Cres

Staden Cres ligger på ön Cres.

Staden är liten medan ön är lång och smal.

Både staden och ön har blivit favoriter för oss.

Det finns över tusen öar i Kroatien. Cres är den längsta, det är ungefär åtta mil från norr till söder. Eller egentligen var, för sedan kanalen ungefär fem mil från den norra spetsen grävdes för en del år sedan knoppades ön Losinj av i söder.

Vår första resa till Cres gjorde vi 2010. Då hade vi husvagnen i Porec på Istrien och gjorde en utflykt på några dagar till den för oss dittills okända ön.

Det var då vi upptäckte vårt paradis Valun, men det var också då vi blev förtjusta i staden Cres. Den gången hyrde vi ett rum för en natt. Det vi först la märke till då, utöver att det var en mysig liten stad, var att den var bilfri. Redan då var staden klimatanpassad och bilarna hölls på utsidan av centrum.

Sedan dess har det blivit fler besök. De flesta gångerna har vi åkt dit med färja från Medelhavets nordligaste ö, Krk. Det var den vägen vi kom även den här gången, däremot var det första gången vi besökte Cres med husbil.

Vi kom till färjeläget Valbiska på sydvästra Krk en eftermiddag efter att ha kört från Maribor i Slovenien. När vi ställde oss i färjekön och bilarna började köra på kom förväntningarna och förhoppningen om några sköna dagar på och i Cres.

När vi såg luckan i färjans golv öppnas för att släppa ner en mängd personbilar på nedre bildäck var vi glada att vi stod bland de fullvuxna fordonen på det övre, öppna däcket.

För där nere har vi stått en gång. Varmt, avgaser och väldigt, väldigt trångt. Då det var vår första dag i Kroatien för den här gången var njutningen oerhört stor då vi gick och köpte var sin glass och satte oss på däck och såg ut över havet och bort mot Cres.

När båten gled in mot hamnen i Merag och vi såg botten några meter ner i vattnet var vi redo för en ny dos Kroatien och Cres.

Tanken var från början att vi skulle försöka ta husbilen till Valun med förhoppningen att kunna stå en eller ett par nätter på parkeringen där. Men vi insåg att det var alltför besvärligt och bestämde oss istället för plan B; att stå med husbilen i Cres och ta båten över till Valun.

Vi hade bokat en plats på camping Kovacine några dagar och hade lite flyt. För de dagar vi tänkte vara där var de sista på lågsäsongen, samma dag vi lämnade och körde söderut på Cres steg priserna till högsäsongsnivå.

Campingen är väldigt stor, men vi valde en plats i ett område med stora platser och hade gott om utrymme både för markis, möbler, tvättlina och torkställ.

Dessutom ligger den direkt vid havet och man kan gå rakt ner och bada var man än befinner sig, även om det kan vara några hundra meter att gå.

Som jag skrev i början är staden Cres som gjord för cyklar. Vi trampade in till själva centrum två gånger. Vi cyklade i maklig takt på strandpromenaden som delas mellan gående och cyklister.

Om vi hade kunnat cykla lite fortare hade det tagit några få minuter, nu tog det kanske tio innan vi kom till hamnen i centrum där vi faktiskt parkerade cyklarna.

Eftersom det ligger kaféer och restauranger utefter hamnen finns det skyltar som manar till att kliva av cyklarna och leda dem den korta biten tills restaurangerna var passerade. Vi följde rekommendationen, men kunde konstatera att inte alla gjorde det, utan det var en del cyklister som ofta lätt vinglande passerade mellan vatten och bord.

Första besöket inne i Cres gjorde vi på kvällen, när solen redan hade börjat sjunka. Och frågan är om det inte är då som stadens centrum är som allra vackrast.

För det ljuset är speciellt. Något liknande det man kan uppleva i danska Skagen eller i Saint Tropez på franska rivieran.

Att se alla båtar i det blanka havet inne i den lilla hamnen med de färgglada husen i den nedåtgående solens varma sken är riktigt ögongodis.

När vi kom till Cres den här gången hade vi redan varit på resande fot i tre veckor med besök i allt från Stegeborg, via Sopot och Krakow till Brno, Wien och Maribor. Vi hade ätit glass, som vanligt, nästan varje dag. Men när vi parkerat cyklarna och gått in i Cres insåg vi att det var dags för något vi verkligen gillar; att köpa var sin riktig glassbägare.

Och precis som under våra tidigare Kroatien-besök blev det en med favoritsmaken Ljesjnak (hasselnöt) till Anette medan jag tog min favoritsmak Jagoda (jordgubb). Inga hälsobomber förmodligen, men väldigt gott.

Mörkret sänkte sig alltmer, ljusen började tändas, restauranger och kaféer fylldes i den skönt sommarvarma kvällen.

Alla ljus reflekterades i det blanka havet.

Och fontänen, formad som en boll, sprutade vatten medan den med några sekunders intervall växlade färg.

Nästa besök inne i Cres gjorde vi mitt på dagen. Just den dagen hängde molnen över åtminstone de norra delarna av ön Cres, det var lite svalare än tidigare dagar när vi tog oss förbi restaurangerna och kaféerna ledande cyklarna.

Det blev en lite mer historisk rundtur, en sådan som vi aldrig hade gjort tidigare.

Det fanns förmodligen människor redan innan grekerna och så småningom romarna kom till Cres. Men byggnaderna i den gamla staden är inte riktigt så gamla. Mycket av det gamla är från 1400- och 1500-talen.

Första stoppet blev i det gamla Franciskaner-klostret i de södra delarna av centrum.

Anspråkslöst på utsidan, men stämningsfullt på insidan av klosterkyrkan och innergården där det även finns ett litet museum som dock inte var öppet vid vårt besök.

Utanför entrén stod vad som kanske är Cres store son staty: Placido Cortese. Han föddes i staden Cres när den tillhörde Italien mellan första och andra världskriget och blev så småningom präst inom den katolska kyrkan.

Cykelfärden gick vidare förbi den gamla stadsporten som står i ensamt majestät på utsidan av den gamla stan.

Vi fortsatte in på smala gränder mellan stenhus av varierande ålder och kom tillbaka till det stora torget vid hamnen.

Därifrån var det inte långt att ta sig till den mest kända kyrkan, Mariakyrkan. Med sitt 22 meter höga klocktorn sticker den upp över den övriga bebyggelsen. Tyvärr var kyrkporten stängd.

Då det var sista dagen i staden Cres för den här gången stannade vi kvar en liten stund i centrum och njöt innan vi cyklade tillbaka till campingen.

Det blev ännu ett trevligt besök i staden Cres. Men när vi checkade ut var vi inte färdiga med ön Cres.

Stefan 16 juli 2024