Brno

I Tjeckiens näststörsta stad har en svensk general fortfarande en stor roll.

Mitt i Brno påminns man fortfarande dagligen om hur Lennart Torstensson och hans fruktade soldater lurades iväg för snart 400 år sen.

Men det är inte i första hand de svenska spåren från trettioåriga kriget som gör Brno till en fin och synnerligen intressant stad för en besökare.

På väg mot Kroatien för en semestervecka med våra barn och barnbarn åkte vi genom Polen och fick många fantastiska upplevelser. Mycket av det vi såg och upplevde i Gdansk, Warszawa, Krakow och de andra platserna har vi skrivit om här på bloggen.

Men när vi väl varit i Auschwitz bestämde vi oss för att fortsätta söderut. Vi funderade först på att fortsätta västerut mot Wroclaw och sedan svänga in i Tjeckien mot Prag. Men vi valde att åka in i Tjeckien vid Ostrava för att sedan fortsätta till Brno, där ingen av oss hade varit tidigare.

Brno är Tjeckiens näst största stad och väldigt populärt för helgresor hade vi läst. Det kändes perfekt.

Vi letade campingar i närheten. Det var inte lätt, men vi hittade en en bit nordväst om staden: Camping Hana. En liten familjecamping som sedan 30 år tillbaka och drivs av Hana och, numera, även av sonen Jan.

Det var en enkel, fin och ren liten camping.

Vi hade kollat upp att vi skulle kunna ta buss och tåg in till Brno, men Hana berättade att möjligheten även fanns att ta en båt på Svratka, en biflod till Donau, som låg alldeles i närheten.

Båt till stan lät perfekt och så tänkte vi oss tåg och buss för hemvägen. Båda alternativen kändes bra. Båten lade till cirka 300 meter från campingen och busshållplatsen fanns ungefär mitt emellan.

Vi väntade tillsammans med fem-sex nederländska par på båten, som kom på utsatt tid. När den hade vänt, vi stod vid en ändhållplats, gled båten med eldrift sakta och tyst fram på floden.

Båtturen tog en timma och det var en hel del stopp utmed floden för att flera passagerare skulle kliva på. Allt som allt var det tio hållplatser, men båten stannade inte på alla eftersom där inte fanns några som väntade.

Floden mynnade ut i en liten sjö med det tungvrickande namnet Brněnská přehrada, som fungerar som vattenreservoar för Brno.

Båten lade till vid ändhållplatsen. Sen var det en liten bit att gå till spårvagnen som tog oss in till stan och stationen.

Vi siktade på gamla stan och Kålmarknaden på torget Zelny Trh. Från stationen där spårvagnen stannade tog vi oss uppför en liten backe och fortsatte upp mot torget.

I hörnet där vi nådde torget stannade vi på Café Momenta och fyllde på med lite energi i form av var sin toast och cappuccino innan vi gick på upptäcksfärd.

Alldeles där vi satt fanns en liten staty som jag hade läst om. Den föreställde kompositören Wolfgang Amadeus Mozart där hans huvud var avbildat som han såg ut som vuxen men med en barnkropp med vingar. Annorlunda kan man säga. Statyn stod framför nationalteatern där Mozart uppträdde som elvaåring.

När toasten och kaffet vi beställt var urdrucket, började vi vår promenad runt i stan.

Vi började med att titta oss runt på Kåltorget. Frukten såg verkligen inbjudande ut, men vi beslöt oss att vänta lite med inköpet så vi slapp bära runt på mer i ryggsäcken.

Mitt på torget står den kända Parnäsfontänen. Den kan man verkligen studera från olika håll, för det finns mycket att upptäcka på statyn. Tyvärr var statyn under renovering med ställningar och olika skynken som dolde det mesta av den.

Det var ganska ostadigt väder när vi var i Brno. Ibland blev det regnjacka på, ibland var det tjock tröja och så blev det riktigt varmt och vi önskade att de långbyxor vi hade på oss när vi åkte istället skulle varit kortbyxor.

