Primosten
Kristallklart vatten och många starka färger i Primosten
När man är på turné utefter den kroatiska kusten finns det många ställen att kika närmare på.
Som Primosten, 3,5 mils bilresa väster om Trogir.
Det kan vara frestande att bara blåsa på och köra den fina E65:an om man ska från norr till söder, eller i omvänd riktning, i Kroatien.
Men för den som har tid och lust att ta av vid Sibenik (om man kommer från norr) eller mot Trogir (från söder) finns det all anledning att sikta in sig på Primosten, som ligger ungefär mitt emellan nämnda städer.
Primosten är ännu en liten pärla utefter kusten.
Vi stannade till en gång under vår husvagnstid (som varade från 1987 och 31 år framåt), men då hade vi parkerat husvagnen vid Split och körde bara utefter kusten i vår personbil.
I september förra året kom vi åkande norrifrån i vår husbil.
Primosten är inte stort, i själva staden bor knappt två tusen personer. Men där finns gott om plats för sol och bad i fint vatten och många turister hittar dit varje år.
Men som i de flesta andra välbesökta kroatiska kuststäderna är det gamla stan som ger Primosten dess speciella karaktär.
Den gamla delen påminner på sätt och vis om Rovinj på Istrien, även om Primosten är betydligt mindre. Gamla stan i Primosten ligger på en halvö och är nästan helt omgiven av vatten. En gång i tiden var det till och med en ö. En vindbrygga var kontakten med fastlandet när den fälldes ner. Senare fylldes mellanrummet ut och blev till den fasta landförbindelse som det är i dag.
I gamla stan finns gamla stenhus och gamla stenbelagda gator, men Primostens historia är äldre än så. De äldste fynden i området beräknas vara mer än 2500 år gamla.
När vi kom till gamla stan parkerade vi och låste cyklarna. Vi valde att gå åt vänster, det vill säga söderut på den östra sidan av halvön. Vi kunde ha valt att gå genom den väl markerade ingången i stadsmuren, men valde att gå utefter vattnet istället. Den gamla stadsporten fick istället bli vår utgång när vi var klara med rundvandringen.
Vi tog en god lunch på en av restaurangerna, njöt av färgerna på båtar och blommor och konstaterade att vattnet var precis så klart som man önskar när det är varmt och badet ligger en liten stund bort.
Att promenera runt den lilla halvön i solsken och hela tiden se botten tydligt genom det turkosa vattnet var riktigt häftigt. Lika läckert var det inte att se alla taggiga sjöborrar och fundera på vad de kan ställa till med om man kommer för nära efter att ha glömt badskorna.
När man går i Rovinj hamnar man oftast vid kyrkan längst bort och högst upp i gamla stan. Likadant är det i Primosten. Crkva svetog Jurja (Sankt Görans kyrka) sticker upp ovanför den övriga bebyggelsen.
På wikipedia kan man läsa att kyrkan förmodligen började byggas på 1400-talet, men att den förändrats genom åren och slutligen byggdes till och om 1760.
Vi gillar att besöka kyrkor och sitta ner en stund. Så gjorde vi även i Primostens mest utmärkande kyrka. Medan vi satt tysta tog vi också chansen att kolla på utsmyckningen, inte minst målningarna uppe i taket.
Efter ytterligare en stunds promenerande började det rycka i badtarmen. Vi tog den snabbare vägen rakt genom gamla stan, kikade bara lite i några butiker vid torget precis på insidan av stadsporten där det också fanns de bankautomater vi behövde eftersom kontanterna började tryta.
Vi behövde inte gå speciellt långt för att tillfredsställa behovet av bad. Bara ett par hundra meter från gamla stan finns en fin strand. När vi satt där och såg bort mot gamla stan kunde vi återigen konstatera att Primosten påminner om Rovinj med bebyggelsen utefter vattenkanten.
Vi trampade de tre kilometerna norrut tillbaka till camping Adriatik. Inte världens lyxigaste camping, men den ligger fint utefter havet och har en egen alldeles utmärkt badstrand. Dessutom tar den ACSI-kortet, vilket gjorde vistelsen billigare än vad den skulle ha varit annars.
Dagen efter lämnade vi Primosten med husbilen för att köra söderut mot Korcula och Dubrovnik. Vi stannade, precis som när vi några år tidigare åkte i den andra riktningen, på en parkeringsplats alldeles söder om stan.
Vid slutet av uppförsbacken finns UTSIKTEN. Just den utsikten över Primosten är ett måste. Det är en sådan där plats där det finns en risk att man tar alldeles för många bilder – för att det är så vackert.