Göteborgs Stadsmuseum

En historisk utställning på ett museum i hemstaden.

Det lockade mig att lära mig mer om Göteborg.

I Göteborgs stadsmuseum fick jag reda på en hel del om min hemstads första 400 år.

Det finns vissa saker som är lite kul att ha koll på. Till exempel lite av historien kring staden man är född i. Både Stefan och jag är födda i Göteborg. Men på helt olika håll i stan. Jag som växt upp i Angered måste villigt erkänna att just där jag bodde inte tillhörde Göteborg förrän 1962 då marken köptes in för att utöka stan.

Men det såg ungefär likadant ut. Ängar och bondgårdar i massor på båda ställena, men i Fiskebäck där Stefan växte upp var ju fisket prioriterat. Fiskebäck är fortfarande Sveriges största fiskeläge.

Göteborg är alltså ”vår” stad. 2021 fyllde Göteborg 400 år. Tyvärr var ju det mitt i pandemitider och nån stor födelsedagsfest för stan gick inte att genomföra.

Istället blev år 2023 Göteborgs jubileumsår. Och det firades med pompa och ståt. Detta uppmärksammades också med en stor utställning på Göteborgs stadsmuseum. Vi har länge pratat om att besöka den, just för att få lite bättre koll på stadens historia. Utställningen som pågår visar Göteborg på 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talet och jag var väldigt förväntansfull.

Göteborgs stadsmuseum ligger i det fantastiska Ostindiska huset. Det byggdes i mitten av 1700-talet och var fram till slutet på 1800-talet stadens största hus. Som museum har det använts sen 1860-talet. Det var alltså till Göteborgs stadsmuseum jag begav mig för att titta på utställningen Göteborg 400 år.

Den 4 juni 1621 föddes Göteborg. Det var då staden fick sina privilegier, ett annat sätt för att tala om vilka regler som finns i staden och vad staden får och inte får göra.

Då på 1600-talet byggdes väldiga murar runt staden för att både skydda Göteborg och visa upp sig med ståtliga murar. Göteborg blev en internationellt känd handelsstad med skepp som kom med varor och besökare från hela världen.

På 1700-talet var Ostindiska kompaniet, som bedrev handel med Kina, det mest kända handelshuset. Det är i just Ostindiska kompaniets ståtliga hus som Göteborgs stadsmuseum ligger. Det är ett väldigt vackert hus med kalkstensfigurer som utsmyckning på utsidan.

Det är ju väldigt intressant att läsa på om sin stad. Vi åkte ju Paddan i somras och fick då en hel del nya kunskaper om stan. Att gå på museet och se den fina utställningen gjorde allt ännu mer förståeligt. När jag gick runt och läste på utställningen om 1600-talet och hur stan byggdes undrade jag vad som fanns kvar från 1600-talet. Jag vet att det finns en bit av muren som byggdes runt staden men jag undrade lite vad som fanns mer.

Jag behövde inte undra länge, för just det informerades det om en bit längre in i museet. Vi har fortfarande Skansen Kronan och Skansen Lejonet i stan. Skansen Kronan besökte vi i våras men Skansen Lejonet har vi inte kommit fram till på grund av alla avspärrningar för Västlänksbygget.

Stora Hamnkanalen och Fattighuskanalen finns kvar och de åkte vi på med Paddan i somras.

Kronhuset finns kvar, byggt på 1600-talet. Det är jättemysigt att gå dit och fika eller ta en lunch. Inser att det var ett tag sen jag var där. Det var lite annat när jag jobbade. Då gick vi dit ibland och åt lunch.

Tyska Kyrkan finns också kvar. Den ligger alldeles bredvid museet och den åker vi förbi ofta. Men jag vet faktiskt inte om jag varit inne i den kyrkan nån gång. Södra och Östra Larmgatorna finns fortfarande. Det är ju ”citygator” som man ofta går på när man är i stan.

Residenset ligger just på Södra Larmgatan. Det är där våra kungligheter bor när de är i Göteborg.

Det kallas även Torstensonska palatset och byggdes till greven och generalen Lennart Torstenson, den tidens generalguvernör över Västergötland, i mitten av 1600-talet. Samme Torstenson som vi stötte på när vi gick runt i tjeckiska Brno i somras.

Domkyrkan finns kvar. En väldigt vacker kyrka med olika program att gå på om man så önskar. Julkonserterna är välbesökta och julspel vid krubban brukar alltid finnas på utsidan av kyrkan.

Man är så van i sin stad så det är lätt att glömma av sådana här intressanta byggnader. Dom bara finns…

I slutet av 1600-talet bodde 10 000 personer i Göteborg och det var Sveriges näst största stad då som nu.

Så gick jag in i utställningen om 1700-talet. Då var Göteborg en befäst militärstad och en av Sveriges viktigaste hamnstäder. Sillindustrin blev väldigt stor och viktig och tillsammans med trä- och järnexporten blev Göteborg ett riktigt handelscentrum. Det var alltså då Ostindiska kompaniet bildades och Ostindiska huset byggdes.

Militären var ett viktigt inslag i Göteborg. Den bestod av olika trupper och var ständigt i tjänst. Soldaterna inkvarterades först hemma hos göteborgarna men fick sedan en egen kasern på Kaserntorget nedanför Skansen Kronan.

Även om det fanns mycket vatten i och runt Göteborg var det just vattnet som ställde till med problem. Vattnet förorenades av avlopp och skräp som slängdes ner i kanalerna. Det var förbjudet att tvätta kläder och bada i kanalerna, ändå gjordes det vilket ledde till att sjukdomar spreds snabbt.

