Gränna

Gränna är en populär sommarstad.

Vi valde att åka dit mitt i vintern. Under februarilovet dessutom, när stan verkligen är tom på folk.

Men Gränna fungerar även vintertid.

Istället för att sola, bada och äta glass vid Vättern kollade vi in stadens egna storheter Andrée, Amalia och Brahe.

Vi brukar lägga ut inlägg på bloggen varje onsdag och lördag. Det gör att vi ibland behöver tänka till på vad vi ska lägga ut för något. Ska vi besöka något som ligger i närheten av där vi bor eller ska vi åka iväg lite längre bort.

Vi har länge pratat om att köra runt Vättern och egentligen vill vi ju lägga ut inlägg med bilder där solen lyser.

Men solen lyser ju inte jämt och det är ju inte alltid sommar. Upplevelsen när man åker iväg och får se något annat än det som finns runt omkring ens hem är dock alltid härlig.

Därför tog vi husbilen och körde iväg en vanlig söndag i februari med sikte på Gränna. Vid detta tillfälle tog vi med oss Isa, en snart nio månaders ljuvlig liten cockerpoo. Hon gillar husbilslivet och får oss att ta promenader ännu mer än vi brukar göra.

Vi beslöt oss för att stanna till på gratisparkeringen vid hamnen där färjan går över till Visingsö för att dagen efter bestämma hur vi skulle lägga upp vårt besök i Gränna. Just på den parkeringen stod vi senast vi var i Gränna.

Då var planen i första hand att åka över till Visingsö. Denna gång åkte vi utan att vi bestämt mer än att vi skulle till Gränna.

Dagen efter vaknade vi till en ganska grå dag med strimmor av blå himmel lite här och där. Vi hade Grännaberget rakt framför oss och började gå upp mot Brahegatan.

Väl där inser man att det verkligen har varit en huvudgata, kantad med vackra trähus och kullerstensbelagd. Ända fram till 1970-talet var den en del av riksväg 1. Verkligen en anrik gata.

När vi tänker på Gränna tänker vi självklart på polkagrisar, men också på stadens store son Salomon August Andrée. Mannen som skulle utforska Nordpolen med sin gasballong Örnen.

Det var inte länge sedan vi senast stötte på Andrée, då på andra sidan Vättern i Vara där läckra Conditori Nordpolen fick sitt namn sedan Gränna-sonen landat i närheten efter en provflygning.

Hade museet i Gränna varit öppet, hade vi självklart besökt det. Men som ni kanske vet, många museer är stängda på måndagar. Så vi missade utställningen om polaräventyret. Trist, för det ska finnas fina bilder bevarade och just sådana utställningar är ju väldigt intressanta.

Vi hålla tillgodo med att passera huset där han föddes och växte upp.

Vi gick förbi flera affärer med polkagrisar och andra karameller i massor av färger. Hade vi kommit hit under högsäsong hade vi kunnat få se polkagristillverkning ”in real life”, men nu fick vi nöja oss att gå utanför byggnaderna.

Efter en stunds promenad utefter Brahegatan kom vi fram till torget där Per Brahe den yngre står staty.

Det var han som grundade staden 1652 och gav den det ursprungliga namnet Brahe-Grenna.

Vid torget ligger också Grenna kulturgård med bibliotek, bio, museum och Polarcenter.

Vi gick upp på Bergsgatan, den gatan som ligger närmast Grännaberget, och fortsatte mot Gränna kyrka, som verkligen är en vacker kyrka med en kyrktupp i guld som spira.

1889 brann kyrkan som i vissa delar byggdes redan i mitten av 1100-talet. Den nya kyrkan invigdes 1895 och då hade stora delar av den gamla kyrkans murväggar kunnat bevaras och användas i den nya kyrkan.

Dopfunten i kyrkan som är från 1250-talet kunde räddas från branden och det finns också ett gammalt korfönster kvar i kyrkan, Mariafönstret, med en vacker glasmålning.

När vi tittat färdigt i kyrkan gick vi återigen ner till Brahegatan med alla sina fina gamla trähus. En del är kulturminnesmärkta och det är så fint att gå utmed husen för på nåt sätt kan man verkligen kunna tänka sig hur det sett ut då, en gång för längesen, på denna gatan. Trähusen påminner oss om andra ställen som vi har besökt, som Kungälv och de tre städerna som bildar Trästadsklassikern.

Så passerade vi Hotel Amalias hus som har anor från 1700-talet. När jag läste på om det hotellet kunde jag se att det var fyrstjärnigt och att många av rummen har kakelugn. Sånt gillar jag.

Alldeles bredvid står statyn av kvinnan vars namn finns på nyss nämnda hotell. ytterligare en känd person som haft stor påverkan på bilden av lilla Gränna.

Amalia Erikson föddes 1824 i Jönköping. Hon arbetade där som piga och när hennes arbetsgivare flyttade till Gränna följde Amalia med. Där träffade hon sin man och fick ett barn. Men strax efter dotterns födelse dog hennes man. Som ensamstående kvinna fick hon det tufft men kunde uppvisa att hon hade särskilda sociala skäl och fick starta en egen bageriverksamhet.

I sitt kök uppfann hon polkagrisen som blev en succé, som håller än idag. Det gick så bra för Amalia att hon blev rik.

Hennes staty står i Södra parken och just där finns en av möjligheterna att komma upp på Grännaberget. Trätrappan är brant och lång, vilket gjorde att vi avstod att gå upp.

Stefan väntar på få byta knäled och går lite orent, kanske hade vi tagit trappan upp om han varit bättre. För utsikten måste vara perfekt där uppe.

Det är även vid Södra parken som den södra stadsporten står. När man kör av E4:an vid Gyllene Uttern och kör ner mot Gränna kör man igenom porten.

Fortsätter man vidare på Brahegatan kör man ur stan genom den norra stadsporten. Det känns faktiskt lite häftigt att man fortfarande har en stadsport här.

Sakta men säkert började vi vår vandring tillbaka mot husbilen. Stannade till vid Haglunds konditori och köpte med oss lite gott till kaffet innan vi lämnade Gränna centrum.

Vi begav oss till hamnen där vi inför den andra natten flyttade bilen från parkeringen till Gränna hamns ställplats eftersom där finns både möjligheter att tömma grå- och svartvatten och ladda el genom elstolparna.

Vi var dock inte helt färdiga med vare sig Gränna eller Per Brahe den yngre. När vi körde norrut stannade vi till vid en av de mest kända byggnaderna utefter Vättern, Brahehus.

Där insåg vi att han visste vad han gjorde när han lät uppföra borgen, numera ruinen, just där. För utsikten över Vättern och Visingsö är vidunderlig.

Anette 11 februari 2025