Warszawa

Jag vet inte varför det blivit så att vi aldrig åkt till Polen. Vi har ju rest så mycket med husvagn och husbil i Europa i över 30 år. När barnen var små blev det en del Italien, Spanien och mycket Frankrike.

På senare år har vi varit väldigt mycket i Kroatien.

Men varför har vi aldrig åkt till Polen? Ja, det undrar vi faktiskt nu.

Inte minst huvudstaden Warszawa, vars gamla stad är ett världsarv, är värd ett besök.

Vi har ett slutmål på denna resan. Vi har hyrt ett hus med våra tre söner, deras fruar och våra barnbarn i Kroatien. Sammanlagt blir vi 15 stycken. De har fått bestämma tid och åker med bilar och flyg ner. Stefan och jag har tagit husbilen och åker i förväg ner.

Vi bestämde att vi skulle åka genom Polen och sen besluta hur vår väg skulle se ut beroende på vad vi känner för vid just det tillfället.

Sopot och Gdansk har ni redan kunnat läsa om här på bloggen. Men vi har fler inlägg som kommer att läggas ut varje onsdag och lördag under några veckor framöver.

Nu ska jag berätta om Warszawa.

Vi fick förslag på en liten familjecamping i Warszawa, Camping Wok. Den skulle ligga bra till och vi ringde och bokade en plats dagen innan.

Vi hade cirka 35 mil att köra till Warszawa från Gdansk, men vi hade bokat in ett annat besök på vägen så vi kom fram ganska sent. Klockan var nog strax efter 19 och Stefan som kört var ganska trött. Trafiken i Warszawa var helt galen just då. Hetsig och aggressiv och ingen var det minsta intresserade av att släppa in oss när vi exempelvis behövde byta fil. Så hade vi inte alls känt det i Sopot och Gdansk.

Vi kom till campingen med vetskapen att vi kanske inte skulle få stå kvar dagen efter. Men den låg så bra till att vi hoppades på tur och det hade vi. Dagen efter bokade vi in ytterligare två nätter.

Det tog max fem minuter att gå till busshållplatsen. Där tog vi bussen in till den stora fotbollsarenan. Vi gick av och gick under en gångtunnel för att ställa oss på spårvagnshållplatsen. Efter tre stationer med spårvagn var vi i centrum. Det var hur smidigt som helst.

Ännu bättre var att vi redan på campingen kunde köpa ett dygnspass för tunnelbana, spårvagn och buss för cirka 40 svenska kronor per person. Vi kunde alltså ta dessa olika transportmedel och åka hur mycket vi ville i stan. Det var verkligen perfekt.

Första dagen inne i Warszawa började vi med att gå till Kulturpalatset. Det höga tornet som man ser över hela Warszawa är verkligen ett landmärke.

Det är Polens högsta byggnad med sina 234 meter och var en ”gåva” från Josef Stalin, från den tid då han bestämde det mesta i det gamla östblocket. För att komma upp de 30 våningarna fick vi ställa oss i kö och köpa biljetter.

Det tog kanske en kvart och sen var det en kort kö till hissen innan vi var uppe på utsiktsplattformen. Där gick vi och alla andra och riktade våra kameror åt alla väderstreck. Vi kunde ju inte missa något.

För mig som är så galet höjdrädd var detta ett bra utsiktstorn. Bara jag tittar rätt ut och slipper att titta nedåt brukar det funka rätt bra. Det gjorde det här. Inga fönster från golv till tak där man kan stå alldeles vid rutan. Här var det en kant som gjorde att det inte funkade att titta rakt ner. Tack och lov.

Kulturpalatset är som byggnad också intressant. Där finns cirka 3200 rum inklusive teatrar, biografer, kongresshall, svimmingpool, ett kasino med mera.

När vi hade sett det vi ville uppe i tornet började vi gå med sikte på gamla stan. Det var en bit att gå. Vi hade kunnat ta spårvagn och tunnelbana och det hade fungerat perfekt.

Men vi ville ha vår första tur till fots, för det är en speciell känsla att vandra omkring och försöka förstå hur allt fungerar och ligger i förhållande till annat.

Jag visste att jag ville leta upp de speciella bänkarna som är placerade längs den breda vackra gatan, Krakowskie Przedmiescie, som leder fram till gamla stan. Det finns många träbänkar utplacerade längs hela gatan, men det finns också 15 parkbänkar i gjutjärn och polerad svart sten som är lite speciella.

Alla är på något sätt kopplade till den store tonsättaren Frédéric Chopin som föddes i Polen.

Det står en text på varje bänk på två språk, polska och engelska. Men det som är mest speciellt med bänkarna är den lilla knapp som går att att trycka på och som gör att man får lyssna på olika små melodislingor ur Chopins verk. Vi stannade och satte oss att lyssna på många olika melodislingor på olika bänkar. Väldigt häftigt. Kolla gärna in youtubefilmen längst ner på den här sidan.

