Donsö

Det finns inte så många sommarhus på Donsö.

Men när det är som varmast tar många turister skärgårdsbåten från Saltholmen för att åka ut och bada, äta god mat eller vandra på öns två leder.

Den som vill kan också sova över och hyra en cykel.

Jag har varit på Donsö många gånger sedan början av tonåren. De flesta gångerna har jag åkt dit med egen båt hemifrån Fiskebäck, några gånger har jag kommit med skärgårdsbåten från Saltholmen. Vid ett par tillfällen, när jag haft inbokade möten en bit in på ön, har jag tagit med mig cykeln på skärgårdsbåten.

Men jag har aldrig tidigare kommit med cykel från grannön Styrsö.

För det var där vår endagars road-/boattrip startade tidigare på dagen. Att cykla över bron, som firar 50-årsjubileum i år, var en helt ny upplevelse. Eftersom det inte finns några privatbilar i södra skärgården finns det heller inga bilar som korsar bron – förutom golfbilarna – när vi trampar över.

När vi kom ner till vattnet alldeles efter brofästet var det lagom att plocka fram termosen och bullarna. Utsikten från bänken vid några sjöbodar var både fin och växlande. För det är många båtar som i båda riktningarna går under bron på sommaren.

Det tog ett par minuter att cykla till den stora hamnen. Donsös hjärta. Navet som det mesta kretsar kring på ett eller annat sätt.

Under många år dominerade fisket livet på ön. De flesta levde på något sätt av det som fångades i havet, ofta under tuffa förhållanden. Stora delar av öns manliga befolkning tillbringade då veckorna ute i fiskebåtarna, var bara hemma hos fruar och barn en eller två dagar på helgerna.

Nu är det andra tider. Det finns inte många fiskare kvar, de fiskebåtar som fortfarande kommer in i hamnen är mindre än de stora bjässarna som ligger i andra hamnar. Däremot påminner Svenrobert Lundquists skulptur Skärgårdsfiskare om tider som har varit.

Men hamnen är ändå full av liv, speciellt på sommaren. Många Donsö-bor har sina fritidsbåtar på de fasta bryggorna, vid de utstickande gästbryggorna finns segel- och motorbåtar från både Sverige och andra länder.

ICA-butiken heter Yngves Livs och ligger i hamnen. Där handlar lokalbefolkningen, men sommartid är det även bunkringsplats för många gästande båtar.

Alldeles bortanför Yngves finns Popsicle, där man kan fika eller äta mat. Där erbjuds bland annat mat efter säsong och tillgång. Exempelvis produkter från havet som tång och strandväxter.

Skärgårdsbåtarna till och från Saltholmen kommer med jämna mellanrum. Räddningstjänstens båt ligger på sin plats redo att rycka ut. Där ligger även södra skärgårdens neongröna ambulansbåt, som har sin bas på ön. Därutöver finns även lastfärjor och andra yrkesfartyg.

Några gamla röda sjöbodar tillsammans med rader av nyare gör att det är lite bohuslänsk känsla när vi trampar vidare söderut i hamnen, där vi stannar till vid den välbesökta pizzerian Noretti. 

Det är där, i slutet av hamnen, som man ser efterträdarna till fisket. Rederierna. Närmast vägg i vägg ligger flera av de tiotalet rederierna som numera står för en stor del av både sysselsättning och inkomster på ön. Donsö rankades för några år sedan som landets tredje största ort i Sverige när det handlar om rederinäring. Etta och tvåa på den listan var Göteborg och Stockholm.

Rederiernas kontor är vad man ser som besökare. Deras stora fartyg finns någon annanstans, ofta i stora hamnar runt om i världen.

Redarnas stora yrkeshögtid inträffar vartannat år när Sveriges största rederimässa arrangeras. Till Donsö Shipping Meet kommer sjöfolk från hela världen för att diskutera sjöfart.

Om man fortsätter cykla runt hamnen tar det slut vid en byggnad i tre våningar: Isbolaget. En gång i tiden var det ismagasin där is förvarades tills fiskarna kom och fyllde sina båtar på väg mot havet.

Sen ett antal år tillbaka är det en restaurang, där vi flera gånger har avnjutit den varmrökta Donsö-laxen. När vi kommer dit finns många lunchgäster på uteserveringen. Numera finns där även 14 rum och konferensmöjligheter i hotelldelen. Behöver man ta sig runt ön erbjuder Isbolaget cyklar till sina gäster.

Men Donsö är inte bara hamnen och aktiviteterna där. Under vår fortsatta cykling på ön trampar vi förbi hus och trädgårdar. Möter flera golfbilar och enstaka flakmoppar. Kollar även in ett par av badplatserna – men badet får vänta till senare.

Siktet är inställt på Myre Vale, där man hittar öns högsta punkt. Några meter därifrån finns också utsiktspunkten där man vid fint väder (som det var när vi kom upp) ser långt både över havet och in mot fastlandet. Även härifrån fastnar blicken gärna på Karlatornet, som sticker upp över Göteborg.

Vid Myre Vale kan man även gå på den södra naturstigen som är knappt två kilometer lång. En del av de som kommer ut med skärgårdsbåten går med ryggsäckar mot den eller mot den nyare naturstigen på öns norra sida.

Vi hade med oss cyklarna till Myre Vale, men ledde dem eftersom Donsös naturstigar bara är till för gående eller springande.

På väg mot hamnen, där vi ska åkare vidare med skärgårdsbåten, tar vi en annan väg. Vi passerar Equmeniakyrkan (tidigare Missionskyrkan) som också har satt, och sätter, sin prägel på ön. Av Donsös ungefär 1500 bofasta invånare är mer än 500 medlemmar i församlingen.

Under den sista sträckan ner mot hamnen cyklar vi förbi den gamla genuina bebyggelsen där många hus ligger väldigt tätt. Ännu tätare ser de ut att ligga när vi från färjan ser tillbaka in mot ön.