Skanderbegtorget

När jag står på Skanderbegtorget, mitt i Tirana, går tankarna först tillbaka till november 1988. Då kom jag dit första gången tillsammans med journalistkolleger och fotbollslandslaget som skulle möta Albanien i en VM-kvalmatch i fotboll.

Den nyresta, cirka sex och en halv meter höga, statyn av förre diktatorn Enver Hoxha dominerade torget. Det fanns nästan inga bilar i Albanien då, när kommunismen föll uppskattades antalet till cirka 300.

I stort sett alla som passerade över Skanderbegtorget gjorde det till fots.

Nu, 2022, finns det heller inga bilar på Skanderbegtorget. Men av en helt annan anledning.

Hela området är numera en fotgängar- och cykelzon. Under marken finns ett parkeringshus där alla bilar som fanns i landet för drygt 30 år sen skulle få plats.

Men från 1988 till nu har Skanderbegtorget skiftat utseende gång på gång. Ibland har biltrafik varit tillåten, ibland har det planterats träd. Ibland har karuseller och radiobilar stått framför historiska museet, ibland har ett pariserhjul skymt den gamle nationalhjälten Skanderbeg där han sitter på sin häst.

I särklass högst i Albanien

Flera av byggnaderna runt det stora Skanderbegtorget, mitt i Tirana, rymmer massor av personliga minnen.

Som hotell Tirana. Fram till någon gång på 90-talet Albaniens i särklass högsta byggnad. Det har renoverats i några omgångar sedan dess. Nu är står gamla hotell Tirana i skuggan av det betydligt mycket högre nya hotell Tirana några meter bakom.

Jag har bara bott på hotell Tirana en gång, 1988, när jag var i Tirana för att bevaka VM-kvalet i fotboll för GT. Då var det ett typiskt hotell av gammal öststatsklass, väldigt omodernt för oss västerlänningar.

Sängarna var så usla att flera av landslagsspelarna valde att sova på golvet istället. De flesta rummen var utrustade med telefon. Men när jag lyfte upp den på mitt och fotografen Lennart Rehnmans rum var den väldigt lätt. En snabbkoll visade att det bara vara ett plastskal, helt utan innehåll.
Vi hämtades på flygplatsen 1988 av en redan då gammal sliten buss som parkerade utanför hotellet. Nu ser jag på samma ställe två Rolls Royce plus flera andra bilar som med fog kan kallas lyxbilar.

De gamla byggnaderna som omger torget står i stark kontrast till de nya som formligen exploderat upp mot himlen under de två senaste decennierna.

Av det riktigt gamla Tirana är det bara klocktornet och moskén med minareten som finns kvar. Men de är i stort sett helt överskuggade av höghusen bakom.

I nationalmuséet, på andra sidan gatan från hotell Tirana, hade jag mitt livs första (och kanske enda) fotoutställning. Året var 2007 och runt 80 av mina flera tusen bilder från 1988 till 2007 hängde på väggarna i ett annex till själva huvudmuséet. Att se Tiranabor i sakta mak promenera runt och titta på mina bilder av deras historia gav en fantastisk känsla. Gång på gång berättade mina vänner att mina bilder är unika. Vad de visste hade ingen annan, vare sig alban eller utlänning, med kameran i hand följt Albaniens dramatiska utveckling på det sättet.

Vid Skanderbegtorget finns även Riksbankens byggnad, som inte har förändrats sedan 1988. Mitt emot finns Kulturpalatset där man bland annat kan avnjuta opera och balett. Och på södra sidan, med ansiktet in mot torget och ryggen mot den stora breda Martyrernas boulevard, sitter Skanderbeg själv på sin häst. Landets störste hjälte, mannen som under flera år på 1400-talet höll turkarna stången.

Det finns många åsikter bland Tirana-borna om Skanderbegtorget. 

Många tycker att det skulle ha fått vara som det var tidigare och att man hade byggt ett nytt, modernt centrum någon annanstans istället.

Andra tycker att det kunde ha fått vara ett mellanting med genomströmmande trafik istället för den stora, mestadels tomma ytan.

Det är svårt att hitta någon som är helt nöjd. Men så är det förmodligen jorden runt, vi brukar inte vara så pigga på förändring där vi bor.

Ser man torget uppifrån är det som mitt på en navet på ett hjul med vägar åt olika håll som ekrar eller som solens mitt med strålar i olika riktningar. Ett riktigt centrum med andra ord.

Men det enda man kan kan vara helt säker på när det gäller Skanderbegtorget är att man aldrig kan vara säker på hur det ser ut vid nästa besök i Tirana.

Stefan 11 oktober 2022