Paddan i Göteborg

Solen sken från en blå himmel.

Fulla av förväntan gick vi mot en av de mest kända och populära turiststoppen mitt i Göteborg.

Vi skulle åka Paddan för första gången sedan vi var tonåringar.

Och det blev en häftig upplevelse.

Med båt blev det ett helt annat perspektiv. Vi såg och hörde en hel del som vi inte kände till tidigare.

Vi försöker numera se vår hemstad Göteborg som turister. Vet inte om ni känner på samma sätt som vi, men vi åker oftast till samma ställen i stan och missar pärlor som är värda att besöka.

För oss göteborgare är Paddan välkänd. På sommaren ser man massor av turister som åker runt på kanalerna. Man ser de speciella båtarna, men det är inte så mycket mer med det.

Och visst har jag åkt Paddan. Hela två gånger, tror jag. Och jag tror jag att båda turerna ägde rum innan jag fyllde 15 år.

I vilket fall som helst hade Stefan och jag bestämt oss för att åka Paddan i sommar om vi hittade nån dag som passade oss.

Vi tog bussen in till stan. Promenerade från Brunnsparken till Kungsportsplatsen där Paddanbåtarna ligger och köpte biljetter. Man kan i förväg boka turen men vi gick direkt till biljettkiosken och köpte biljetterna där.

Vi hade tur och behövde bara vänta cirka tio minuter innan vår båt skulle gå och det var ganska många som redan väntade vid trappan där båtarna lägger till.

Det är en del bestämmelser att ta hänsyn till när man åker med Paddan och vår guide Elin var tydlig med hur vi skulle bete oss på båten. Barn under sju år skulle använda flytväst och ville vi som vuxna ha flytväst fanns det också.

Guiden betonade att vi måste sitta ner i båten, hålla alla våra kroppsdelar på insidan och inte känna på broarna som vi skulle passera under. Hon berättade detta för att ingen skulle skada sig.

Elin visade sig vara en väldigt bra guide. Kunnig, engagerad och utrustad med den humor som utlovas när man bokar en biljett med Paddan.

Broarna man åker under är väldigt låga. Vissa av dem så låga att man helt automatiskt hukar sig, för det känns som man slår i huvudet annars. En del av broarna är väldigt vassa undertill och det vore ju tråkigt att skada sig.

Vi började direkt med att köra under Kungsportsbron. Redan där hade jag svårt att fatta att vi inte åkt paddan fler gånger.

Precis när vi kört under bron mötte vi några som körde trampbåt i kanalen. Man kan hyra både trampbåtar och tvåsitsiga kajaker vid kajakbryggan vid Bältesspännarparken precis utanför Trädgårdsföreningen. Inte ens det har jag uppmärksammat förut. Nu mötte vi några som trampade friskt i sina båtar när vi passerade dem.

Det känns väldigt speciellt att åka i kanalen förbi vår fina Trädgårdsförening som ligger utmed kanalen. Den är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker.

Där inne finns bland annat ett rosarium som under sommaren är fyllt av flera tusen rosor. Där finns också det fina Palmhuset, ett växthus byggt 1878 med palmer och tropiska växter. Palmhuset är under restaurering 2023–2026 men de delar som inte restaureras för tillfället är öppet för besökare.

Vi fortsatte fram i kanalen och fick höra ytterligare något vi inte hade nån aning om. Elin berättade att vi skulle titta efter en röd dörr en liten bit in på Stora Nygatan som ligger inom Vallgraven. Hon uppmanade oss att titta efter vad som stod ovanför dörren. Där stod 17 ½  som husnummer.

Förklaringen var att när husen byggdes utmed gatan började man från två håll. När man möttes ungefär på mitten av gatan upptäckte man att det fanns två tomter att bygga på men bara ett husnummer kvar. Därav finns det ett hus som har nummer 17 ½ på Stora Nygatan. Enligt vår guide ska det vara det enda huset i hela Europa som har ett halvnummer.

Vi passerade den gamla kulturminnesmärkta fröhandeln i Trädgårdsföreningen. Ett väldigt vackert gammalt hus som numera är ombyggt till Alfons Åbergs hus. Det är ett kreativt hus med olika aktiviteter och teater för barn.

