Tiranas stora park

Det finns flera vägar in i parken, den är verkligen lättillgänglig.

Parku i Madh (Tiranas stora park) kallas för stadens lunga och det är så det känns när man går där.

Den konstgjorda sjön, alla gång-, cykel- och löpvägarna, utegymmen och lekplatserna. Kaféerna och glasskioskerna.

När solen lyser och det är go värme i luften är det mysigt att mingla med Tirana-borna i deras största park.

Vid det senaste besöket i Tirana, under de sista dagarna i april, var jag tillsammans med min bror Thorbjörn och kompisarna John och Olof två gånger i Tiranas stora park. Första gången för att kolla hur det såg ut den här gången eftersom mycket i Tirana förändras mellan besöken.

Andra gången var dagen innan vi skulle åka hem. Vi hade en stund över och var nära så vi gick dit igen. För att ta en glass, promenera en stund och titta på folk. I en oas där storstadens intensiva trafik är en dov ljudkuliss.

Första gångerna jag var där under 1990-talets första hälft var upplevelsen en annan i den park som anlades vid mitten av 1950-talet. Den handgrävda sjön, som skapades för att samla upp vatten och för bevattning i Tirana, såg visserligen likadan ut då som nu. Och det fanns stenläggning på flera av gångarna genom parken.

Men det mesta var annorlunda då. Och då tänker jag inte bara på att man nu ser moderna barnvagnar och cyklar rulla genom parken eller att det nu finns fler bänkar att sitta och ta igen sig på.

Det som har slagit mig mest de senaste gångerna jag har promenerat in från nordvästra sidan, vid början av den bro som går utefter sjöns västra sida, är hur det ser ut på andra sidan sjön. För 20–25 år sedan fanns där något enstaka hus här och där. Nu är det en bild av hur Tiranas bebyggelse har exploderat.

Där finns massor av hus och man kan även se den stora flerfiliga genomfartsleden som sedan några år tillbaka stryker Tiranas västra och södra delar på väg söderut. Lite västerut ser jag botaniska trädgården, som nu är stympad. När den stora leden byggdes fick botaniska trädgården släppa till mark.

Andra saker som har kommit på senare år är kaféerna utefter sjökanten. Den konstgjorda sjön är inget vattendrag att bada i, men man kan sitta med en kopp kaffe framför sig och uppleva känslan av att fika vid just en sjö. Det går också utmärkt att ta en promenad eller springa runt hela sjön.

Den här söndagsförmiddagen rör vi oss långsamt framåt och inåt. Kepsarna på våra förhållandevis kala huvuden är nödvändiga när solen ligger på mellan träden.

En liten bit in i parken leker och äter barn på utflykt. Deras brandgula västar gör det enklare för fröken att hålla reda på klassen. I närheten är det full aktivitet vid utegymmen medan andra springer eller cyklar. Vid ett bord sitt ett par äldre gentlemän med ett brädspel mellan sig.

Det är som tätast med människor just där vi gick in. Längre in blir det glesare.

Vi passerar den moderna utomhusteatern. För 30 år sedan var många av stolarna sönderslagna och hela teatern var sliten. Nu är det en modern utomhusteater där det hålls konserter under sommaren.

När vi är nästan i jämnhöjd med universitet, som ligger i slutet på maffiga Martyrernas boulevard som börjar vid Skanderbegtorget, kan vi se platsen där jag har planerat att vi ska vända. Där finns inte bara en konstgräsförsedd plan utan framförallt två tunga minnesplatser.

Den ena är ett minnesmärke över 45 brittiska och australiensiska soldater som stupade under andra världskriget. Några meter därifrån finns ett annat monument över betydligt fler tyska soldater som dog i samma krig.

Vi går en bit tillbaka på samma väg vi kom, men väljer att gå ner tidigare så att vi kommer ut precis vid universitet. Bortanför universitet ligger hotell Sheraton och kasinot. Byggnader som ligger precis vid kanten till Tiranas stora park. Alldeles bredvid finns fotbollsstadion.

Fler byggnader ligger längre bort, en del inkräktar på det tidigare parkområdet. Det finns planer på att ta ytterligare delar av parken för att bygga attraktiva bostäder och kontor.

Många Tirana-bor protesterar ljudligt varje gång nya planer presenteras. De vill ha sin park intakt. De vill kunna promenera, springa eller cykla i Stadens lunga.

Stefan April 2023