Karlskrona

Karlskrona är en örlogsstad. Men inte bara.

Under vår långa promenad genom världsarvsstaden stötte vi på mycket mer av intresse än bara marin historia.

Som en kyrka med lekande barn, ett bilmuseum och en staty med en skåra på hjässan där man kan lägga en gåva.

Vi har som mål att besöka alla våra 15 svenska världsarv, men också så många av våra 30 svenska nationalparker som möjligt. Det har liksom blivit vår grej.

När vi kom till Blekinge hade vi besökt sju världsarv, men bara skrivit om fem här på bloggen. Till världsarvet Örlogsstaden Karlskrona har vi varit på väg förut men ändrat oss på grund av vädret.

Självklart vill man att alla resmål man har ska ha strålande solsken och göras under sommarmånaderna, men vi vill uppleva saker året om. Därför bestämde vi oss för ett besök i Karlskrona i mars med risk för regn.

Eftersom vi reser med husbil söker vi alltid efter möjlighet att parkera någonstans och det fann vi i hamnen. Där fanns det en ställplats perfekt placerad i stan, nära de byggnader och platser vi tänkte besöka.

Då vi kom dit sent på eftermiddagen bestämde vi oss för att bara ta det lugnt för att istället ta en heldag i stan dagen efter. Vi gjorde, i iPhonens kartaapp, upp en lista med allt vi ville se. Där kunde vi också bestämma i vilken ordning vi skulle gå till de olika sevärdheterna. Det är så lätt att man missar ställen man velat se och att det blir för lång väg att gå tillbaka, det är i alla fall vår erfarenhet.

Vi vaknade upp till en helgrå himmel och det såg ganska ruggigt ut. Det stämde. Det var verkligen kallt ute och vi var glada att vi tagit på oss rejält med kläder.

Första tänkta stoppet var bilmuseet och porslinsmuseet, bara några hundra meter från husbilen.

Men där var det tyvärr stängt. En liten besvikelse, för dessa hade vi gärna besökt.

Vi fortsatte att gå mot Stumholmen, som tillhör världsarvet, där vi bland annat ville gå på Marinmuseet.  Stumholmen fick redan år 1683 en roll som produktions- och provianteringsområde för flottan. Det märks tydligt när man går runt bland byggnaderna på ön.

Och fram till 1980-talet var den ett skyddsområde dit obehöriga inte fick tillträde. För att komma ut på Stumholmen går man på en bro.

På andra sidan ligger Corps de garde, vaktstugan med arrest från 1730-talet. Vaktmanskapet hade till uppgift att kontrollera alla besökare men också att spana efter bränder, så i huset fanns ett rum för brandredskap. Numera är byggnaden ett bostadshus.

Vi passerade kronohäktet som användes fram till 1960-talet av flottan som arrestlokal. Huset har 34 celler för manskap och 6 celler för officerare.

Nere vid hamnen ligger det vackra slup- och barkasskjulet från 1780-talet. Det byggdes för flottans mindre skeppsbåtar.

Alldeles bredvid ligger Marinmuseet som fångade oss i över tre timmar. Det kommer vi att berätta om i eget inlägg.

Vi fortsatte förbi flyghangarerna som byggdes för marinens sjöflygplan. De är de enda trähangarerna som finns kvar i Sverige från marinflygets tid. Här gömdes Charles Lindberghs (den förste som flög ensam över Atlanten) flygplan från nyfikna journalister 1933, när han tillsammans med sin fru skulle besöka Skåne.

Det blev en sväng runt Bastion Kungshall och förbi den vackra fyren innan vi tog bron tillbaka för att få uppleva mer av Karlskrona.

Vi gick upp till Stortorget och in i Fredrikskyrkan som ligger mitt på torget. Det blev en annorlunda upplevelse då kyrkan verkligen var en levande kyrka mitt på dagen.

I kyrksalen, alldeles innanför entrén, fanns bord med framdukat kaffe där människor satt och pratade.