Först 1787 invigdes Kallebäcks källa som skulle ge göteborgarna friskt vatten. Vattnet transporterades genom uppborrade trästockar som ledde vattnet genom staden. Det rena vattnet kunde sedan köpas varje för- och eftermiddag och det såldes och fick betalas per kanna.

Göteborg var en residensstad med landshövding och länsstyrelse. Dessutom en stiftstad med biskop.

Göteborg blomstrade med exporten av järn, trä, tjära och sill och den viktiga importen av spannmål och salt, vilket gjorde att både utländska och svenska handelsmän fick en stark ställning i stan. Handeln skapade ekonomiskt kapital som investerades i den tidiga industrin.

Utställningen går vidare till 1800-talet och handlar om folk i rörelse. Från att ha varit en handelsstad blir nu Göteborg en expanderande industristad.

En småstad på 17 000 invånare växer snabbt till en storstad på 130 000 invånare. Järn, trä och bomull ökar takten på industrin och ännu fler passerar staden när de emigrerar till Amerika. År 1840–1930 utvandrade 1,2 miljoner svenskar. Dom flesta reste iväg från Göteborg. Det är ju en helt otrolig siffra.

Under de åren började det pyra bland befolkningen och folkrörelserna för bättre villkor växte sig starka.

År 1802, 1804 och 1813 ödelades stora delar av Göteborg när stora bränder härjade i olika delar av stan. Cirka 500 hus brann ner, vilket innebar nästan hälften av Göteborgs bebyggelse. Istället för att bygga upp trähusen igen byggdes husen av sten istället.

Men staden växte mer och mer och utökade med stadsdelar för arbetare, och områden med de klassiska Landshövdingehusen byggdes.

Landshövdingehusen hade tre våningar, en första i sten de två andra i trä.

I början av 1900-talet var Göteborg Skandinaviens viktigaste exporthamn. Varven dominerade och rederierna växte sig stora. Sjukdomen som härjade som mest var tuberkulos som i början av 1900-talet orsakade minst 10 000 dödsfall per år. Det var då, i början på 1900-talet som Beda Sofia Hallberg från Onsala fick tanken att försöka få in pengar till de barn som hade det extra besvärligt.

Hon tänkte att barn skulle göra något för andra barn och kom på att man skulle försöka sälja en liten vårblomma på en nål. Den första blomman var blå och blev det som sedan skulle kallas för Förstamajblomman. Först såldes blomman i städer runt Göteborg men 1907 startade Förstamajblommans rikskommitté och det bestämdes att majblommans pris skulle vara 10 öre. Jag undrar om Beda Sofia Hallberg förstod sin storhet?

Jag är född 1959 och när jag tänker på det Göteborg jag växte upp i var det verkligen en industristad. Min morbror Bengt jobbade på varven. Han var svetsare vilket innebar helt galna arbetsvillkor. Han låg och kröp i trånga utrymmen och både knä och höfter blev helt förslitna på honom. Inte nog med det, han fick asbetslunga på grund av allt han andades in, där och då.

Jobbade man inte på varven så var det vanligt med SKF (Svenska Kullager Fabriken) eller Volvo. Göteborg blev en verklig industristad av stora mått.

De nya förorterna i östra Göteborg, på Hisingen och i Frölunda byggdes med sina höga hus. Fyrkantigt och i betong och massor av lägenheter på stora områden växte upp.

Jag själv bodde i en villa på landet i Angered. Även där byggdes det, men på ”våra ängar” byggdes det bara villor. Och de flesta villorna byggdes med vitt eller brunt mexitegel och gärna med vissa delar i trä runt fönstren.

Bara en liten bit bort växte den ena efter den andra huskroppen upp med lägenheter. En del större shoppingcenter byggdes också. Min pappa hade med några kompisar startat en firma som gjorde neonskyltar.

Jag vet hur stolt han var när de fick den stora ordern att göra neonskyltarna till Frölunda Torg. Det blev norra Europas dåvarande största köpcentrum och öppnade den 8 september 1966 med pompa och ståt. Just vid denna stora happening fick Stefan fem kronor av sin mamma för att handla något han önskade. Det blev penna med en massa olika färger och en tuta till cykeln. Det var stort.

På slutet av 70-talet blev det mycket kännbart att Göteborg var en varvsstad. Då kom den stora varvskrisen. Det var verkligen en omvälvande tid med nästan 20 000 personer som blev arbetslösa. Norra Älvstranden låg alldeles öde. Så småningom påbörjades ett förändringsarbete på den sidan älven och numera ligger det populära bostadsområdena Eriksberg och Lindholmen där.

Idag bor det cirka 600 000 människor i Göteborg, Sveriges näst största stad. Vet man idag inte så mycket om själva stan så brukar de flesta ha koll på att Liseberg ligger i Göteborg och att det finns en massa spårvagnar.

Dagens Göteborg är något helt annat än den stad som det berättas om i det mesta av 400-årsutställningen på stadsmuseet.

Väldigt mycket är nytt och det räcker att säga Nordens högsta byggnad Karlatornet för att inse att Göteborg i dag tävlar om uppmärksamheten om att sticka ut för att locka både turister och fast boende till stan.

Men har du chansen att gå till stadsmuseet och kolla hur det var förr i tiden – ta den.

Anette 5 november 2024