Gamla stan i Falkenberg

Gamla stan är ett begrepp som finns i många städer.

Så även i Falkenberg.

Vi tog en promenad på kullerstenar och mellan trähus en kall dag i början av mars.

Det var inte bara jag som i mellanstadiet rabblade ”vi ska äta ni ska laga” om Hallands åar. Men det var egentligen först när jag stod och såg Ätran forsa fram under Tullbron som jag riktigt insåg att Ätran nära mynningen mot havet är något annat än när man passerar Ätran längre in i landet.

Det var ordentligt tryck på vattnet på andra sidan bron.

I dessa dagar då det pratas mycket om tullar i helt andra sammanhang är det lite spännande att stå och fundera lite över hur det såg ut på den tiden då man fick betala tull för att passera Tullbron.

Oavsett hur det såg ut då, nu är det en riktigt fin gammal stenbro. Den började byggas 1756 och stod klar fem år senare och är i dag ett av Falkenbergs mest besökta utflyktsmål.

Tullbron var dock inte vårt första stopp efter att vi lämnat husbilen på en central parkeringsplats. Vi började med en en lunch på Istanbul kolgrill på Rådhustorget.

När vi gick i kylan över det nästan öde torget – ni vet när det känns som att den isande vinden går rakt genom kläderna – gick tankarna till vårt besök i Ronneby för ungefär ett år sedan. Ronneby torg var då lika kallt och folktomt.

Trots att vi bor bara drygt tio mil därifrån och har varit en hel del i både Varberg och Halmstad, tre mil från Falkenberg i vardera riktning vid E6:an, har vi knappt varit inne i den mellersta av de tre Hallandsmetropolerna.

När vi stod vid brofästet på den västra sidan bestämde vi oss för att följa skylten som pekade mot gamla stan. Lite pinsamt egentligen, men lite överraskad blev åtminstone jag när jag fick se alla fina trähus vid de mestadels kullerstensbelagda gatorna.

Ett av de första husen vi passerade hette Sjöbergsgården. Det kunde vi läsa om när vi stannade till vid en tavla/skylt med vinjetten Stadens nycklar. Sådana skyltar, med olika text beroende på var de står, finns på tolv platser i gamla stan i Falkenberg.

Vi stannade till och läste vid de flesta, men det hade varit bättre att kolla innan var alla står och sen lägga upp en rutt. Går man till hela dussinet skyltar blir det en promenad på cirka två kilometer.

Texten på tavlorna ger bra information utan krusiduller, där finns även bilder och teckningar på de byggnader och platser det handlar om.

Under promenaden gick tankarna till liknande gator som vi har besökt och skrivit om, som i Kungälv, Västervik och de tre städerna som ingår i Trästadsklassikern: Eksjö, Nora och Hjo.

Nästa stopp blev vid St Laurentii kyrka. Själva kyrkan var delvis inplastad på grund av renovering. Men parken framför innehöll mycket fint även om det naturligtvis är något helt annat när det är grönt och blommigt.

De tre konfirmanderna i sten som står staty ser förmodligen likadana ut på sommaren, men rosariet vill vi gärna se när rosorna blommar och det är sol.

Vi fortsatte genom gamla stan, kom ner mot Ätran igen där vi kunde konstatera att Falkenbergs museum i huset som kallas Rian var stängt.

På väg tillbaka mot Falkenbergs nyare centrum gick vi genom ett område med nyare trähus, smakfullt integrerade med området med gamla hus.

Alldeles innan vi lämnade trähusen på väg mot Rådhustorget passerade vi det gamla gästgiveriet från 1690-talet.

Ovanför dörren finns en skylt med Falkmanska cafét på. Men skylten är vad som numera finns kvar av kaféet, det upphörde när pandemin kom och kunderna försvann.

Innan vi återvände till husbilen föll vi för frestelsen att gå in på Borgmästargårdens kafé och köpa två av årets sista semlor. Goda wienersemlor. Tunn underdel på bullen, men väldigt goda.

Det kunde vi konstatera när vi hade parkerat husbilen vid Lövstavikens ställplats och såg ut över havet medan vi njöt av godsakerna.

Stefan 11 mars 2025