Järnaviks naturreservat

Flera leder att välja på.

Får som betraktade oss nyfiket.

Fin utsikt över havet från bergskanten.

Vår drygt en halv mil långa vandring i Järnaviks naturreservat blev en trevlig upplevelse.

Vi är verkligen sååå priviligierade som kan ge oss iväg på utflykter några dagar med vår husbil.

Vi planerade i januari att åka iväg för att besöka världsarvet Karlskrona. Vi försöker nämligen sakta men säkert besöka alla våra svenska världsarv. 

Före avfärden läste vi på om platserna runt omkring och eftersom vi gillar att vandra på lite olika ställen kollade vi upp naturreservaten någorlunda i närheten av Karlskrona.

Då, i januari, blev det inte riktigt som vi tänkt. Vi avstod från att åka dit eftersom det skulle bli ett riktigt oväder med både blåst och snö runt Karlskrona. Det fick bli ett besök på Skallkrokens ställplats istället.

Men nu i mars hade vi möjlighet att åka ut igen och vi bestämde oss för ett besök i Blekinge.

Vi läste på och såg att det fanns ett naturreservat vid Järnavik mellan Karlshamn och Ronneby. Där fanns flera leder och vi beslöt oss för ett besök där.

Vi kom till Järnavik en sen söndagseftermiddag och hittade en parkering vid naturreservatet. Vi stannade där för att sova på natten och planerade att utgå därifrån på måndag morgon.

Men dagen efter insåg vi att den leden på dryga fem kilometer som vi planerat att vandra, inte startade där vi befann oss. Vi körde istället mot den, för årstiden stängda, campingplatsen.

Där utanför fanns en stor parkering som passade perfekt när vi skulle ut och gå Svalemålaleden.

Leden ligger i närheten av Bräkne-Hoby och skulle vara 5,6 kilometer lång.

Vi startade på måndagsförmiddagen och utgick från Järnaviks camping. Svalemålaleden går genom biosfärområdet Blekinge Arkipelag, ARK56. Målet med ARK56 är att skapa hållbara upplevelser för besökare  och hållbara liv för de som bor där. 

När vi läste på om ARK56 stod det beskrivet så här:

ARK56 leder genom biosfärområdet Blekinge Arkipelag, ett område av varierade upplevelser i oexploaterad natur och ett välbevarat kulturlandskap.

Biosfärområden utses av FN-organet Unesco och är modellområden för hållbar utveckling där det finns unika kultur- och naturvärden. Det finns 714 biosfärområden i världen, och sju i Sverige. Detta kändes viktigt och intressant.

Leden gick utmed hagar och bokskogar med vyer över havet. Den skulle inte vara svår att gå och det är det vi måste prioritera då Stefan har både en trilskande höft och ett besvärligt knä.

Vi följde de regnbågsfärgade markeringarna in i skogen tills vi kom till en asfalterad väg. Där gick vi åt fel håll och fick vända efter en stund då vi insåg att ledmarkeringen inte syntes till längre.

Ibland var det väldigt tätt med markeringar och ibland fick vi leta efter dem.

Vi gick utmed en asfalterad väg ett bra stycke. Lite tråkigt enligt vår mening. Vi gillar bättre att lufsa runt i skogen när vi är ute, men miljön var fin och och vi njöt av fågelkvitter och ett härligt lugn.

Vi mötte inte en enda människa på vår vandring. Inte ens i Svalemåla by såg vi någon människa.

Där fanns dock en del får som tittade intresserat på oss och en hel del gäss som flyttade sig skränande genom luften när vi gick för nära.

Vi såg på många platser samma sak som vi sett i trädgårdar vi passerat. Små jordhögar i gräsmattor och på ängarna.

När vi passerat Svalemåla by närmade vi oss havet och leden gick upp i bergen.

Vi hittade en fin bergsknalle med utsikt över havet där det fanns en bänk att sätta sig på.

Där tog vi fram termos och smörgåsar och njöt av vårt fika.

När vi var mätta och nöjda vandrade vi vidare på leden och kom till ytterligare en fin utsiktsplats där vi också kunde se campingen där husbilen stod på parkeringen.

Därefter var det bara några nedförsbackar kvar på leden innan vi var tillbaka vid husbilen. Nöjda och belåtna med en fin förmiddag började vi köra vidare till Ronneby för att se oss omkring innan vi skulle köra vidare till Karlskrona.

Anette 12 mars 2024