Brännö
Dans hela sommaren på Brännös berömda brygga
De’ ä dans på Brännö brygga, en gammal och kär tradition.
Känner ni till den låten? Då är ni kanske i vår ålder. För vi som är 65 och 66 år har i alla fall hört Lasse Dahlquist sjunga den låten ett antal gånger.
Och det är faktiskt en tradition ute på Brännö, som är en av öarna i Göteborgs södra skärgård. Där dansas det fortfarande på bryggan som för året är renoverad och så fin.
Till de bebodda öarna i Göteborgs södra skärgård åker man skärgårdsbåt, om man inte har egen båt vill säga. Man kan åka bil till Saltholmen, men att hitta en parkeringsplats där är näst intill omöjligt.
Spårvagn 11, och på sommaren även spårvagn 9, går till Saltholmen och det är helt klart det bästa alternativet att ta sig dit ut. Och har ni inte varit ute på dessa bilfria öar har ni missat något.
Vi tog våra cyklar med på skärgårdsbåten från Saltholmen en solig sommardag. Något som inte alls är en självklarhet. Cyklar får tas med i mån av plats och det är personalen på båtarna som bestämmer om man får plats eller inte. Men vi var ute i god tid hade tur.
Skärgårdsbåten vi åkte med tog oss först till Asperö där vi gick av. Sen fortsatte vi den korta färden på fyra minuter från Asperö till Brännö för ett besök även där.
Och vi fick verkligen en underbar dag på dessa öar. På Brännö finns två hållplatser där skärgårdsbåten lägger till, Brännö Rödsten och Brännö Husvik (där den kända bryggan ligger). Vi gick av på Brännö Rödsten. Och det var många människor som gick av där denna turen.
Vi insåg snart varför. På Café Varvet, som man ser från Rödsten, var det musikfestival. En musikfestival vid namn Psykstämman 2024. Namnet var ju lite konstigt och eftersom vi inte planerat att besöka den så hade vi ingen koll på just Psykstämman. Vi fick läsa på.
Det handlade om att ”erbjuda människor en tillflykt, en fristad i den korta magiska sommarens magiska värme”. Ett ställe där man kunde befinna sig i ”ett sammanhang där musik, konst och idéer frodas, där magin får ta plats”.
Vi kollade på hemsidan om vi kände igen några band som skulle spela, men vi hade aldrig hört talas om ett enda. Och när vi såg åldern på de som köpte biljetter till evenemanget insåg vi att vi kanske inte är målgruppen.
Det var i alla fall mycket folk som gick ut till Café Varvet denna dag. Det ligger i det gamla varvet från 1949, men numera finns alltså Café Varvet där. Ett lite speciellt ställe. Annorlunda i sin ruffiga miljö, men häftigt. Men vi var alltså inte på väg dit.
Vi följde vägen en bit fram. Cyklade inte upp på Galterövägen till naturreservatet Galterö, ett härligt och väldigt vackert naturreservat att vandra i.
Galterö ligger så nära Brännö att man kan ta sig dit över en liten bro mellan öarna. Galterö har vi besökt förut och är verkligen värt ett besök.
Men vi var på väg mot Husvik, så vi fortsatte vägen fram.
Förbi det lilla museet och fina gamla hus med massor av stockrosor, som jag älskar.
Förbi några små loppisar på vägen och sen förbi Brännö Handel.
Utanför affären blir det lite som en samlingspunkt eftersom det finns bord och parasoller och folk sätter sig och äter en glass eller bara stannar till lite där utanför.
Men vi fortsatte vägen fram. Det är väldigt tydligt hur man ska ta sig fram på de smala vägarna. Det är målade fotspår på vägen i den riktning man ska gå, på ena sidan går fotspåren åt ena hållet och på andra sidan vägen går fotspåren åt andra hållet. I mitten får cyklister och flakmoppar köra. Men man måste flytta sig ibland, det är smala vägar som gäller på Brännö, som dock i stort sett är bilfri.
Efter en liten stund passerade vi Brännö Värdshus. Där kan man fika med hembakat, äta god mat på restaurangen, bo på pensionatet eller i värdshuset. Det är ett ställe vi gärna åker till och äter middag.
På värdshuset händer det också lite i form av olika musikevenemang som man kan besöka om man så känner.
Alldeles vid värdshuset kan man vika av mot skolan och förskolan som ligger en liten bit bakom. Där går barnen från förskola till år fem. Därefter måste eleverna åka till Styrsö för att gå till år nio.
Men vi fortsatte alltså raka vägen mot Husvik. När havet öppnar sig mot öarna framför är man framme vid den öppna platsen där hållplatsen för skärgårdsbåten ligger.
Därifrån kan man också gå till en badstrand och hoppa från ett hopptorn om lusten finns.
Eftersom vi var där på sommaren kunde vi, om vi velat, ha köpt en napolitansk pizza från Pizza Isaks foodtruck som stod på den öppna platsen.
Men vi gick vidare mot bryggan och Le Shack där man kan köpa smörrebröd, ostron och lite andra läckerheter och sätta sig och äta vid några bänkar utanför. Men vi köpte oss var sin glass av märket Lejonet och Björnen, inte fel det heller.
Alldeles bredvid ligger Brännö brygga, som förut sett väldigt välanvänd ut, men som nu är riktigt fin med alldeles nya brädor på ”bryggan”.
Där finns en del skyltar med information om Lasse Dahlquist (1910-1979) som var en av dåtidens stora artister. Han skrev närmare 400 visor, gjorde mer än 600 skivinspelningar och var med i en rad filmer. Ja, han var en väldigt känd artist.
Hans morfar var överlots på Brännö och han tillbringade stor del på ön innan han själv byggde en stuga på Brännö 1930.
Och det dansas alltså fortfarande på Brännö brygga, det har blivit den där kära traditionen som Lasse Dahlqvist skrev om.
När vi kände oss färdiga vid Husvik började vi sakta cykla mot värdshuset igen.
Vi ville ju äta middag. Denna gången åt vi pankopanerad koljafilé med färskpotatis som var väldigt god. Mätta och nöjda gick vi mot cyklarna igen.
Eftersom vi var på en ö behövde vi anpassa oss efter skärgårdsbåtens tidtabell och vi drog oss sakta mot hållplatsen.
Eftersom vi hade lite kaffe kvar i termosen blev vi sittandes på berget nära bryggan.
I vanliga fall hörs fiskmåsarnas skrik, men denna gång hörde vi musiken från Psykstämman 2024.
Vi insåg väldigt tydligt att det var musik som inte passade oss så väl och var nöjda över att vi inte köpt inträdesbiljett dit. Vi var också väldigt glada över att det fanns plats för våra och kompisarna Glenn och Margots cyklar på båten hem.
Efter över åtta timmar på öarna Asperö och Brännö cyklade vi den lilla biten hem till vårt Fiskebäck.
Anette 6 augusti 2024
2 Comments
bmlarsreseblogg
Vi får nog erkänna att det enda vi visste om Brännö var Lasse Dahlquists dänga, men vilken underbart mysig ö. Här skulle vi verkligen kunna tänka oss tillbringa en dag på cykel.
Stefan Nilsson
Ja, ni får ta ett besök i södra skärgården. Det är ju levande öar eftersom det finns skolor och förskolor på öarna. Vi har upptäckt att vi upplever så mycket mer när vi inte tar vår egna båt, det är långt att gå och då blir det inte att man verkligen går runt. Med cyklarna ser vi så mycket mer. Trevliga utflykter 😀