Goslar

Goslar har bara runt 50000 invånare.

Men den har en 1100-årig historia värdig en storstad.

Eller vad sägs om en världsarvsklassad gammal stad med massor av korsvirkeshus, ett kejserligt palats, en fantastisk julmarknad med en julskog – och teknik- och kommunikationsfamiljen Siemens hus?

Goslar blev det femte stoppet på vårt hundramilavarv i norra Tyskland. Goslar var en av de tydligaste träffarna när vi googlade på tyska julmarknader.

Men det dyker även upp på andra googlingar, typ tyska korsvirkesstäder. När vi läste på framstod det som självklart att Goslar var värt ett besök.

Och det är inte heller vilken stad som helst. Den grundades redan 922 och var under många år en viktig stad i det tysk-romerska riket.

Vi kom närmast från Celle, som vi gillade väldigt mycket. Förra året var vi även i närliggande Quedlinburg, även det en av städerna utefter vad som uppskattas till 350 mil korsvirkesvägar i Tyskland.

Lite fundersamma var vi dock innan vi kom fram. Vi hade redan varit på fyra tyska julmarknader, skulle Goslar verkligen ha något annorlunda att erbjuda för oss julmarknadsbesökare?

Å andra sidan har de viss erfarenhet av att arrangera den klassiska marknaden som har hållits varje år sedan 1968.

Innan vi var framme hade vi som vanligt letat efter någonstans där vi kunde ställa husbilen. Någon camping eller ställplats hittade vi inte. Men väl en stor, parkeringsplats med markerade platser för husbilar. Nästan mitt i stan, bara en knapp kilometer från gamla stan.

Eftersom det hade varit en del regn under vår resa bestämde vi oss för att kolla in julmarknaden redan första kvällen då det var uppehåll. Medan vi gick mot julmarknaden på Marknadsplatsen stannade vi till här och där och kollade in på de smala, kullerstensbelagda gatorna som var kantade med korsvirkeshus.

Vi såg vart vi skulle gå nästa dag när det var ljust. Det såg väldigt inbjudande ut.

Det första vi såg av Goslars julmarknad var några marknadsstånd och den lysande skylten med ”Weihnachtsmarkt” vid foten av den stora, mäktiga Sankt Cosmas och Damian-kyrkan.

Vi passerade många marknadsstånd med mat, dryck, hantverk och annat av samma typ som vi sett på de marknader vi hade besökt tidigare. Men annorlunda utbud ändå eftersom det även i Goslar handlade mycket om lokalt producerade produkter.

Alldeles innan vi kom fram till själva julmarknadscentrum, Marknadsplatsen, kom vi till något som vi inte hade sett tidigare: en julskog. Exakt hur många granar skogen bestod av är jag inte säker på. Men det brukar handla om nånstans mellan 40 och 60 har jag läst mig till.

Och då snackar vi inte vanliga vardagsrumsgranar som vi har hemma från 23 december till tjugondag knut. I Goslar är det rejäla granar som når mycket längre upp mot himlen. De huggs i närheten och förankras i marken och förses dessutom med massor av lampor.

När man går in i julskogen känns det faktiskt som en liten skog. En stor skillnad mot naturen är dock att det finns utskänkningsställen även i öppningen mellan träden. Det var där som vår nya tradition, att testa glühwein, fick sin fortsättning med ännu en lokalmärkt mugg till den växande samlingen.

Men trots myset inne bland träden var det ändå Marknadsplatsen som var huvudmålet för vår kvällspromenad.

Och när vi rundade det vackra rådhuset och kom ut på vad som vanligtvis är ett öppet torg mötte vi julen.

Över marknaden hängde massor av ljus som inte bara lyste upp själva torget utan även byggnaderna runt omkring, som den aprikosfärgade byggnaden Kaiserworth från 1494.

Det såldes prylar. Många tog en korv eller något annat att äta och kompletterade med en mugg glühwein.

Och vid småbord och mellan stånden stod folk och pratade och njöt av julstämningen.

Jag gick uppför utomhustrappan på rådhuset. Såg in i de fina salongerna på insidan, men tog framförallt en rejält titt utöver hela Marknadsplatsen.

Goslar blev ännu en julmarknadsfavorit.

Efter en natts sömn i vår nya husbil, med några andra husbilar inom synhåll, var det dags för ännu en promenad i centrala Goslar.

Vi gjorde det vi hade bestämt dagen före, gick in bland korsvirkeshusen och upplevde dem i all sin artrikedom. Det ena huset var sannerligen inte det andra likt, vilket vi kunde konstatera när vi efteråt gick igenom våra bilder.

Variationen var enorm.

Vi promenerade återigen runt Marknadsplatsen, men inte alls lika länge. För julmarknader gör sig bäst när det är mörkt.

Vi väntade dock in det berömda klockspelet som hörs och syns fyra gånger om dagen.

Inne i rådhuset fanns turistinformationen. Vi frågade som vi ofta gör när vi går in på en dylik institution: vad får vi inte missa när vi är i Goslar?

Om det hade varit lite varmare i luften och vi hade haft elcyklarna med oss hade vi förmodligen följt rekommendationen att trampa i väg till Rammelsberg, den numera stängda metallgruvan alldeles utanför stan. Rammelsberg är den ena delen av världsarvet.

Vi valde att lägga ännu mer tid på den andra halvan i stället; Goslars gamla stad.

När kvinnan på turistinformationen ringade in sina förslag återfanns det mesta i det äldsta korsvirkesområdet.

Däribland ett speciellt hus. Siemenshuset. Vi har köksmaskiner från teknik- och kommunikationsföretaget Siemens. En del går omkring med en Siemens-android i fickan.

Familjen bakom företaget kom ursprungligen från Goslar. Siemenshuset byggdes 1692. För en del år sedan köpte en gren av släkten, en av Tysklands rikaste, tillbaka fastigheten som nu är en av de populäraste platserna att besöka för inte minst de guideledda turistgrupperna som går runt och lär känna den 1100 år gamla staden.

Vi valde att fortsätta mot en annan attraktion, en av Goslars mest kända. För Goslar var inte bara varit en del av den mäktiga Hansan. Staden var ännu mäktigare som en del av det romansk-tyska kejsardömet.

Kejsarpalatset som byggdes i mitten av 1000-talet är pampigt både på utsidan och på museiinsidan, även om vi sparade besöket där inne till nästa gång vi åker till Goslar.

För vi ska tillbaka dit.

Vi vill uppleva Goslar även under sommarhalvåret när vi kan sitta ute på Marknadsplatsen med en cappuccino i handen klädda i kortbyxor istället för en värmande glühwein i vinterkläder.

PS. När jag precis hade skrivit färdigt den här artikeln nåddes vi av nyheten om bilen som körde in på julmarknaden i Magdeburg och dödade och skadade människor.

Magdeburg ligger inte så långt från Goslar, julmarknaden där fanns med på vår lista över potentiella marknader att besöka innan vi i söndags började köra hem mot Sverige.

En fruktansvärd händelse mitt i en julstämning som bara ska vara mysig, trevligt och fredlig. Våra tankar går till alla drabbade. DS

Stefan 20 december 2024