Slottsberget i Göteborg

Vi har sen ett bra tag tillbaka lovat varandra att vi verkligen ska försöka uppleva vår egen hemstad.

Jag vet inte hur väl ni känner era hemorter, men vi är inte speciellt bra på att besöka nya platser i Göteborg.

Vi försöker bättra oss – en plats vi har pratat om ett tag är Slottsberget.

Där har ingen av oss varit förut, trots att det är en sådan plats som vi ser tydligt när vi åker in till stan.

Mitt emellan Lindholmens varv och Sannegårdshamnen ligger ett berg. På det berget ligger 24 små trähus med en fantastisk utsikt mot Göta älv och Sjömanshustrun vid Sjöfartsmuseet.

Alltså, det går inte att undgå att se Slottsberget.

På båda sidor om området med de här små villorna ligger massor av hyres- och bostadsrätter, affärer och skolor. Och så ligger där ett berg med en massa små trähus. Och det är gamla trähus. De flesta byggdes på 1870-talet av varvsarbetare.

Vi gillar att gå bland trähus. Som när vi gjorde Trästadsklassikern. Eller när vi promenerade på Västra gatan i Kungälv.

Fyra av husen är av lite senare datum men Slottsberget är av ett historiskt intresse och 1987 förklarade Riksantikvarieämbetet att Slottsberget och Lindholmen är av riksintresse.

Lindholmen ska få ett eget inlägg här på bloggen så småningom. Men nu vill jag alltså berätta lite om vårt besök på Slottsberget.

Vi tog bilen över Älvsborgsbron och körde mot Eriksberg och vidare mot Sannegårdshamnen. Vi visste inte exakt var vi skulle ta oss upp på Slottsberget. När vi såg de små husen högt upp mellan flerfamiljsbostäderna en bit bort parkerade vi bilen och började gå.

Vi insåg att vi hade kunnat parkera bilen närmare Slottsberget, men vi fick en härlig promenad förbi fina bostadskvarter på väg bort mot berget.

Så kom vi fram till den branta backe som leder upp till husen på Slottsberget. På ena sidan finns en liten parkering, antar att den tillhör de som har sina hus uppe på berget.

På andra sidan, rakt nedanför berget, ligger som i en återvändskanal ett antal sjöbodar och båtplatser. När vi tittade rakt fram över Göta älv såg vi Masthuggskyrkan som också ligger på ett berg.

På vägen upp fanns en informationstavla som berättade lite om Slottsbergets historia. En historia som jag redan hade läst och som är riktigt intressant.

Slottsberget spelade en stor roll på 1200-talet när norske kungen Haakon Haakonson och svenske Birger Jarl möttes i området för att förhandla om var gränsen mellan Sverige och Norge skulle gå. Det ska ha lett till att Slottsberget, med sin borg, blev svenskt.

Under en tid bodde svenska kungligheter ofta på Slottsberget när de var i området.

Kampen om Lindholmen fortsatte på olika sätt under många år tills borgen förvandlades till en ruin på 1700-talet.

Några spår av borgen finns dock inte att se när man besöker Slottsberget.

Den moderna historien tog fart när Lindholmens Mekaniska Verkstad grundades 1845. 

Efter några år med en alltmer växande arbetarskara var man tvungen att bereda plats för bostäder.

Den gamla borgruin som låg på berget togs bort och det planerades för bostäder i fyra rektangulära tomter utmed en gata. Tomterna uppläts kostnadsfritt för varvsarbetarna, men de fick själva bekosta materialet och bygga sina egna hus.

Allt byggnadsmaterial släpades upp på berget där fyra arbetare gemensamt byggde ett fyrfamiljshus i två våningar. Där disponerade de sen varsin lägenhet på ett rum och kök. Efter ett tag lämnades stadsplanen och hus byggdes ”fritt” på berget och dess sluttningar. De nya husen byggdes inte längre som flerfamiljshus utan mer som torp eller små villor.

Här kände alla varandra och det fanns en stark gruppsamhörighet eftersom alla män hade samma arbetsplats.

Men bostäderna var svårskötta och omoderna och blev med tiden trångbodda då varje familj oftast bara hade ett eller två rum och kök.

På 1960-talet ville Lindholmens varv, som ägde marken, utvidga för att bygga en ny torrdocka. Hela berget behövde sprängas bort.

Efter stora protester under flera år, där även Evert Taube engagerade sig, löstes hela problemet genom varvskrisen. Nedläggningen av varven gjorde att Slottsbergets alla hus fick vara kvar.

På 1980-talet kunde husen köpas loss billigt med tomträtt. I dag är husen fullt moderniserade med ett härligt läge på ett berg med utsikt över Göteborgs hamninlopp.

Under vår promenad mellan trähusen på Slottsberget kunde vi läsa en del av husens historia på skyltar som hängde på staket eller direkt på huskroppen.

Att gå upp på berget på den smala gatan har blivit ett populärt promenadstråk, lätt att förstå när vi gick där.

Vi passerade toppen och kom över på andra andra sidan där älven öppnade sig mot havet västerut. På en träbänk kunde vi sätta oss och njuta av utsikten.

Vi såg passagerarfärjan komma från Eriksberg på väg mott hållplatsen som heter Slottsberget och ligger vid foten av det lilla berget.

Men frågan är hur länge hållplatsen får finnas kvar. Lokaltrafikbolaget Västtrafik vill ta bort den för att turen skulle bli två minuter kortare – vilket innebär att restiden ökar betydligt för de som brukar ta färjan till och från Slottsberget. Protesterna är ljudliga, striden pågår.

Vi såg färjan lägga till innan vi fortsatte promenaden ned förbi de sista husen och riktade våra blickar mot de kända landmärkena Sjömanshustrun och Masthuggskyrkan på fastlandssidan av älven. Vi ser också Amerikaskjulet och funderar kort på hur det såg ut när Gripsholm och Kungsholm transporterade passagerare mellan Göteborg och New York.

På väg tillbaka till bilen passerade vi Sannegårdshamnen där det finns gott om lägenheter och dessutom en stor, lila snäcka vid vattnet. Eller purpur. För det var Purpursnäckan den döptes till när den rörde upp massor av känslor vid installationen förra året.

Nöjda med eftermiddagen kom vi fram till bilen.

Vi är sååå glada att vi äntligen tog oss i kragen och besökte Slottsberget på Lindholmen i Göteborg.

Anette 28 januari 2025