Askersund

Längst upp vid Vätterns norra spets ligger Askersund.

Någon djupare anledning hade vi inte för att stanna till en natt under vår resa med husbilen runt landets näststörsta sjö.

När jag innan vi åkte till Askersund funderade på vad jag visste om stan var det inte mycket. Det enda jag kunde komma på, utöver att jag sett Askersund på en massa kartor genom åren, är en textrad från Galenskaparna/Aftershaves klassiska TV-serie Macken.

I sången ”Man ska ha husvagn” sjunger Per Fritzell: ”Vi hade vart i Askersund och pressbyrån i Gnesta”.

Meningen sitter fast i huvudet sedan 1980-talet, men säger ju inget om stan.

Lite annorlunda var det när vi på vårt eget Giro di Vättern stannade vid Gränna, Visingsö och Vadstena (kommer snart här i ett inlägg). Där visste vi bättre vad som väntade.

Kunskapen om Askersund var alltså noll och intet när vi passerade vackra Askersunds landkyrka och svängde till höger in på ställplats City Camp – som vi visste hade vinterstängt.

Men vi hade också läst någonstans att entrébommen var uppfälld. En välkommen att står här-skylt bekräftade att det var platsen för oss under vårt besök i Askersund.

Vi kom dit när det hade varit kallt i några dagar, isen hade börjat lägga sig vid hamnen där vi bara fick sällskap av en enda husbil under natten.

Mitt framför våra ögon fanns inte bara centrala Askersund utan också Sveriges enda hjulångare, Eric Nordevall II. Den byggdes och sjösattes 2009 som en replika av det första fartyget med samma namn som sjönk i Vättern 1856.

Och alldeles akterom låg en annan speciell båt, K-märkta bogserbåten Årås.

Vi kopplade lånehunden Isa, lämnade husbilen och gick över Sundsbron in till centrum. Vi såg en skylt om pekade mot en annan ställplats för husbilar (och husvagnar).

Den låg inte lika fint som den där vi hade ställt oss, men där fanns många platser på grusplanen som säkert är välbesatta när det är varmare ute.

Promenaden tog oss vidare in mot själva centrum där vi fastnade en stund för några av de fina gamla trähusen.

De läsare som följer vet att vi gillar trästäder, Trästadsklassikern ligger högt på meritlistan.

I Askersund såg vi inte lika många trähus som i de så kallade trästäder som vi har besökt, men flera av de som fanns var väldigt fina.

Vi passerade Sofia Magdalena kyrka, som 1780 ersatte den tidigare kyrkobyggnaden.

Den som, tillsammans med många andra träbyggnader i Askersund, förstördes i den stora branden 1776.

Vi fortsatte söderut genom centrum och kom ner till Vättern. Eller – Vättern och Vättern. Egentligen är det ju en liten sjö som genom små vattendrag rinner ut i Vättern.

Men där kom vi till en strand som vi gärna besöker om vi passerar på sommaren. En skylt vid en gångbro förkunnade att man där kunde gå ut och bada på Borgmästarholmen, men med ett par minusgrader i luften låg det närmare till hands att börja dra oss mot den varma husbilen i stället.

Lite förvånade, och även lite förskräckta, blev vi när vi såg en man som rörde sig långt ut på isen. Troligen för att pimpelfiska. Lite väl riskabelt när det var öppet vatten här och där, tyckte vi.

Strandpromenaden tog oss tillbaka till hamnen, fast på andra sidan sett från vår husbil. Vi såg den tvärsöver vattnet på ställplatsen alldeles nedanför Askersunds landkyrka.

Det hade varit kul att kliva ombord på hjulångaren som låg vid våra fötter, men ingen fanns där så det fick vi avstå.

Fikabrödet vi hade köpt på torget mitt inne i stan pockade på vår uppmärksamhet. Vi återvände till husbilen med åtminstone lite mer kunskap om Askersund.

Som vi skriver här på bloggen gång på gång efter att ha besökt platser som är fina på vintern men förmodligen ännu bättre när det inte är vinter: Hit åker vi gärna tillbaka på sommaren.

Stefan 4 mars 2025