Alldeles vid en av bänkarna vi stannade vid ligger Heliga korsets kyrka. En av Warszawas fina barockkyrkor.

Den blev till stora delar förstörd under andra världskriget. Men den byggdes upp igen.

Där gick vi in och tittade oss omkring.

Vi såg bland annat den pelare där Chopins hjärta ska vara begravt i en urna. Resten av hans kropp begravdes i Paris.

På andra sidan gatan stod statyn av Nicolaus Copernicus. Mannen som redan år 1543 beskrev hur jorden roterar kring sin axel och hur jorden och planeterna kretsar kring solen. En slutsats som retade upp alla med den då etablerade uppfattningen att snurrade med jorden som mittpunkt.

En bra bit ner på gatan satte vi oss på ett kafé och köpte oss en tårtbit och kaffe, för fötterna började vid det laget att bli ganska trötta.

Vi fortsatte mot gamla stan en liten bit ner. Vi hade precis nått fram till Unescos världsarvsmärke utanför kungliga palatset när regnet kom. Vi beslöt oss för att åka tillbaka till campingen för vi var redan rejält trötta.

Dagen efter åkte vi in till stan igen. Vi ville börja där vi slutade dagen före och åkte därför direkt till Krakowskie Przedmiescie och kungliga palatset i gamla stan. Mitt på torget står statyn av kung Sigismund Vasa, Gustav Vasas sonson. Han var kung av både Polen och Sverige.

Vi gick runt på torget och kände atmosfären. Solen lyste, det var mycket folk ute. På en tillfälligt uppbyggd scen utanför kungliga palatset sjöng en kör. 

Det fanns flera ballongförsäljare och en stor nalle gick omkring på torget och önskade pengar till välgörande ändamål. Det var allmänt trevligt.

Vi gick vidare mot gamla stans torg. Där var det marknad och mycket folk. Torget som är uppbyggt igen efter andra världskriget är en del av världsarvet.

Mitt på torget står sjöjungfrun staty, hon har blivit en symbol för Warszawa och har funnits med på statsvapnet sen 1500-talet. Legenden säger att hon kom simmande i floden Wisla blev kvar.

Det sägs också att denna sjöjungfru är syster till den lilla havsfrun i Köpenhamn. Och vem vet…

På torget tog vi varsin cappuccino och tittade på folk en bra stund och njöt i solskenet.

Vi tittade på vår karta och blev lite nyfikna på en utsiktsplats och alldeles bredvid fanns en trappa utmärkt som något speciellt.

Vi gick ner mot utsiktsplatsen och insåg att det inte var så mycket utsikt så vi fortsatte till trappan i närheten. Vi tänkte att den kanske var något i stil med Spanska trappan i Rom. Men ack vad vi bedrog oss. Det var en helt vanlig trappa mellan två hus. Inget att se på alls.

Vi började känna oss lite sugna på mat.

Vi ville smaka på en polsk specialitet, Zurek. En soppa med grönsaker, korv och ägg.

Kanske var det inte rätt restaurang vi hittat, men det var inget som vi blev så väldigt imponerade av.  Smaken var okej, men vi konstaterade att vi nu testat och så fick det vara bra med det.

Mätta och nöjda började vi nu vår vandring till Polin, det kända museet i Warszawa som handlar om judarnas historia. Det var en bit att gå och på vägen gick vi förbi det gigantiska minnesmärket av Warszawas uppror mot tyskarna. Riktigt intressant.

Så kom vi fram till museet. För att komma in var det säkerhetskontroll och vi fick låta våra väskor åka igenom samma slags säkerhetsanordning som det är på flygplatser. Så var det även för Stefan och mig. Vi fick gå igenom och sträcka armarna i luften precis som på en flygplats.

Vi betalade och fick våra audioguider, det var det som gällde här.

Audioguider har vi använt på flera museer vi besökt i Polen. Det funkar verkligen bra. Beroende på vilket rum man kommer till får man uppläst rätt information för det rummet. Så enkelt det blir på så sätt.

På något ställe fanns det inte bara det språk vi alltid lyssnade på, engelska, utan också möjlighet till att få ta del av en lättare engelska. Perfekt för den som inte är så van vid språket.

Inne i museet kan man följa den judiska historien från när judarna började spridas över världen.

Hur många kom till det som nu är Spanien och senare tvingades österut och många fick så småningom en fristad i Polen. Det är pedagogiskt upplagt, modern teknik används väl.

Och i slutet kom vi till den tid då judarna under andra världskriget utsattes för Hitler-Tysklands gränslösa grymhet och inringades och plågades i Warszawagettot innan det tömdes på människor och till slut jämnades med marken. 

Besöket på museet var beräknat till cirka två timmar. Vi insåg att vi började bli rejält trötta och gick lite snabbare igenom de rum som inte kändes lika intressanta.

Med hjälp av tunnelbana, spårvagn och buss tog vi oss sen tillbaka till campingen.

Två dagar i fantastiska Warszawa var till ända.

Anette 14 juni 2024