Lindholmen i Göteborg

På ena sidan högteknologi och moderna skolor.

På den andra trähus och en kulturminnesmärkt teater.

Välkommen till det gamla varvsområdet på Lindholmen – där Nordens högsta hus dominerar.

Vi hade egentligen bara tänkt att besöka Slottsberget, det gamla området där det på 1300-talet bland annat fanns en kungaborg, när vi åkte till Lindholmen.

Men då vi ställde bilen en bit därifrån för att promenera till och upp på berget blev vi fascinerade av området i sig.

Flera gånger har vi, när vi åkt någonstans i Göteborg för att skriva här på bloggen, upptäckt att det finns många luckor i vår Göteborgs-kunskap, vilket förmodligen är vanligt bland göteborgarna.

I somras återupptäckte vi exempelvis Paddan.

Och det finns många som bor på fastlandssidan som säger att dom inte hittar på den norra sidan av Göta älv, Hisingen är ofta något man åker genom för att komma någon annanstans.

Själv jobbade jag under nästan 20 år i det nu rivna tidningshuset i Backa, nära Tingstadstunnelns norra öppning. Jag gjorde som många andra, åkte genom Hisingen på väg till och från hemmet i Fiskebäck.

Men eftersom det finns några fotbollsplaner på Hisingen lärde jag mig hitta hyfsat, men jag har absolut inte varit överallt.

Det upptäckte jag när vi gick genom den delen av Lindholmen som inte domineras av Chalmers, skolorna och teknikföretagen.

Vi ställde bilen på en parkering bredvid två hus som påminde om Lindholmens storhetstid som en viktig aktör i varvsstaden Göteborg. Varvet byggdes i mitten på 1800-talet och släppte ifrån sig åtskilliga fartyg. Det sista byggdes 1974, varvet stängdes två år senare.

Men den gamla hamnkrogen Port Arthur finns kvar och kallas för Göteborgs sista hamnkrog. Där kan man fortfarande äta, dricka och ha trevligt även om miljön runt omkring inte är vad den var en gång i tiden.

Vill man hyra en festlokal går det alldeles utmärkt att boka grannhuset där skyltar över dörrarna visar att det var här som Svenska Hamnarbetarförbundets avdelning fyra hade sitt lokala högkvarter när varvsarbetarna dominerade på Lindholmen.

På promenaden mot Slottsberget passerade vi moderna flerfamiljshus med träfasader, smakfullt byggda för att passa in i sammanhanget.

En liten bit bort kom vi till ett stort, inhägnat område där det fanns massor av små odlingslotter.

På grinden kunde vi läsa att vi hade kommit till Lindholmens odlarförening.

Vi gick vidare till Slottsberget, men bestämde att vi på tillbakavägen skulle ta en närmare titt på andra delar av Lindholmen.

Vi tog sikte på Aftonstjärnan, områdets tyngsta kulturella institution. Det är inte speciellt svårt att hitta dit, men det är väldigt svårt att gå vilse på Lindholmen.

För var man än går syns stans högsta landmärke en liten bit bort.

För Karlatornet, som blev klart förra året med sina 246 höjdmeter, syns verkligen överallt. Det är bara att kika åt det hållet så har man koll på ungefär var man är. Även utan gps.

Och när vi gick över mot det lilla krönet innan vi var framme växte tornet till en gigantisk koloss där det syntes mellan de betydligt äldre, och lägre, trähusen.

Aftonstjärnan är kulturminnesmärkt, det kan man läsa på skyltarna på utsidan. Där finns även själva beviset, en skylt med budskapet och ett påpekande att minnesmärket är ”skyddat enligt lag”.

Den första Aftonstjärnan brann ner 1902, den nuvarande byggdes upp och invigdes året efter.

Biografen och teaterscenen hade en del aktiviteter, men började förfalla när det började gå utför med varvet. Det var både karamellkokeri och lager och hotades till och med av rivning när det istället rustades upp i mitten av 1900-talet.

Sen dess finns där både teater och biograf.

Vi fortsatte förbi. Passerade nya hus, men även lite äldre landshövdingehus, den byggnadstyp som kom till för att runda byggnadsbestämmelserna på 1800-talet. Då var det förbjudet på grund av brandrisken att bygga högre än två trävåningar och för dyrt att bygga högre i sten.

En stenvåning i botten och två trävåningar ovanför blev lösningen.

När vi drog oss åt området bakom husen för att se ut över älven mot fastlandssidan, precis som vi hade gjort en dryg timma tidigare från Slottsberget. Nedanför våra fötter såg vi återigen sjöbodarna vid småbåtsplatserna som inte kan användas på vintern då bommarna som avgränsar platserna är uppfällda.

Vi gick vidare tills vi fick utsikten vi suktade efter. Men där har man inte bara utsikt över älven och fastlandet utan även över det gamla varvsområdet som numera inte ser det minsta ut som ett område där det fram till för ungefär femtio år sedan byggdes båtar.

Byggandet på det gamla varvsområdet började trappas upp på 1990-talet. Men när Lindholmen var på väg att förvandlas till ett högteknologiskt centrum med stora byggnader som inte alls såg ut som de tidigare husen protesterades det.

Men Lindholmen förvandlades till Göteborgs hightech-centrum.

Men mitt bland skolor och företag finns även kulturen insprängd. Backa Teater kunde vi läsa på en stor skylt när vi stod uppe på höjden och såg ner på det nya området nära havet.

Vi gick och hämtade bilen och körde ner till Lindholmens moderna centrum. Vi parkerade och gick runt och kikade på Chalmers olika byggnader där det mångfärgade campushuset sticker ut.

Vi kollade en förteckning över vad det finns för företag och skolor på Lindholmen och läste bland Lindholmen Science Park, Polhemsgymnasiet, IT-universitet, Ericson, Semcon, Sigma, Volvo Personvagnar och Sveriges Television.

Och bara en liten bit därifrån stod det väldiga Karlatornet och vakade över alltihop.

Stefan 4 februari 2025