Alldeles därefter åkte vi under nästa bro, Slussbron. Byggdes 1875 och fick sitt namn efter slussen alldeles intill. Slussen ligger där Vallgraven går ihop med Fattighusån som är en grävd, 900 meter lång kanal. Den förbinder Stora Hamnkanalen med Mölndalsån och Vallgraven alldeles vid Drottningtorget.

Där blev det en snäv sväng för att komma under Drottningtorgsbron. Vi passerade Nordstan som är Sveriges tredje största shoppingcenter sett till omsättning. Förbi Brunnsparken med statyn Johanna. Hon fick egentligen namnet La Semeuse, som på franska betyder såningskvinnan. Men det ansågs för svårt att uttala, statyn fick helt enkelt heta Johanna.

Vi åkte under Fontänbron och kom ut alldeles vid Lejontrappan med sina två lejonskulpturer på var sin sida. Lite märkligt att passera korsningen Norra Hamngatan/Östra Hamngatan på det här lugna sättet. För uppe på gatuplanet är det ibland närmast kaos med alla spårvagnar, bussar, cyklar och fotgängare som ska ta sig fram.

Vi passerade Gustaf Adolfs torg, där Göteborgs grundare Gustaf II Adolf står och pekar.

Fortsatte under Tyska bron och var bara några meter från Havsbaren där några restauranggäster satt och åt på fast mark i kanalen medan vi såg den väldiga Tyska kyrkan på andra sidan Norra Hamngatan.

Vi passerade Göteborgs stadsmuseum och åkte under Kämpebron där kanalen gör en sväng ut mot Göta älv.

Vi tittade upp på Residenset där kungafamiljen brukar bo när de är i Göteborg. När de är på plats i stan och bor där är den svenska flaggan hissad, vilket den inte var när vi åkte förbi på vår Paddantur.

När vi läste på om Residensets historia hittade vi en gammal bekant från sommarens långresa: Lennart Torstenson. Generalen vars avfärd från det som nu är Tjeckien uppmärksammas varje dag i Brno. Det var han som då han utsågs till generalguvernör för Västra Götaland lät uppföra byggnaden.

Alldeles efter Residenset kom Residensbron och precis efter den kom nästa bro – Stora bommens bro, som kallas osthyveln. Förr låg det en gammal fällbom här för att hindra fientliga fartyg att komma in i kanalsystemet. Den bron var så låg att man var tvungen att ducka om man skulle under den. Den byggdes om och höjdes cirka en meter, men den är fortfarande den lägsta av alla broarna.

Vår guide sa åt oss att vi skulle titta upp i taket när vi åkte under. Och där satt en väldigt stor osthyvel-skulptur.

När vi kom ut i Göta älv hade vi ett av de tidigare varvsområdena framför oss med en av de gamla kranarna till vänster.

Paddan svängde åt höger (styrbord) så att vi hade vår nya Hisingsbro rakt framför oss.

Vi passerade Operan som ligger så vackert alldeles vid vattnet. Operahuset byggdes så att det ska se ut som en båt från älven.

Vi åkte förbi och stannade till lite snabbt vid barken Viking. En restaurerad gammal vacker skuta som seglat på världshaven. Hon skulle skrotas, men köptes för en krona av Göteborgs stad. Nu är hon ett fast förankrat hotell med restaurang alldeles nära Operan.

Nästan kloss an Hisingsbron ligger det som direkt döptes till Läppstiftet när det byggdes. En rödvit hög kontorsbyggnad.

Den har ett flertal gånger fått stämpeln Göteborgs fulaste byggnad, medan andra tycker det ligger där som ett smycke.

Här vände Paddan. Vi åkte nu förbi Bananpiren där båtarna lastade med bananer anlände med början efter kriget. Guiden Elin berättade att man hade hört att bananen skulle vara en delikatess. Men eftersom ingen talat om att den skulle skalas innan man åt den, blev den inte populär förrän detta hade gått upp för de som smakade. Vi svenskar är förresten världens mest bananälskande folk.

Längre inåt land ligger Kanalhuset där Sveriges Radios och Sveriges Televisions Göteborgsavdelningar huserar.

Strax därefter frågade guiden vad vi som åkte med Paddan trodde att Karlatornet kallades. Vi i Göteborg brukar ju hitta på egna namn istället för de som getts till byggnader i stan.

