötsligt kom vi till Maly Rynek (det lilla torget), ett torg med marknadsstånd där det såldes bland annat kläder i läder, ännu fler kavlar och annat hantverk.

Men där var också folk som åt mat som lagades på plats på torget.

Hade vi inte redan ätit hade vi gärna ätit där. Det doftade fantastiskt och folk som åt såg nöjda och glada ut.

Vi hade dock varit ute på stan i åtskilliga timmar och beslöt oss för att åka tillbaka till husbilen igen.

Dagen därpå hade vi siktet inställt på det kungliga slottet Wawel och de judiska kvarteren kring Kazimierz.

Vi hoppade av spårvagnen med slottet på höjden alldeles bredvid.

Det ligger tillsammans med en borg och Krakows domkyrka väldigt vackert. Det grundades redan på 1300-talet av Kasimir den III och har behövts byggas om ett flertal gånger på grund av plundringar och otaliga bränder. Domkyrkan var fram till år 1733 begravningsplats för polska regenter.

Vi gick uppför backen och gick in på borggården. Där var så vackert med väldigt många olika planteringar med vackra blommor. Just när vi var där uppe kom en regnskur så vi satte oss under ett träd och väntade ut det värsta regnet.

Efter ytterligare en sväng bland blommor och vackra byggnader tog vi oss nerför backen igen. Nu skulle vi besöka det judiska kvarteret, Kazimierz, som ligger alldeles nära slottet.

Det är en spännande del av Krakow. Området grundades som en egen stad av den polske kungen redan på 1300-talet och fram till deporteringarna under andra världskriget fanns det över 60 000 judar här. Numera bor det cirka 1500 judar i området som nu för tiden är både dyrt och populärt att bo i.

Vi hade hunnit bli ganska hungriga och visste att det skulle finnas många restauranger i området. Vi hittade en billig judisk restaurang med riktigt bra mat. Var sin chicken Kiev gav oss energin tillbaka.

Vi följde huvudgatan tills vi kom till en synagoga, där vek vi av och kom in på Szeroka, som är både en gata och ett torg.

Utmed ena sidan låg flera restauranger och jag kan tänka mig att det där, en liten stund senare på kvällen, var fullt med folk. Mysigt var det i alla fall.

När vi kände oss nöjda med de judiska kvarteren var våra fötter ganska nöjda. Vi tog spårvagn och buss tillbaka till husbilen.

Anette 16 juni 2024