Öckerö

Någon gång om året åker vi till Öckerö.

Men antalet gånger vi ser ön i Göteborgs norra skärgård är betydligt fler.

Framförallt beror det på att Öckerö kyrka är ett sådant tydligt landmärke. Är det bara hyfsad sikt när vi är ute med båten eller går upp på ett berg i södra skärgården ser vi den.

Hönö och Öckerö tillhör samma kommun, men sedan 2018 bildar de också en gemensam tätort. Men jag undrar hur många av de som bor där ute som säger att de kommer från Hönö-Öckerö. Tveksamt om någon gör det. Jag har i alla fall inte stött på någon som har uttryckt sig på det viset.

För oavsett vad som bestäms är Hönö och Öckerö två öar med egen karaktär.

Kommunhus, apotek och en del annat finns på Öckerö, men färjan till fastlandet går till och från Hönö.

Sedan vi köpte vår husbil 2020 har vi varit på öarna flera gånger, men varje gång har vi ställt oss på en av Hönös ställplatser. Förutom i år, då vi för första gången parkerade på Fotö.

Men någon gång ska vi ställa oss även på Öckerö. Det var en av anledningarna till att vi satte oss på cyklarna på Fotö och trampade rakt igenom Hönö över till Öckerö.

Norra skärgården är ett paradis för oss med husbil. Där finns visserligen ingen campingplats, men många ställplatser. Vi bestämde oss för att besöka alla tre.

Det är inte svårt att hitta till Öckerö från Hönö eller tvärtom. Öckerövägen börjar i hamnen på Hönö Klåva och går ända fram till rondellen där man kan välja mellan att svänga höger och ta färjan till fastlandet, ta vänster till Hönö Röd eller fortsätta rakt fram.

Väljer man att åka rakt fram mot Öckerö fortsätter man på samma väg, men efter rondellen byter den namn till Hönövägen som är vägen över bron mellan öarna. Eftersom vi cyklade höll vi oss på cykelbanan.

Bara några hundra meter in på Öckerö korsade vi Hönövägen och körde mot Lammholmen, där vi stannade till vid den första ställplatsen. Där fanns många platser, men mitt på dagen var det nästan tomt. Där fanns bara en enda husbil.

Betydligt tätare mellan husbilarna var det när vi kom fram till själva hamnen på Öckerö. Där fanns inte bara gott om fina blomsteruppsättningar utan även många husbilar. Många svenskar, men även åtskilliga tyskar och holländare och någon fransman.

Om vi hade varit sugna på en fika hade vi stannat till vid Öckerö hamnkafé, som finns i hamnen vid husbilarna. Men det var lite tidigt så vi trampade vidare efter att ha gått runt och kikat en liten stund.

Öckerö hamn är en levande hamn, inte bara en med fritidsbåtar. Där finns fritidsbåtar, fiskebåtar och längst ut till och med ett varv där det vid vårt besök fanns en stor fiskebåt uppdragen på land.

Stor och stor förresten. För några år sedan var den stor, men jämfört med de gigantiska fiskebåtarna vi såg presenteras på Öckerö för två två år sedan var den inte så stor. Då såg vi nästan 64 meter långa Astrid-Marie och gigantiska Astrid, som är nästan 92 meter lång.

De fiskebåtar vi den här gången såg i vattnet i Öckerös hamn var närmare storleken på jättebåtarnas livbåtar än bjässarna själva.

Lilla träfiskebåten Malö som låg ensam vid en brygga såg ut som en något från en helt annan tid. Och det var den ju också. Men skönheten i en gammal träbåt är något helt annat än de för ändamålet perfekt utformade metallmonster som numera drar upp fisken till oss.

Sjöbodar är ju så gott som alltid röda. Men långt in i hamnen såg vi bodar i olika kulörer, vilket var charmigt på sitt sätt.

I hamnen finns också Gunilla, skeppet som under perioder är en flytande skola för eleverna på Öckerö seglande gymnasieskola.

Vi fortsatte cykla och kom fram till Nimbus konferens- och restauranganläggning.

Den ägs och drivs av Nimbuskyrkan och är väldigt populär på flera sätt. Många går eller åker dit för att ta en lunch. Som vi och Öckerö-födde riksdagsmannen (kd) och musikern Roland Utbult gjorde den här dagen.

Några tar sig dit med båt och lägger sig gästhamnen.

En del bor på vandrarhemmet, andra går dit på konserter eller gudstjänster.

När den panerade fisken var uppäten fortsatte vi på vår utflykt norrut. Vi passerade det gamla färjeläget där jag i min barndom åtskilliga gånger satt i baksätet i vår gamla folkvagn bakom mamma och pappa när vi skulle åka hem efter att ha besökt min morbror Sten och hans familj på Hönö.

Längst i norr på Öckerö går bron över till Hälsö.

Till vänster, alldeles innan man kör över till Hälsö, ligger Öckerös tredje ställplats. Också den vid vattnet, men inte med lika fint läge som de båda andra.

Det stora målet vi hade kvar för vår cykelutflykt till Öckerö var landmärket som syns över stora delar av Göteborgs skärgård, både den södra och den norra: kyrkan.

Men vi tog inte raka vägen. Som vän av idrott ville jag se hur det såg ut vid Prästängen, den stora idrottsplatsen i norra skärgården.

Där har jag varit och spelat matcher med de IF Väster-lag där våra söner har spelat och jag har varit ledare. Där har jag även bevakat Skärgårdscupen på den tiden min arbetsgivare GT stod som arrangör.

Där finns också ishallen där flera hockeytalanger har slipats till och sedan tagit vägen ut i den stora hockeyvärlden, som Linus Nässén i dagens Frölunda. Det är i den hallen som hockeytvillingarna Joel och Henrik Lundqvist samt Frölundas damkapten, på Hälsö födda, Hanna Olsson kör hockeyskola på somrarna.

Men senast jag var på Prästängens idrottsplats var för att se vårt barnbarn Judith spela en inomhuscup på plastgräset i Göstahallen.

Det blev inget bad på närliggande Hjälviks badplats. Inte heller när vi efter att ha cyklat söderut på Öckerös västra sida kom till Saltas badplats.

Men där tog vi oss en ordentlig titt på hur Kuststigen sträcker sig genom öarna i den norra skärgården.

Några minuter senare var vi framme vid Öckerö kyrka. Vid kyrkogården ligger den gamla kyrkan från medeltiden med lite speciellt utseende eftersom den saknar torn. Klockstapeln finns längre bort på kyrkogården.

Mellan kyrkorna stannade vi till vid Hembygdsgården och minnesstenen över de Öckerö-fiskare som fram till 1943 hade omkommit på havet.

När vi skulle ta oss upp till den nya kyrkan, från 1900-talets början, som vi sett så många gånger men aldrig har varit vid var det skönt att ha elcykel. När vi stod på vägen bredvid kunde vi konstatera att det är mycket lättare att se hur den ser ut från en position längre bort. Typ på Hönö.

På väg tillbaka cyklade vi genom Öckerö centrum, passerade kommunhuset, gick in på apoteket och tog en snabbtitt på den fina Örtagården där det det inte bara växer en massa grejer utan där det även går att lyssna på musik under sommaren.

Det blev ett relativt kort besök på Öckerö. Nästa gång vi tar husbilen till norra skärgården får det bli en eller ett par nätter på någon av Öckerös ställplatser.

Stefan 10 september 2024