Café Sjöboa i Fiskebäck

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit på en av de höga pallarna och bara njutit av utsikten ut över havet.

Sommar som vinter, vår som höst.

På det ruffiga bordet framför mig har jag gärna en cappuccino, allra helst även en räkmacka. Eller kanske en glasstrut i handen.

En fika på Café Sjöboa, precis i strandlinjen, är alltid njutningsfull.

Vi älskar att gå på kafé.

I Sverige, Albanien, Kroatien, Frankrike, Italien, Sydafrika – ja, på de flesta ställen där vi har varit.

Då och då åker vi från Fiskebäck i västra Göteborg in till centrum för att göra något. Promenerar vi är det givet att slinka in och ta en fika nånstans.

Göteborg är en kaféstad, man behöver inte leta efter ett fik.

När vi för tio år sedan sålde vårt hus och köpte en av de då nya lägenheterna vid havet fanns bara den gamla kiosken nere vid Fiskebäcksbadet. Inget ställe där man kunde sitta på en stol eller pall vid vattnet och njuta med en kaffe i handen.

Den närmaste restaurangen fanns då som nu i Önnered på andra sidan fritidsområdet som kallas Tippen, ungefär två kilometer sydost från vår lägenhet. Jungman Jansson, eller Sju skepp som den hette tidigare, är framförallt en populär lunchrestaurang.

Och när vi tog vägen norrut genom det skogs- och bergsparti som kallas Lindalen kom vi efter en stund till Hinsholmen där det fanns en kiosk vid småbåtshamnen, men även en restaurang vid spårvägshållplatsen en liten bit därifrån.

Men i Fiskebäck hade vi bara Dollans kiosk. Det fanns i de ursprungliga planerna för vårt område med 135 lägenheter någon form av utskänkningsställe, men av de planerna blev det intet.

Men för tio, eller kanske nio, år sedan röjdes mark alldeles vid havet, i utkanten av småbåtshamnen. Och en dag stod en vit container på platsen. Strax därefter öppnades Sjöboa.

Sedan dess är vi stamkunder. Jag brukar säga att Sjöboa ligger längst ut i vår stora trädgård. Det är definitivt på vår hemmaplan.

Vi har ungefär 500 meter att gå. När vi promenerar dit går vi förbi bryggorna i småbåtshamnarna, först i vår egen sedan i den stora småbåtshamnen som drivs av Grefab (Göteborgsregionens Fritidshamnars AB).

Belöningen blir att sitta med sitt kaffe precis i strandlinjen. Att ha ett stamkafé så nära hemmet är ett privilegium.

När något eller några av våra barnbarn sover över hos oss är det nästan obligatoriskt med ett besök på Sjöboa. Eller sjörövarboa, som ett av barnbarnen döpte det till. Då är det glass, eller kanske en kladdkaka, som ska ätas. Vid något tillfälle kan det till och med bli pannkakor.

När det är tillräckligt varmt sitter vi utomhus på trädäcket som har blivit allt större genom åren när antalet kunder successivt har ökat. Att det blåser ofta utefter kusten är ingen hemlighet. Och ibland är vinden kall trots att solen lyser, då blir det trångt på platserna i lä.

Jag vet egentligen inte vid vilken tid på året som jag tycker allra bäst om att besöka Sjöboa.

Fina sommardagar är det naturligtvis magiskt att sitta och se ut över havet och skärgården med några kulor glass i en strut och en skummande cappuccino på bordet (eller kabeltrumman) framför.

Men det är heller inte dumt att i ösregn och blåst kämpa sig dit och välkomnas av värme och den mysiga atmosfären.

Eller vid något av de få tillfällen då snön ligger pulsa dit och ta av sig handskarna, mössan och vinterjackan och gå till kassan för att beställa.

Kanske tillsammans med ett barnbarn som bogserats dit i en pulka.

Bästa platsen är, åtminstone för mig, mot ytterväggen åt väster. När man med nästan mot fönstret spanar ut över havet syns rännan ut från Fiskebäck till vänster. Vrider man blicken åt höger kan Donsö skymta i fjärran bredvid Styrsö och i framkanten Köpstadsö, Asperö, Rivö och så det stora hamninloppet, Rivöfjorden, åt norr.

Min skärgård, min lilla vrå av världshaven.

När vinden piskar upp vita gäss utanför fönstret njuter jag hejdlöst. Ibland blir det ännu vassare av att gå upp i tornet och öka synfältet.

Då vi äter glass i andra städer och länder jämför vi nästan alltid med den godaste glass vi kan minnas att vi har ätit, den i Nora. Staden i Västmanland som tillsammans med Hjo och Eksjö bildar den svenska Trästadsklassikern.

När vi sätter oss vid ett kafé vid havet i Sverige eller utomlands är det ofta Sjöboa vi jämför med. Det måste vara riktigt bra för hålla vid en jämförelse.

”Så härligt att göra ingenting och sedan vila efteråt”, står det på en tavla som hänger på en vägg.

Det gör jag gärna inne på Sjöboa.

Stefan 12 november 2024