Abecita konstmuseum i Borås

Lasse Åberg är väldigt mycket.

Trazan i Electric Banana Band.

Stig Helmer i de egna filmerna.

Men på Abecita konstmuseum i Borås handlar det om konstnären Lasse Åberg.

Abecita är ett bad- och underklädesföretag som ingår i Swegmark-koncernen. Att det finns en butik i huset, som i övrigt domineras av Abecita Popkonst & Foto, är därför inte så konstigt.

Museet startade med Borås-paret Berit och Bengt Swegmarks egen konstsamling, men har efterhand utvecklats med olika utställningar.

10 oktober 2024 öppnades Lasse Åbergs utställning Grafiska spratt och visuella hyss – utställningen finns kvar till 4 maj.

Lasse Åberg har som en del andra artister och underhållare funnits med i nästan hela våra liv.

Mina första Lasse Åberg-minnen är svartvita, från tiden då han och hans indonesiske konstnärskompis Ardy Strüwer i stumfilmstempo gled omkring i tv-rutan i sketcher och lustiga upptåg.

Men framförallt var det ju Stig-Helmer som kopplade ett grepp om den svenska folksjälen. Den gänglige, tafatte, men stillsamt charmige, mannen som hade huvudrollen i Sällskapsrese-filmerna.

Att Lasse Åberg, Janne Schaffer, Klasse Möllberg och de andra fortfarande turnerar inför fulla hus med Electric Banana Band är också svensk nutidshistoria.

Konstnären Lasse Åberg hade jag naturligtvis hört talas om, men utan att egentligen veta så mycket. Visst har jag läst och hört om hans faiblesse för Musse Pigg. Men det var först när vi kom till Borås i slutet av mars i år som jag verkligen insåg storheten.

Vi är inga konstmänniskor. Visst uppskattade vi besöket på Göteborgs konstmuseum. Och vi har ett par gånger varit på Akvarellmuseet i Skärhamn.

Och vi har haft privilegiet att gå runt i Louvren i Paris, Guggenheim i New York och Salvador Dali-museet i spanska Figueres.

Men att kolla Lasse Åbergs konst i Borås är något annat. Även om vi aldrig har träffats eller lyssnat på live på Banana Band är det ju nästan som att vi känner honom.

Dessutom hade vi fått rekommendationer från flera vi känner att utställningen verkligen är sevärd.

Och visst är den det.

Värdinnan som mötte oss när vi kom upp för trapporna och in i den första utställningslokalen visade var vi kunde hänga av oss ytterkläderna innan hon började berätta. Om utställningarna i huset, om Lasse Åberg.

Det som fastnade mest var några saker som konstnären själv sagt. Som att han inte är konstnär, musiker, skådespelare eller regissör. Han är tecknare.

Som tecknare har han också sitt eget motto: minst ett streck om dagen.

Medan vi i en del vanligare museum har passerat en rad tavlor utan att få några djupare intryck stannade vi till vid varje Lasse Åberg-bild. Ibland kort, ibland lite längre tid. Precis som vi hade blivit upplysta om att man oftast gör.

Vi gick runt med en förteckning över alla verken i Grafiska spratt och visuella hyss. Namnet på tavlorna var oftast underfundiga, ibland kom man på det utan att konsultera papperet i handen. Som på en teckning med en fluga och en banan, naturligtvis hette den bananfluga.

I många bilder finns dessutom sådant man inte ser först. Som Musse Pigg-öron som en del av det fläckiga mönstret på en häst. Öronen på Italiens förre fascistiske diktator Benito Mussolini stack däremot ut där de var monterade på hans svarta hjälm.

Även om han förmodligen inte håller med om det själv, för mig är Lasse Åberg ett multigeni. Ett extra plus har han då han inte bara har en massa konstnärliga färdigheter utan även väl höll sin plats i tv-laget i fotboll.

Högre upp i museet fanns ytterligare Lasse Åberg-verk under samlingsnamnet Lasses idoler. Där hyllar han på sitt alldeles eget sätt konstnärer som han på olika sätt ser upp till.

Men där fanns även annan konst i Abecitas Popkonst & Foto. Som gatu- och naturfotografen Mats Anderssons omfattande utställning Moder Jord.

Och Barcelona-konstnären Pau Buscatós fascinerade gatufotografier.

Eller ett rum som tilltalar mig lite extra. Där hängde fotografier från min generation av pressfotografer som Roger Turesson och Lars Tunbjörk.

När jag kom till väggen där Hasse Persson, Expressen-fotografen som jag stötte på i New York vid några tillfällen på 1970- och 1980-talen, stannade jag till vid bilderna från Studio 54 – den världsberömda nattklubben där dåtidens stora stjärnor samlades.

På en av bilderna såg jag popkonstens fader, Andy Warhol, och tänkte tillbaka på den gången jag pratade med honom i telefon  efter att han hade målat en tavla för att stärka Frölunda Hockeys ekonomi. Det var förmodligen den sista intervjun som gjordes med Warhol, han dog någon månad senare.

Eftersom Abecita sedan många år tillbaka är ett märke för bad- och underkläder finns även textilkonst på museet. 

Och ett rum med damunderkläder från olika tidsepoker.

Besöket rundades av med en kaffe (ingick i biljettpriset) i fiket innan vi hämtade våra jackor och återvände till bilen.

Stefan 1 april 2025