Längst fram i kyrkan fanns mattor och kuddar och många lekande barn med sina föräldrar. Just den dagen vi var där, en tisdag, hade det bjudits på sopplunch innan vi kom. Klockan två öppnades kyrkan upp för barnen med sina föräldrar. Framme vid estraden fanns gott om plats att leka. Vi blev väldigt imponerade.

Tillbaka ute på Stortorget passerade vi statyn av Karl XI, Karlskronas grundare, och gick vi fram till Trefaldighetskyrkan som tyvärr var stängd för tillfället.

Vi fortsatte mot Amiralitetsparken med det välkända Amiralitetsklocktornet från 1699. Klocktornet som från början var en så kallad vällingklocka som med sina ringningar effektiviserade arbetet på och runt för Karlskronavarvet.

Under klockstapeln går ett gammalt järnvägsspår. Det startar vid järnvägsstationen och leds i en tunnel under Stortorget mot och under klockstapeln och ut till varvet. Spåret byggdes för att kunna förse varvet med material till pansarskeppen som byggdes i slutet av 1800-talet. Spårer har inte använts på väldigt länge men finns kvar som ett minne.

På vår slinga genom Karlskrona fanns självklart ett besök vid Amiralitetskyrkan för att se Rosenbom. Själva kyrkan var stängd men vi fick ändå träffa på självaste Rosenbom i egen hög person.

Träfiguren Rosenbom har stått utanför kyrkan sen 1700-talet. Den ursprungliga träfiguren finns inne i kyrkan för att skyddas för väder och vind. Den som numera står utanför kyrkan är en kopia gjord av ”Hästökalle” Carl Karlsson 1956. Han gjordes som en fattigbössa. Om man lyfter på hans hatt finns där en springa där man kan lägga i en slant.

Han står där och håller i ett plakat där det står:

Ödmjukast jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

~ * ~

Säll är den som låter sig

Wårda om de fattige

De sista två raderna är hämtade från bibeln, Psaltaren 41:2

Bakom statyn finns samma text, kompletterad med ett swishnummer för att även den som är utan kontanter ska kunna ge ett bidrag.
Fortfarande drar Rosenbom in en del pengar. Kyrkan tar hand om pengarna och ger till behövande. Handlar det om utländsk valuta ser man till att behövande i andra länder får del av pengarna. 

Så skulle vi då vidare enligt vår karta. Vi tänkte passerade både Rosenbom och Amiralitetskyrkan och ta oss mot vattnet på baksidan. Det blev stopp direkt. Där vi stod vid kyrkan såg allt runtom ut att vara inhägnat med skyltar där det stod att det var skyddsområde och var fotograferingsförbud.

Den militär vi frågade om vilken väg vi kunde ta förklarade vänligt med bestämt att allt var förbjudet område att besöka, och vi fick gå tillbaka samma väg som vi kom. Helt klart hade vi inte förstått hur stängt allt är närmast havet i Karlskrona.

Stenmurar eller staket stoppade vår framfart så vi fick vända om. Planen var att besöka mastkranen på västra sidan av Trossö, där Karlskrona ursprungligen byggdes vid örlogshamnen. Men eftersom promenaden blev så lång fick vi hoppa över det besöket. Nu vände vi istället österut och gick genom stan.

När vi kom tillbaka ner mot hamnen där husbilen stod kom det precis in en bilfärja från Aspö. Vi blev lite nyfikna och när vi läst på att det var en fin cykelö bestämde vi direkt att vi ska återkomma till Karlskrona när det blir lite varmare. Då ska vi ta med våra cyklar och ta en heldagsutflykt till Aspö.

Karlskrona blev ett väldigt intressant och positivt besök. Att Örlogsstaden Karlskrona är ett världsarv är inte svårt att förstå. 

Det här är motiveringen bakom utnämningen till världsarv:

”Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en planerad europeisk örlogsstad, som influerats av äldre anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för efterföljande städer med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik, och Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar.” 

Världsarvskommittén i december 1998

Anette 15 mars 2024