Alvastra kloster, Hästholmen och Stora Lund

Många vill ha detaljerade planer.

Andra vill köra husbilen dit näsan pekar och se vad som väntar.

Vi är lite av varje. 

Vi hade på förhand bestämt var i Gränna vi skulle stå – men för nästa övernattning på Vätterns östra sida hade vi bara lite diffusa tankar. Kanske kunde det bli en natt på Hästholmen?

Många med husbil tycker att själva poängen med ett litet hem på hjul är friheten att kunna stanna när och där man har lust.

Vi varvar gärna. Ibland står vi gärna med 230-voltssladden kopplad i en stolpe på en ställplats, på sommaren tar vi gärna några dagar på en camping för att ha det lite gott på en plats under några dagar.

Och ibland vill vi bara köra någonstans i den riktning vi tänkt åka.

Under vår Vättern-runda, som avslutades i måndags, övernattade vi i snitt varannan natt på fricamping och varannan natt på ställplats. Eftersom vi körde korta sträckor och vinterns solstrålar inte räckte för att mata solcellerna på taket behövde vi fylla på med el genom sladd då och då.

När vi hade haft våra två första nätter, dels på en parkering och dels på en ställplats, i Grännas hamn funderade vi på att ta en eller kanske två nätter på Visingsö.

Det blev ett kortare besök på den avlånga ön i Vättern (inget inlägg här på bloggen ännu, men det kommer), men ingen övernattning.

Vi hade redan funderingar på att besöka naturreservaten på Omberg, kanske fanns där någon plats att övernatta på inför nästa dags vandring?

Eller var det kanske i hamnen i lilla Hästholmen som väntade på oss?

En koll på Park4night gav oss ett tredje alternativ, med ännu kortare körväg när det började dra ihop sig till skymning.

Stora Lunds naturreservat verkade ha en gratisparkering direkt vid Vättern.

Inte för att vi skulle bada i minusgraderna, men att stå vid vattnet är ju något vi nästan alltid strävar efter.

Från Gränna körde vi först den vackra vägen mellan E4:an och Vättern. Strax efter att vi lämnat Småland och kommit in i Östergötland körde vi dock ut på motorvägen. Vi svängde av vid Östgötaporten och styrde genom utkanten av Ödeshög.

Lite tveksamma blev vi efter att på gpsens uppmaning ha svängt av mot Ombergs golfresort. Inte för att vi har något mot golfare och golfbanor, men det såg ut som att vägen skulle ta slut vid klubbhuset.

Det fanns dock en svängig väg genom området och ut på en pytteliten grusväg. I ändan på den kom vi fram till Vättern och en alldeles utmärkt parkering för husbilen. Där fanns till och med skyltar som visade var vi skulle stå.

Där fanns inga andra husbilar, men väl några gubbar runt en öppen eld. De satt och väntade på att det skulle bli mörkare för att få de bästa förutsättningarna för sin hobby.

För Stora Lund, dit vi hade kommit, är ett ställe där laxfiskarna använder sina spön med förhoppningen om att få upp en riktigt stor lax. En av fiskarna berättade att där tidigare fanns mycket lax och att det efter att det planterats lax återigen fanns en del fisk att försöka få upp.

När vi gick och la oss snuddade jag vid tanken hur fint det måste vara att stå med husbilen där på sommaren. Det var inte många meter ner till bryggan utefter berget som lämpade sig ypperligt för ett morgondopp.

Nästa morgon fanns inget som lockade att kliva ner i det iskalla vattnet. Några minusgrader, en iskall lätt vind från Vättern. Men laxfiskare fanns på plats sedan gryningen.

Husbilen styrdes mot nästa ganska oplanerade ort att besöka, Hästholmen.

Vid den östra sidan av Vättern finns det, precis som på den västra, massor av historia. I det sammanhanget spelar Hästholmen en roll.

Den lilla orten med den fina lilla hamnen hade sin storhetstid på 1200- och 1300-talen. När Alvastra Kloster byggdes en liten bit därifrån var Hästholmens hamn, i den skyddade viken, en viktig del i transporterna till och från klostret.

På 1300-talet hade Hästholmen till och med stadsprivilegier.

Namnet Hästholmen lär ha kommit från att 1200-talskungen Magnus Ladulås och hans sällskap brukade kliva upp på sina hästar där efter att ha kommit med båt från Visingsö.

När vi åkte därifrån kom återigen tanken som så ofta dyker när man är på vinterresa: hit vill jag åka till sommaren.

Från Hästholmen är det bara drygt tre och en halv kilometer till ett annat ställe som jag var riktigt nyfiken på, Alvastra kloster.

Vid foten av berget Omberg, dit vi hade bestämt att skulle ta oss senare på dagen.

Klostret grundades på 1143-talet, när Sverige var katolskt, av franska munkar från Cisterciensorden. Det är välbesökt när det är lite varmare i luften, då kan man gå på guidade turer.

När vi var där var vi helt ensamma, fram till dess att vi skulle åka mot berget. Då kom ett tyskt par i en plåtis.

Det är mäktigt med gamla byggnader, även om de inte längre är riktiga hus. Att gå bland stenruinerna, läsa på skyltarna och kolla in de olika byggnaderna och utrymmena. Fundera på hur munkarna levde och utvecklade klostret till att bli ett av Sveriges rikaste.

Och hur gick det till när helgonet heliga Birgitta bodde där och fick sina uppenbarelser om att ge sig ut i världen?

Verksamheten slog igen när Sverige blev protestantiskt på 1500-talet. Men nästan 900 år efter att det byggdes bär de gamla byggnadsdelarna i sten en mycket intressant historia.

Vi hade en del intryck och bilder med oss när vi körde den korta biten till parkeringen vid Omberg, utgångspunkten för vår vandring.

När vi hade gått färdigt uppe på berget körde vi tillbaka.

Parkeringen vid Alvastra kloster blev vårt oplanerade övernattningsställe den natten.

Stefan 18 februari 2025