Cykla på Bornholm

Bornholm är en ö som är som gjord för att cykla på.

Det finns gott om cykelleder, inte minst utefter den vackra kusten som man kan njuta av medan man trampar.

Men vi tyckte att det var väldigt skönt att ha laddade batterier när vi gav oss ut för att cykla på Bornholm.

Danmark är platt – det är sen gammalt.

Jag och många med mig har gått genom livet med tron att Himmelsbjerget (omöjligt att med säkerhet veta att det är just det man ser när man åker förbi) på Jylland är högst i landet med kanske inte så imponerande 147 meter.

På senare år har jag fått revidera min uppfattning om höga danska berg när jag har läst om flera kandidater till titeln högsta berg i Danmark – alla över 170 meter.

Bornholms Rytterknekten är flera meter från dansktoppen med sina 162 meter. Med ett berg (eller kanske rättare sagt kulle) med den topphöjden fanns egentligen ingen anledning för oss att ens misstänka att det kunde vara jobbigt att cykla på Bornholm.

Men nu vet vi bättre. Elcyklar är att rekommendera. Åtminstone för sådana som oss, pensionärer som trampar runt då och då utan lycrabyxor eller cykelhandskar.

Vi har nästan alltid cyklarna med oss, hängande längst bak på husbilen. Vi har cyklat i Haparanda, Rovinj i Kroatien, Gävle, Bled i Slovenien…

Självklart fick dom hänga (!) med till cykelön Bornholm.

Första cykelfärden på Bornholm gick åt sydost från campingen i Gudhjem till fina Svaneke, en sträcka på ungefär 14 kilometer.

Vi kunde snabbt konstatera att det inte bara är hittepå att Bornholm är bra för cyklister. Nästan hela sträckan fanns det en asfalterad cykelväg som följde väg 158 som bilarna körde på. Vid några tillfällen, när vi passerade hus som låg precis vid bilvägen eller någon utfart, fick vi köra utanför bilvägens sidlinje – för att bara några längre fram komma ut på vår cykelväg igen.

När vi passerade genom två samhällen försvann cykelbanan för att ersättas av breda, streckade linjer på var sin sida av den då enfiliga bilvägen. Området utanför linjerna användes på båda sidor av cyklister, men även av bilar då det blev möte.

Att det blåste rätt bra när vi cyklade gjorde inte så mycket, vi hade vinden i ryggen eftersom den kom från nordväst. Däremot var det vid några tillfällen väldigt, väldigt skönt att kunna lägga på lite extra el i några uppförsbackar.

Cyklandet tillbaka till Gudhjem några timmar senare gav en annan upplevelse. Vinden hade ökat och eftersom den kom från samma riktning som tidigare fick vi den rakt mot oss – och plötsligt fick vi trycka på ordentligt med benen. Trots elen. Och backarna – var dom inte lite högre nu?

När vi kom fram och parkerade cyklarna vid husbilen kände vi i benen att vi hade tagit i.

Om det var fint att cykla söderut utefter havet var det ännu finare när vi dagen efter bestämde oss för att trampa norrut mot Hammershus och Allinge/Sydvig. Rapsfältet alldeles norr om Gudhjem fick oss att stanna och ta bilder. Många fler bilder blev det på stränder och berg när vi fortsatte.

Men det var också vackert på andra sätt. Vid några tillfällen svängde cykelleden, även norrut hade vi cyklister en egen väg på båda sidor om 158:an, bort från bilvägen och in bland träden.

Att trampa förbi och få njuta av bokarnas skira grönska och samtidigt kunna slå ner blicken och se stora områden med ramslök är inte fel. Vi stannade på nytt. Lyssnade på fåglarna, hörde bilar i fjärran och drog in ramslöken både genom ögonen och näsan.

Att vi hade motvind, den kom fortfarande från nordväst, störde inte njutningsgraden.

Ännu mer bokskog, inte riktigt som nationalparken Söderåsen men bra ändå, stötte vi på när vi närmade oss den gamla slottsruinen Hammershus. GPS-en, (bra att ha, skyltningen kan vara svårtolkad här och där) visade oss en cykelväg som inte var någon cykelväg, det var en bokskog med en stig den sista kilometern till Hammershus. Vi parkerade cyklarna och lät batterierna sitta kvar – något som vi aldrig gör hemma i Göteborg eller i någon annan stad när vi trampar runt.

Vi såg att vi kunde ha cyklat hela vägen till Hammershus om vi hade tagit bilvägen norröver istället för stigen genom skogen. Men vi insåg också att vårt val var bäst på alla sätt, inte minst med tanke på att vi inte visste hur långt Anettes batteri skulle räcka på hemvägen – trots att vi hade mycket medvind.

Efter nästan fyra mils cykling var vi tillbaka på campingen.

Två dagars cykling med en hel del motvind gjorde oss inte bara ömma i baken (vi hade inte cyklat på ett bra tag), benen var såpass trötta att vi bestämde oss för en cykelfri dag innan vi återigen trampade i väg.

Den tredje cyklingen gick nästan rakt söderut och var den kortaste. Den östra vägen var sex kilometer till Österlars rundkyrka.

När vi skulle cykla tillbaka tog vi den lite större och mer trafikerade västra vägen, men bara en liten bit. Eftersom där inte fanns någon cykelbana, bara en smal vägren, att cykla på körde vi snabbt tillbaka samma väg som vi åkte dit på.

Efter tre dagar med cykling i olika riktningar kan vi rekommendera andra att cykla på Bornholm.

Vi hade med oss egna cyklar, men för den som istället vill hyra cykel finns det många ställen där man kan göra så.

Här kan du läsa om cykelleder och cykeluthyrning på Bornholm.