När solen visade sig satte sig folk i de utställda solstolar som fanns längst upp på torget. Ansiktena vändes mot solen och det gav ett härligt avslappnat intryck.

Vi gick upp mot Petrus och Paulus katedral på höjden, eller Katedrála svatého Petra a Pavla som den heter på tjeckiska.

Den låg verkligen vackert där uppe med sina dubbla torn som syns över hela staden.

Promenaden gick vidare mot informationscentret vid det gamla stadshuset.

Stefan gick direkt och fotograferade det vackra huset. Han ville också fotografera krokodilen/draken som hänger i taket i valvet där man går in.

Själv gick jag gick in på turistinformationen. Jag behövde hjälp. Behövde ha tag på en nål, modell större, nästan som en stoppnål. Det var inte lätt att veta vilken affär man skulle vända sig till och var en sån affär låg.

Men det var inga problem. Jag fick en adress, vi knallade dit och köpte nålen.

När man rör sig inne i Brnos centrum är det korta avstånd till det mesta. Från kålmarknaden gick vi sakta men säkert mot Frihetstorget. Här var det liv och rörelse. Spårvagnar, bilar och cyklar samsades om utrymmet med massor av människor.

Runt en stor fontän satt folk i solstolar och njöt när solen tittade fram mellan molnen.

Men den stora attraktionen på Frihetstorget, den som får många turister att ta sig dit, är en märklig skapelse. Den kallas för astronomisk klocka, men ser inte alls ut som en klocka utan snarare som en patron.

Det är en skulptur, gjord i svart granit. En väldigt speciell skapelse som ingen riktigt förstår sig på hur man ska läsa av vad klockan egentligen är.

Men det är här som historien om Lennart Torstenson och de svenska soldaterna kommer in. På en skylt vid klockan finns berättelsen på olika språk.

Det hela utspelades 1645, i slutet av det trettioåriga kriget. Den svenske generalen Lennart Torstenson och runt 30000 soldater hade under 112 dagar belägrat Brno. Torstenson var inte vem som helst. Enligt legenden var han odödlig.

Det tog emot att Brno-borna var så besvärliga att besegra, Torstensons tålamod började tryta. En spejare från staden lyckades avlyssna ett samtal hos fienden och fick då höra att svenskarna tänkte ge sig iväg nästa dag om de inte hade erövrat Brno före klockan tolv nästa dag.

De försvarande befälhavarna fick då en briljant idé. I samarbete med stadens myndigheter, kyrkans män och allehanda potentater bestämde de att ställa fram kyrkklockorna en timma. Nästa dag ringde klockorna elva istället för tolv och svenskarna gav sig av – en timma tidigare än vad de de hade tänkt.

Därför ringer klockorna på Petrus och Paulus katedral fortfarande klockan elva varje dag.

Den astronomiska klockan invigdes 18 september 2010 – på 365-årsdagen av svenskarnas reträtt. Och varje dag, samtidigt som klockorna börjar ringa, faller en glaskula ut från ett av de fyra hålen i den astronomiska klockan. Den som fångar kulan får behålla den. Detta är attraktiva souvenirer.

Vi gick vidare till Mährentorget (Moravské náměstí) där det finns ytterligare en känd skulptur. Denna gång en åtta meter hög häst i brons, med ovanligt långa ben, som installerades år 2015 utanför St Thomas-kyrkan.

Egentligen skulle man kunna tro att det bara var en märklig skulptur av en häst. Men det är väldigt många som fotograferar den och skrattar när dom går under den. Det handlar om något ekivokt, men vi tiger som muren. Den som vill ha svaret får kolla själv. Men den som vet, den vet.

Vid närliggande St. Jakobs-kyrkan finns nästa sevärdhet. Just när vi var där renoverades kyrkan och vi var oroliga att vi inte skulle kunna nå den lilla trappan vid sidan om ingången. Trappan som leder till en dörr som leder in under kyrkan.

Vi letade efter ett benhus, eller som det egentligen heter, ossuarium. Det låter helt otroligt, men under kyrkan hittades kvarlevor från cirka 50 000 människor. Och dom ligger kvar.

