Stora Sjöfallet

Efter en vandring i Stora Sjöfallets nationalpark, som ligger i värdsarvet Laponia, behövs egentligen inte så många ord för att förstärka upplevelsen.

Bilderna talar förhoppningsvis för sig själva.

Det blev vår starkaste upplevelse av en nationalpark efter att vi bestämt oss för att försöka besöka så många våra kroppar klarar av.

Vi kom till Stora Sjöfallets nationalpark vid kvällstid. Gjorde ett besök på Naturrum Laponia där vi tog en fika med fantastisk utsikt över fjällvärlden. Allt var tyst och vi satt bara och njöt. Vi besökte utställningen och vi diskuterade med personalen på Naturrum på vilket sätt vi ville vandra och hur långt och blev rekommenderade att gå till Soldalen. 

Först var vi tvungna att hitta ett ställe att övernatta på. Ett ställe där vi kunde parkera husbilen utan att vi störde någon.

Vi hittade markeringen där leden startade och hittade en grusplan i närheten av där vi skulle starta vår vandring dagen därpå. Några parkerade bilar stod där och dom fanns kvar även när vi vaknade.

Säkert var det några som parkerat där för att ge sig ut på vandring. Eftersom vägen mot nationalparken var så otroligt vacker var vi nästan upprymda bara vi tänkte på att vi skulle ut och vandra dagen efter.

Vi vaknade upp till en strålande solig och vacker morgon. Fixade vår matsäck, förberedde oss med myggspray som vi blivit rekommenderade, plockade med oss våra mygghattar och började vår vandring.

Att det fanns några miljarder mygg bland björkarna i början av vandringen störde lite men det var inte konstigt eftersom vi vandrade under värsta myggsäsongen. Våra förberedelser funkade bra och mygghattarna gjorde att vi kunde gå utan att bli galna.

När vi väl kom igenom björkskogen på väg upp på fjället kunde vi ta av oss hattarna och njuta av vår vandring. 

Men det var upp, upp, upp på fjället. Och när vi gått i drygt 3,5 kilometer (ungefär 370 höjdmeter), rullat några snöbollar och plockat fram kaffetermos, äggmackor och kex kunde vi njuta av en magnifik, hisnande utsikt.

De gränsande Sarekfjällen lyste vita, åt andra håll fanns gröna toppar som förde våra tankar till det Sagan om ringen-liknande landskapet i Sydafrikas Drakensberg. Och så sjöarna.

Vi var alldeles hänförda även på den stupande vägen tillbaka.

Det var nästan lika jobbigt att ta sig ner som att klättra uppåt, men så galet vackert.

Många timmar blev det även om vi inte gick så långt. Vandringen var mer av den jobbiga arten och värmen, nästan 30 grader, gjorde att vi mer än gärna tog en dusch i husbilen och duschade av oss all svett och myggspraysdoft när vi kom tillbaka.

De här bilderna och minnena kommer definitivt att hjälpa när det regnar snett underifrån i november.
Läs mer om Stora Sjöfallet här.

4 juli 2021