Karlaatornet är Nordens högsta byggnad med sina 246 meter och 74 våningar. En skyskrapa som vissa tycker är häftig och andra tycker förfular hela Göteborg. Vad man än tycker så har byggnaden självklart fått nya namn av göteborgarna. Gylfen är ett eftersom man kan se likheter med en dragkedja. Ett annat är Glennpire State Building apropå uttrycket ”alla heter Glenn i Göteborg”, som härrör från 1980-talet då Sveriges då bästa fotbollslag IFK Göteborg hade fyra Glenn i laget.

Innan vi började svänga tillbaka mot kanalen fick vi den vackra Älvsborgsbron framför oss.

På fastlandssidan såg vi Sjömanshustrun, som är en staty av en kvinna som står i blåsten vid hamnen på ett högt torn. Hon är ett minnesmärke över ”alla  de svenska sjömän som omkom på de svenska handelsfartyg som seglade på haven under första världskriget”.

Hennes kjol blåser där hon står och vinkar till sin sjöman som är där ute på havet. När man kör med bil på Oscarsleden nedanför ser hon så vacker ut där hon står med sin fladdrande kjol. Men hon står faktiskt åt fel håll. Hon står och vinkar med huvudet vänt mot Hisingen, ön på andra sidan älven. När hon sattes upp på sitt torn var det helt medvetet att hon skulle stå så att man inte bara skulle se hennes rygg, vilket varit fallet om hon fått stå vänd mot utloppet av Göta älv.

Nu närmade vi oss Masthamnsbron, som på den västra sidan har Lagerhuset och på den östra Merkurhuset. På Skeppsbron ligger två gamla hus kvar. Om man tittar på dom så ser man hur vinda och skeva dom är.

Merkurhuset har jag aldrig varit inne i, men det andra har jag jobbat i. Det var så stora sättningar i huset att det verkligen kändes när man var där inne. Center för skolutveckling i Göteborg låg där och jag befann mig ganska ofta där.

I en av samlingslokalerna där vi satt på föreläsningar eller andra möten hade vi kontorsstolar med hjul. Hade man inte fötterna i golvet som broms var det lätt att stolen rörde på sig. Sättningarna berodde på leran som stan är byggd uppe på. Det var mycket diskussioner om det verkligen gick att bevara huset, men nu ligger det kvar där så fint.

Lagerhuset, på andra sidan Masthamnsbron, ser märklig ut från sjösidan. Där finns en stor gigantisk röd dörr mot kanalen/älven. Där gick det att lossa varor direkt från båtarna utan att betala tull. Det var först när varorna plockades ut på framsidan som tullavgifter avkrävdes.

Är man turist i Göteborg är Feskekörkan ett måste. Det är ju inte något sätt en kyrka, det är bara den yttre formen som påminner om en kyrkobyggnad. I Feskekörkan handlar det om fisk och skaldjur. Med Paddan passerade vi alldeles utanför och det såg lite lockande ut att kliva ur och sätta sig bland de som satt och åt någon fiskrätt.

Snett ovanför Feskekörka kan man också se vad som finns kvar av Göteborgs gamla stadsmur.

På den andra sidan kanalen börjar Kungsparken, där det först fanns del befästningar för att försvara det Göteborg som på den tiden låg innanför vallgraven. Senare blev det betesmark för stadsbornas djur. 1839 började området förvandlas till den park det är i dag. Det sägs att där bland annat finns ett exemplar av varje sorts träd som växer i de nordiska länderna.

Vi göteborgare har under flera år pratat om Västlänken som förändrar vår stad. Bygget har gjort det svårt att ta sig fram i stan och naturligtvis påverkar det även Paddan som fick hålla till höger vid en passage när vi var nästan tillbaka vid Kungsportsplatsen.

Alldeles innan båten la till och vi fick kliva i land såg vi ytterligare några exempel på sådant som vi inte hade en aning om eller har sett tidigare.

Att det vid Kungstorget finns en staty av den nakne Prometheus där han springer i väg med elden han snott av gudarna visste vi inte om.

Vi har heller inte tidigare lagt märke till sjöodjurets svans nedanför Stora teatern, eller Storan som vi kallar den.

När vi några minuter senare gick vidare för att ta en sväng genom Trädgårdsföreningen var vi väldigt, väldigt nöjda med vår första tur med Paddan på så där 50 år.

Anette och Stefan 13 augusti 2024