Asperö

Det finns sex öar med åretruntboende i Göteborgs södra skärgård.

Den minsta är Asperö.

Vi tog skärgårdsbåten dit en dag i juli.

Precis som förra året när vi besökte öarna Styrsö, Donsö och Vrångö i Göteborgs södra skärgård, tog vi cyklarna till Saltholmen och sen skärgårdsbåten till ännu en ö, Asperö.

Det blir en helt annan upplevelse än den vi brukar ha när vi åker med vår egen lilla båt till öarna. Då blir det en liten promenad och kanske en glass nånstans. Med cykel blir upplevelsen annorlunda.

Denna gången hade vi med oss våra kompisar Glenn och Margot och skulle alltså få med oss fyra cyklar på skärgårdsbåten. Det är helt upp till personalen hur många cyklar de anser får plats på båten. Därför var vi var på plats på Saltholmen, där båtarna lägger till, i god tid.

Och många cyklar blev det. Vi som skulle av på hållplatsen norra Asperö fick ställa våra cyklar längst ut mot gången eftersom vi skulle av först.

Det tar inte så lång tid att åka till Asperö från Saltholmen. Det är lite beroende på vilken av de två hållplatserna man stiger av på. För oss som steg av på Asperö norra tog det 15 minuter.

Det är Västtrafiks båtar som trafikerar sträckan och det är där man kan hitta turlistan och få information om resan. 

Det var en snabb och fin resa. Den sista biten fram till hållplatsen går i en ganska smal ränna mellan Asperö och Rivö.

Går man av på Asperö norra ligger hållplatsen på grannön Brännö bara fyra minuter bort.

Men vi gick alltså av på Asperö norra. Velade lite när vi gick av båten om vi skulle cykla på vägen till höger, mitten eller vänster och tog av till höger. Asperö är en i stort sett bilfri ö.

Här finns bilar som transporterar saker bland annat till affären på ön. Men man kan nog kalla den bilfri.

Vi cyklade längs vägen med sikte på dansbanan. Den låg kanske fem minuter på cykel från båten. Vi trampade förbi fotbollsplanen med sin gröna, fina gräsmatta. Bara en liten bit efter låg dansbanan i en liten skogsdunge.

Därifrån kunde man även promenera upp till utkiksplatsen som vi ville besöka. Men där var det ganska söligt och geggigt på stigen efter det senaste regnet. Vi fick rådet, av ett par vi pratade med, att ta en annan väg dit.

De sa det på en annan dialekt än den man förväntar sig när man möter lokalbefolkningen i Göteborgs södra skärgård. Kvinnan var från Hälsingland, men hade bott på Asperö i ett 15-tal år. Mannen skulle däremot åka hem till Piteå efter sommaren.

Vi vände alltså och fortsatte vår färd in på ön. Det känns väldigt idylliskt att komma till ett ställe utan bilar. Det blir liksom ett lugn bland både besökarna och de som bor på ön.

Ska man någonstans är det cykel, lastmoppe eller golfbil som gäller.

Om man inte vill gå förstås. Den som vill vandra runt ön kan följa den 3,4 kilometer långa slingan som finns.

Vi cyklade vidare. Passerade affären som, utöver att sälja livsmedel och annat som hör till även är ombud för Postnord och Systembolaget.

Vi kom till Asperö skola. Där går elever från förskoleklass till år tre. Sen får barnen åka till grannön Brännö för att gå år fyra och fem där. Därefter blir det Styrsö år sex till nio.

Öarna i Göteborgs södra skärgård har en glesbygdsproblematik eftersom det inte bor tillräckligt med åretruntboende på öarna för att det ska kunna finnas 0-9-skolor på alla öar. Det är i alla fall en fin liten skola på ön.

Vi cyklade vidare mot hållplatsen Asperö östra. Där kan man faktiskt se husen i Fiskebäck, där vi bor på fastlandet.

Vi vände om igen och började efter lite felcykling att ta oss mot utsiktsplatsen.

Tittade man upp mot högsta berget på ön var det tydligt var utsiktsplatsen låg. Vi hittade efter en stund pilar som visade vilken väg vi skulle ta för att komma dit vi ville.

Efter en liten uppförsbacke stod vi på en liten vändplats med ett cykelställ där vi kunde parkera våra cyklar, innan vi gick upp mot slingan upp på berget. Alldeles i början på slingan låg en liten tjärn med blommande näckrosor. Det var riktigt vackert denna soliga sommardag.

Vi fortsatte förbi tills vi kom till en pil som visade var stigen upp till utsiktstornet gick.

Vi knallade upp och fick en härlig utsikt utöver skärgården. Vi såg Carlstens fästning på Marstrand och hela inloppet till Göteborgs hamn. Självklart också Göteborgs nya landmärke Karlatornet, Saltholmen en bit bort och öarna runt omkring.

Vi bestämde oss för att sätta oss på bänkarna som fanns högst uppe på berget och fika vid bordet där.

Eftersom det var en sån fin utsikt hade det satts upp glasrutor som ett staket så det var nästan lä där uppe på toppen vid fikabordet.

När vi väl fikat färdigt och kände oss nöjda med utsikten gick vi sakta nedför berget, in i den lilla skogen förbi tjärnen mot cyklarna.

Nu var det dags att bege sig mot skärgårdsbåten igen för att ta oss vidare mot nya mål.

Anette 30 juli 2024