Äskhult
I Äskhults by får man lära sig hur det var förr
En hel rad får kom gående mot oss.
Två stora arbetshästar drog plogen genom jorden.
Korna hade ett omvänt kosläpp.
Vid Äskhults by, kulturreservatet fem mil sydost om Göteborg, fick vi flera prov på en miljö som vi storstadsmänniskor inte är så vana vid.
Vi borde kanske ha väntat till någon gång fram i vår när boken blommar, kaffestugan är öppen och guidningarna är i full gång igen. Men vi bestämde ändå att vi skulle ta husbilen till Äskhults by.
För där finns mycket vackert och intressant att se även utanför öppettiderna. Och när solen dessutom hittade en väg mellan molnen denna novembermåndag insåg vi snabbt att vi gjorde rätt som åkte dit.
Husbilen hade fått vila i en månad. Det kunde behövas efter våra åtta veckor utomlands då vi spenderade sju veckor med att köra Italien runt. Den här novemberutflykten blev något kortare, till Äskhults by är det bara drygt fem mil från Fiskebäck i västra Göteborg där vi bor.
Äskhults by ligger lite avsides från de stora vägarna, vilket kanske är en förutsättning för att upprätthålla och vårda det speciella landskapet. Vi svängde av E6:an vid Fjärås, en knapp mil sydost om Kungsbacka centrum, och körde österut.
Vägarna blev mindre och mindre tills vi kom till den avslutande uppförsbacken den sista biten upp till parkeringen nedanför själva byn. Vi visste redan innan vi åkte dit att det var utanför säsongen, men vi ville ändå åka dit och kolla byn och promenera på någon av vandringsslingorna.
Parkeringen var helt tom, men där finns plats för både personbilar och husbilar. Och de som kommer med husbil har till och med möjlighet att tömma toan utanför den enkla toaletten i anslutning till parkeringen.
Det finns fyra leder att välja bland. Den längsta, den röda, är sex kilometer. De övriga är betydligt kortare. Vi valde den nyanlagda, gula som är 1,4 kilometer lång. Den är lite lätt kuperad, inte utslätad och tillrättalagd utan man får gå över rötter, stock och sten. Marken var på stora delar täckt av boklöv, vilket fick oss att fundera på hur vackert det måste vara på våren när boken blommar.
Till det ett gäng rejäla ekar som växte på olika ställen och som hade släppt både löv och sina ekollon.
Vi promenerade också genom några hagar, vilket var väldigt trevligt då vi stötte på en flock får.
De stod först en bra bit från och tittade på oss. Men plötsligt tog ett av fåren täten och började gå mot oss. De andra följde efter och gick på en lång rad tills det ledande fåret gick ända fram till mig och nosade på mina vantar och vandringsstavar.
När fåren stod uppställda på rad framför oss började jag tänka på våra barnbarn. Tänk vad kul det hade varit för de minsta att stå där med oss.
Vi lämnade de nyfikna, ulliga varelserna och fortsatte upp på en höjd där vi inte bara hade utsikt över själva Äskhults by på en både högre och större höjd. Vi såg också långt över nejden söderut. Det var en plats som gjord för att plocka upp termosen och de mackor vi hade i ryggsäcken.
1,4 kilometer är ju inte så långt att gå, men när vi gick genom den sista grinden och kom ut på den lilla vägen som går upp mot byn var vi ändå nöjda. Inte så trötta som man kan bli under en längre vandring, men nöjda med vad vi hade fått se i det härliga höstvädret.
Innan vi började gå upp mot husen som utgör Äskhults by stannade vi till vid samlingen av anslagstavlor. Där kunde vi bland annat läsa om de guidade turer som erbjuds. Men då det inte var säsong tog vi istället möjligheten att scanna QR-koden, som ledde fram till en audioguide med berättelser till 15 olika stopp på området.
Den delvis blå himlen utgjorde en fantastisk fond när vi gick upp mot byn med sina gamla, grå trähus. Och det är samlingen av hus som utgör basen för Äskhult som en unik kulturbygd.
När de stora jordbruksreformerna genomfördes i Sverige på 1700- och 1800-talen (bönderna, som fram till dess hade små jordstycken här och där utspridda över stora områden, fick då sina jordbitar sammanslagna till en enhet) flyttades byggnaderna till respektive egendom.
Men det gjordes inte med husen i Äskhults by, de fyra gårdarna fick ligga kvar som de låg i hörnet av respektive egendom. Bönderna kunde fortsätta leva tillsammans och hjälpa varandra.
Äskhults by drivs av Västkustiftelsen som vårdar och återskapar den tidens jordbruk och sätt att odla. Kungsbacka kommun driver kaffestugan, guide- och kursverksamheten. När anläggningen är öppen för besökare får man gå runt, med eller utan guide, och se hur det såg ut förr i tiden. I kaffestugan kommer det nu inför jul att erbjudas julfrukost.
Just den dagen vi var där hade vi tur att få vara med om några ovanliga upplevelser. Kanske hundra meter på andra sidan husen fick vi på lite håll studera ett omvänt kosläpp. Det var dags att ta in de fyra korna inför vintern.
Det tog en stund. Det krävdes både tålamod och en extra dos med kraftfoder för att kvartetten skulle gå in i transporten för vidare befordran till bondgården där de ska tillbringa den kalla årstiden.
Strax efter att korna försvunnit kom nästa kraftpaket på fyra ben. Två stora, kraftiga arbetshästar som drog en plog bakom sig.
En gång varje höst plöjs åkrarna, helst med hästar och den plog som hästens ägare gick bakom och styrde så att fårorna blev som de skulle. Det blev, i all sin enkelhet, en fantastisk upplevelse.
Själv drog jag mig till minnes min egen barndom under 60-talets första hälft då farfar lånade en häst för att plöja upp marken inför potatissättning på åker utanför vårt hus på ängarna i Fiskebäck där det nu finns både hus och en stor väg.
Besöket i Äskhults by var en riktig höjdare. Vi hade flyt med vädret och en del annat, som att naturvårdaren Johan hade lite tid över att berätta för oss.
Tidigare under hösten hade vi njutit av södra Italiens Matera, Polignano a Mare, Tropea och olika platser på Sicilien. Vi staplade fantastiska upplevelser på hög.
Äskhults by är något helt annat, ett besök i en för oss exotisk värld femtio minuters husbilskörning hemifrån.
Nu ser vi fram mot att åka tillbaka i vår när boken blommar, kaffestugan är öppen och guiderna på plats för att berätta om detta unika ställe.
Stefan 23/11 2023
2 Comments
Margaretha Lillvik
Tack för bra tips. Kan nog bli ett besök där till våren/sommaren.
Stefan Nilsson
Ja, vi rekommenderar verkligen ett besök där. Sååå fint. Vi ska själva åka tillbaka till våren.