Det var av en ren tillfällighet detta ossuarium hittades. År 2001 reparerades kyrkan och då fann man den stenplatta som sen slutet på 1700-talet stängt och dolt kryptan under kyrkan.

I kryptans tre kammare ligger skallar och ben travade på varandra. I katakomberna i Paris har det största benhuset hittats, men sen är benhuset i Brno god tvåa.

Varför ligger då alla dessa ben och skallar i kryptan? Jo, på 1600-talet när kryptan byggdes var det både kolera- och pestepidemier. Kropparna efter människor som dog i dessa epidemier behövde tas om hand.

För mig kändes det inte helt bekvämt att gå där nere i kryptan bland alla ben och dödskallar. Det var en märklig känsla. Det var skönt att komma ut i friska luften.

Vi fortsatte mot slottet Spilberk. Benen började bli ganska slitna, men efter ett glassköp och lite vila begav vi oss uppför backen mot slottet en bit bort.

Det byggdes i mitten av 1200-talet och ligger på en kulle i centrala Brno. Från första början var det ett kungligt slott, senare blev det en barockfästning.

Vi trodde vi skulle kunna blicka ut över stan på ett bra sätt där uppe men vi blev faktiskt lite besvikna. Det var lummigt, grönt och vackert. Men stora träd dolde den mesta utsikten.

När vi gick tillbaka mot området vid Kålmarknaden hade vi en tid att passa. Det blev nästan lite stressigt. Stefan med både dålig höft och dåligt knä fixar inte snabba promenader och det var en bit att gå. Jag pinnade på mina steg. Tänkte att Stefan kunde komma lite senare om det blev för jobbigt för honom.

Vi hade nämligen bokat visning i katakomberna/labyrinterna under marknaden på Zelny Trh-torget.

Vi fick reda på att visningen bara skedde med tjeckisk guide. Ville vi gå med, gällde audioguide med engelska.

Inga problem, tänkte vi. Men det var inte den vanliga sorten audioguide som hade fungerat så bra alla gånger vi använt det.

Nu skulle vi ladda ner en app och lyssna genom våra telefoner. Hade vi haft våra egna hörlurar laddade hade det inte varit några problem. Ej heller om Stefan hade haft mer tid på sig när han kom. För det var så dåligt internet när man skulle ladda ner appen att vi blev tillsagda att stå vid receptionen, där nätet fungerade bättre.

Jag hann, men utan hörlurar funkade det ju så där. Guiden pratade ju och då ville man inte ha på ljud som störde.

Kan nog säga att det var den snabbaste guide vi lyssnat på. Han pratade så otroligt fort och ibland försökte han sig på att prata lite engelska också.

Det var bara det att han inte gjorde några pauser mellan det han berättade på tjeckiska och sen helt plötsligt försökte säga på engelska. Det gick väl sådär och det gjorde att det blev lite misslyckat.

Själva upplevelsen av hur det såg ut under torget och hur de gångar och rum använts som fanns under torget var dock intressant. För förr i tiden hyrde folk en del av rummen eller utrymmen under torget. Där, i det svala, mådde grönsaker och frukt bra.

Någon gjorde sprit, någon fick utstå spott och spe och sättas fast och pryglas då det ansågs att hon eller han gjort fel. Gångarna gick att använda till mycket. Det var intressant, men guidningen var kanske inte den bästa vi varit med om.

Vi var inte ensamma om att ha lite svårt att hänga med när den entusiastiske guiden pratade. Även de som kom från Tjeckien verkade ha svårt att hänga med i alla vändningar och det snabba språket. Det blev en del viskningar och småmummel utmed vägen.

Jag hoppas guiden bara hade en dålig dag. Han kanske var lika trött som vi. Nästa dag var hans guidning kanske helt perfekt. Man vill ju gör sitt bästa.

Men efter denna guidade tur och en fullspäckad dag i en väldigt fin stad kände vi oss färdiga.

Nu ville vi tillbaka till vår husbil och vila våra trötta fötter. Efter en tur med tåg och en bit med buss och sen en liten promenad till campingen var vi väldigt nöjda.

Anette 5 juli 2024