Hälsö

Vi hade precis börjat cykla tillbaka till husbilen.

Men istället för att hålla oss på Burövägen valde vi stigen som går parallellt med huvudvägen.

Och hamnade plötsligt i en trollskog med en massa olika figurer på båda sidor.

Stuvöslingan på norra Hälsö är verkligen speciell.

Visst har vi varit på Hälsö förut, men aldrig upplevt ön på det sättet vi gjorde denna gången under andra veckan i augusti.

Efter fyra dagar på Fotö, med vetskapen att vi skulle få ytterligare en solig dag i Göteborgs norra skärgård innan blåst och regn skulle komma in med full kraft, körde vi över bron som binder ihop Öckerö och Hälsö.

Vi fick plats med vår husbil på ställplatsen, som ligger alldeles vid vattnet en liten bit efter bron. 

När vi gick några meter bakom husbilen hade vi österut full utsikt över Björkö, den stora ön som ligger närmast fastlandet. 

Precis där ställplatsen tar slut finns en badstege som vi använde för ett skönt dopp i det klara vattnet.

Vi tog fram bord och stolar och ställde på trädäcket som finns till varje plats och njöt en stund i solen innan vi tog fram cyklarna och åkte på upptäcktsfärd på ön.

Precis som andra små fiskelägen på Västkusten känns Hälsö så där riktigt genuint. Små smala gränder och fina gamla hus. Och precis som på många andra skärgårdsöar kantas vägarna på flera håll av färggranna stockrosor.

Tanken var att vi skulle cykla norrut på den östra sidan. Men en skylt markerade att det var enkelriktat. Vi valde då att cykla tillbaka mot hamnen.

På väg mot Burövägen, den stora vägen mellan centrala Hälsö och den norra sidan, passerade vi en fin, inhägnad lekplats.

Vi tog sikte på Burö färjeläge med färjor som går till Källö Knippla, Rörö och Hyppeln. Vi blev lite förvånade då vi mellan småöarna en bit bort på den vänstra sidan av vägen plötsligt såg en segelbåt som gått på grund. Den låg lutad mot en bergsknalle med kölen och lite till i vattnet. Vi började undra hur i fridens dar den kommit dit. Och varför låg den kvar? Det syntes tydligt att den hade legat där ett tag. Ungefär som gamla grundstötta skepp i äventyrsböckerna.

Det var lite frestande att ta sig dit och titta. Men det var omöjligt.

Vi fortsatte istället på cykelvägen Burövägen fram till färjeläget där vi parkerade cyklarna.

Under tiden vi stod där kom färjan in från Källö Knippla. Längst fram stod en husbil som säkert stått på Knipplas ställplats.

Vid färjeläget står det tydligt att innan man tar färjan ut till Källö Knippla, Hyppeln och Rörö, där det finns ställplatser, bör man boka plats. Det är inte några öar som man direkt kör runt med husbil på.

Vid cyklarna såg vi än en gång markeringar för Kuststigen. Sådana markeringar hade vi ju sett på både Fotö, Hönö, Öckerö och nu också på Hälsö.

Kuststigens elfte etapp går här ute i Göteborgs norra skärgård och den ligger på vår to-do-lista nån gång längre fram.

Vad vi förstår är den väldigt vacker att vandra och är man ändå ute på öarna är det säkert en bra aktivitet. Man behöver ju inte gå hela sträckan på 27 kilometer på en gång.

Stefan tog sig en bit bort på stigen, han hade upptäckt på google maps att där fanns en föreslagen fotoplats mitt emot Källö Knippla. Och sådant måste han ju utforska.

Medan han tittade bort mot Källö Knippla fick han se en mast sticka upp ur havet, i strandkanten vid berget. Ännu en segelbåt med problem.

Denna segelbåt låg dock helt sänkt, bara förtampen satt fast i en ögla i berget. En fender guppade i vattenytan, ovanför båten.

Båten såg ut att stå stadigt på botten, masten vajade inte trots att det börjat blåsa lite. Väldigt konstigt att se två segelbåtar med sådan otur på samma cykeltur. Måste säga att vi undrade vad som hänt. Vi kollade runt vid färjeläget för att få svar, men där fanns ingen att fråga.

Vi avstod från att ta med våra cyklar på färjan, vände istället söderut för att komma till Stuvöslingan som ligger utmed vägen. På google maps (ständigt en källa till upptäckter) hade vi sett en markering med ”Art Forest”, som gjorde oss nyfikna. Skogskonst lät intressant, men vi hade ingen aning om vad det handlade om.

Skulle vi komma till ett galleri i naturen, eller vad?

Vi såg dem inte direkt, men när vi kommit en liten bit in på slingan började vi se figurer på båda sidor av stigen.

Vi gick av cyklarna, plockade upp mobilerna och gick åt olika håll och fotograferade.

Det fanns massor av gjutna figurer i gräset, inne bland träden, i bergsskrevor och i små vattendrag.

Inte direkt vackra men väldigt charmiga. Där fanns krokodiler, vildsvin, ormar och massor av hittepåfigurer.

Efter en stund slutade vi fotografera, det blev helt enkelt för många bilder.

Helt klart är det svårt att få koll på vem som gjort alla dessa figurer, men om vi inte är helt fel ute så är det en man som heter Anders Nilsson som skapat dem.

Vi har googlat för att hitta mer uppgifter om konsten i skogen, men har gått bet. Google har inte hjälpt oss den här gången. Kanske finns det någon läser detta som kan hjälpa oss med lite mer info?

Kommer ni till Hälsö tycker vi verkligen att ni ska gå eller cykla slingan och se dessa figurer.

Vi satte oss på cyklarna igen och tog oss vidare in bland fina hus och slingrande gränder. Passerade även fotbollsplanen.

Nu kom vi från rätt håll på den enkelriktade vägen och kunde därmed se en massa fina hus som vi inte såg från andra hållet då vi behövde vända.

Cyklarna rullade vidare mot hamnen. När vi stannade vid glass- och våffelkaféet i det som på hemsidan benämns som Våffelhamnen behövde vi inte fundera länge. Visst skulle vi ha var sin tjock våffla med glass, grädde och andra tillbehör. 

Det kändes verkligen inte fel att sitta i solen på en bänk och äta detta.

Några meter längre bort i hamnen ligger Hälsö Brygga som inte bara är ett kafé med goda bakverk utan även serverar pizza, högrevsburgare, havets wallenbergare och räkmacka. Den som har lust att spela minigolf kan också göra det här.

Våfflan och glassen hade redan fyllt magen, men nästa gång vi stannar med husbilen på ställplatsen på Hälsö blir det säkert ett besök även inne på Hälsö Brygga.

Anette 17 september 2024