Kolobrzeg

Det fanns svenskar i Kolobrzeg redan på 1600-talet.

Då som erövrare under 30-åriga kriget.

När vi kom rullande dit i vår husbil i början av sommaren kom vi till en stad som gärna tar emot svenska besökare.

Gdynia, Sopot och Gdansk – Polens trestadsområde – kände vi till innan vi åkte till Polen. Och Krakow, Warszawa och Auschwitz var naturliga beståndsdelar under Polen-resan.

Men Kolobrzeg?

Det var inte så att vi satt med pekfingrarna på någon karta och letade oss fram mellan potentiella besöksorter. Anledningen till att vi hamnade i Kolobrzeg var betydligt enklare än så. Staden ligger väldigt bra till för den som kommer till hamnstaden Swinoujscie med färjan från Trelleborg och vill ta en natt nånstans med två-tre timmar kvar att köra till Sopot.

Under den första delen av vår premiärresa till Polen var det som att köra hemma i Göteborg. Det blev hela tiden stopp eftersom en ny väg håller på att byggas.

Likadant fortsatte det när vi närmade oss de centrala delarna av Kolobrzeg. Trafikomläggningar, stopp, sänkt hastighet. Ilandsproblem för oss som är pensionärer.

Men det tog lite längre tid än vad vi trodde när vi bestämde oss för att Camping Baltic var stället vi skulle stå på under vårt korta besök i Kolobrzeg.

Det var lätt att hitta dit. Bara några minuter senare stod vi på platsen vi hade blivit tilldelad.

Om det varit en fin sommardag hade vi säkert gjort som vi brukar när vi kommer till en ny ort vid något vattendrag. Först något att äta, sedan ett dopp i havet. Lufttemperaturen de föregående dagarna gjorde dock att vi inte trodde att temperaturen i Östersjön skulle vara speciellt lockande.

Och visst var det så. Vi passerade genom campingen, gick över de ganska väl frekventerade cykel- och gångbanorna och hittade en lucka mellan träden där vi kunde gå ner till stranden.

Det var inte fullt. Om vi hade haft med oss handdukar hade de fått plats i sanden. Stranden var lång och fin, men denna dag i stort sett helt oanvänd. Men när vi gick där förstod vi vilken kanonstrand det är fina dagar när solen skiner.

Själv brukar jag ofta dokumentera mina besök på stränder där jag aldrig har varit. Och det brukar inte vara något problem att få en eller några bilder med folk som lika mycket som jag gillar att ha det gött vid stranden. Men hur jag än vred på huvudet såg jag ingen potentiell badare.

Den ende som hade kortbyxor var jag själv, därför blev jag motivet. Men det var gott att dra på sig jackan igen efter mitt livs första fotosession i Kolobrzeg.

Vi gick tillbaka upp på gångbanan, mötte många motionärer till synes vana vid att springa, gå eller cykla parallellt med stranden. Vi passerade några kaféer och restauranger innan vi tillbaka ner på stranden och fortsatte gå i sanden.

Vi såg både den kända fyren och piren ut i havet i bakgrunden, men eftersom vi inte hade så många timmar på oss innan det skulle börja skymma drog vi oss mot centrum i stället.

Där stötte vi på historier som vi oss att gå vidare, kolla på byggnader, läsa på skyltar och googla efter mer information än den som fanns rent fysiskt.

Kolobrzeg är på många sätt en väldigt speciellt stad. De första bosättningarna i området fanns redan på 800-talet. Den var under många år en del av handelsorganisationen Hansan där även Lübeck, Kalmar och Visby var medlemmar.

Eftersom makten oftast fanns hos tyskspråkiga utvecklades den till en tysk stad under namnet Kolberg. Det var som Kolberg staden under 22 år på 1600-talet var ockuperad av svenskar.

Bandet till Tyskland bröts på ett dramatisk sätt i mars 1945. I slutet av andra världskriget beslöt Hitler att staden skulle försvaras till varje pris.

Ryssarna svarade med att i det närmaste utplåna Kolberg. Cirka 90 procent av bebyggelsen ska ha förstörts.

När den återuppstod efter att tyskarna hade besegrats var det som den polska staden Kolobrzeg. Det tyska språket ersattes med polska.

Att staden förstördes påmindes vi om när vi promenerade genom centrum. Inte för att vi passerade gamla ruiner, utan för att centrum inte har så många gamla byggnader som det borde finnas i en så gammal stad.

Tegelkyrkan från 1300-talet är ett av undantaget. Den förstördes av brand, men restaurerades.

Den stora rådhusbyggnaden är från 1800-talet.

I centrum finns minnesmärken, färgglada hus och grönområden att promenera i.

En del kommer till Kolobrzeg för historiens skull. Kanske för att kolla in vapen-/krigsmuseet.

Men de flesta åker dit för att ha det skönt på någon spaanläggning – Kolobrzeg är en gammal kurort dit svenskar började åka för mer än hundra år sedan – eller njuta av sol och bad på den fina sandstranden.

Stefan 8 oktober 2024