Christiansö och Fredriksö

Inför vår resa till Bornholm hade vi i förberedelserna skrivit upp några saker vi ville prioritera när vi kom dit. En av de saker vi ville göra var att besöka Danmarks östligaste bebodda öar, fästningsöarna Christiansö och Fredriksö. De är huvudöar i ögruppen Ertholmene (Ärtholmarna på svenska), som ägs av den danska försvarsmakten.
På 1600-talet var ön en dansk flottbas. För att skydda den uppfördes fästningen.

Vi läste väderleksrapporten innan vi lämnade husbilen och såg att vädret skulle vara fint men kallt och klädde oss därefter. Men ändå, när vi satt ute på passagerardäck frös vi riktigt ordentligt. Vi var nöjda med att vi hade valt långbyxor, till skillnad mot en del andra som såg ut att ångra sitt val. Det gungade lite grann och för mig är det då inget alternativ att sitta inne i båten. Sjösjuk ville jag ju inte bli.

Det tog uppåt en timma i båten innan vi steg ut på Christiansö. Alldeles framför, där båten lagt till, låg den lilla bron som band samman öarna.

Öarna har tillsammans cirka 90 fast boende. Alla vuxna som bor på öarna har också ett jobb där. Ska man flytta ut krävs det att man har ett jobb som behövs. Vi pratade med en kvinnlig konstnär på ön. Hon sålde sitt glashantverk i en liten butik på ön och trivdes utmärkt. Man kan också till exempel arbeta som lärare, brandman, bibliotekarie eller arbeta på öns hotell och restaurang.

Vi fick höra att man när man går i pension får man inte längre bo kvar på öarna.

En annan detalj som skiljer de båda öarna från resten av Danmark är att de boende inte får rösta i något kommunalval. Christiansö och Fredriksö tillhör helt enkelt ingen kommun, det är helt enkelt försvarsmakten som bestämmer där ute. De boende får däremot rösta i både riksdagsval och EU-val.

De båda öarna är också en av Danmarks 21 sjöräddningsstationer och disponerar en ribbåt för detta ändamål.
Öarna är bara 0,21 kvadratkilometer tillsammans så det är inga problem att hinna med att besöka båda öarna under den tid som båten ligger i hamn. För oss som åkte under lågsäsong hade vi tre timmar på oss att upptäcka öarna.

Vi bestämde oss för att ta varvet runt Christiansö först. Christiansö är namngiven efter kung Kristian V som grundade öns fästning. Vi blev betagna direkt. Det var en levande ö vi kom till, det syntes tydligt. I trädgårdarna syntes massa odlingar och tvätt hängde på tork. Där finns en liten kyrka med dörrarna öppna, men bara så att man kunde titta in i den. Glasdörrar hade satts upp, att sätta sig i en kyrkbänk och bara ta in känslan gick inte där.

På Christiansö finns också en fyr som byggdes och togs i bruk år 1805 och är en av Danmarks äldsta fyrar. 

När man går där omgiven av murar och gamla kanoner mitt bland både vilda och odlade blommor blir man berörd på något sätt.

Vi gick ett varv på ön, tog många bilder och när vi kom tillbaka till hamnen igen satte vi oss med vårt fika. Det finns både restaurang, café och glasskiosk så det funkar ypperligt att äta där. Men vi ville kunna stanna och ta fram vår termos där det passade oss.

Efter vår fikapaus gick vi över den lilla bron till Fredriksö. Att gå runt den lilla ön tog inte lång tid. Men även där fanns det bofasta och i rabatterna prunkade fina blommor.

Efter vår runda gick vi tillbaka över den lilla bron och satte oss en liten stund innan båten skulle gå tillbaka till Gudhjem igen.

Hela turen tog fem timmar. Båten gick ut klockan 10 och vi anlände klockan 15 igen.  

Det var den enda turen som gick fram och tillbaka till ön. Hade vi missat båten hade vi snällt fått knacka på dörren till öns hotell där det bara fanns sex sängplatser.
När Ertholm kom tillbaka till Gudhjem fanns ingen kör på plats. Men nästa dag klockan tio minuter i tio var sångarna på plats igen för att återigen sjunga fyra-fem sånger och vinka åt resenärerna på väg mot Christiansö och Fredriksö.