Anette
Familjen började tidigt åka söderut med husvagn
Under en stor del av min uppväxt har familjen rest och bott i husvagn på sommaren. Pappa, som körde husvagnen, var inte rädd av sig och vi åkte bland annat ett antal gånger till Italien.
Vägarna var inte de bästa och jag vet att pappa var väldigt frustrerad när kor, grisar eller får dök upp framför bilen och vi fick ligga i kö i branta backar i Alperna.
Husvagnen blev vår sommarbostad och jag trivdes, både när vi var utomlands och när husvagnen stod uppställd på en bondes mark alldeles nära bron över Sotekanalen i Bohuslän.
För Stefan var nog husvagn inget alternativ till en början, men 1987 fick vi låna en och med en av pojkarna född 1982 och den andra 1985 drog vi på vår första gemensamma husvagnsresa till Amsterdam. Tredje sonen, född i juni 1988, upplevde fem av sina första åtta veckor under en husvagnsresa inom Sveriges gränser.
Att resa med husvagn blev sen vårt huvudsakliga sätt att ge oss ut. Som unga föräldrar behövde vi vara noga med hur vi använde våra semesterpengar. Att bo och laga mat i husvagnen var ett bra sätt att hålla kostnaderna nere.
Under mina yrkesverksamma år har jag arbetat den största delen med barn. Först som barnskötare och sen som förskollärare. År 2008 började jag arbeta centralt i en av våra stadsdelar i Göteborg. Först som IT-pedagog för förskolan, sen verksamhetsutvecklare med IT i förskola och skola.
När Göteborgs stad gjorde en stor omorganisation började jag arbeta som utvecklingsledare på avdelningen för digitalisering och innovation där jag blev projektledare för införandet av ett nytt IT-system för förskolan. Har stortrivts med mitt jobb oavsett vad jag gjort. Jag har varit Göteborgs stad trogen från 1 augusti 1977 till den 30 juni 2022.
Som nybliven pensionär har livet förändrats totalt.
Nu styr jag själv vad jag vill göra, vilket är fantastiskt. Att ta en sväng med husbilen för att ge sig ut och vandra någonstans. Eller kanske kunna åka till vårt älskade Sydafrika och uppleva naturen där. Så länge vi är friska, så länge vi kan försöker jag njuta av livet, vilket är en ynnest.
/Anette