Ston

Vi hade precis varit bland massor av stenar och sett en lång mur i montenegrinska Kotor.

15 mil åt nordväst, utefter kusten, kom vi till ett ställe där det finns ännu mer av både det ena och det andra.

Att promenera på muren i Ston är, som så mycket annat på Balkan, en speciell upplevelse.

Ston har länge varit välbesökt, framförallt under somrarna. Men sedan bron byggdes mellan fastlandet och halvön Peljesac är strömmen av människor dit förmodligen ännu större.

Tidigare när man åkte mellan de mellersta och norra delarna av Kroatien och Dubrovnik i söder gick huvudvägen genom Bosnien, där man lätt fastnade i köer. För att komma till Ston behövde man göra en liten avstickare.

Efter att bron öppnades i juni 2022 passerar man Ston när man kör huvudvägen mellan norr och söder. Man kan som vi även göra en avstickare till Korcula, dit det inte är så långt.

Precis som när man närmar sig Kotor (där SVT:s senaste omgång av Mästarnas mästare spelades in) ser man muren på långt håll. Men muren i Ston är ändå av en annan kaliber. Sammanlagt är den över fem kilometer.

När vi förra året åkte söderut genom Kroatien och Montenegro till Albanien var det i slutet av september. Då var Ston översvämmad av folk. Bussar och bilar stod tätt parkerade på parkeringarna, de som åkt med i fordonen fyllde hela området. Vi funderade inte ens på att stanna.

När vi ungefär tre veckor senare stannade till på hemvägen var vi ensamma… nästan i alla fall.

Vi hittade en plats att parkera husbilen nära ingången genom muren in till den lilla ston… f’låt stan.

Det var en betalparkering, vi kunde välja mellan att betala med kreditkort eller mynt. Men vi hade inga problem att få ut en biljett ur maskinen. Det var en parkering dit bussar var anvisade att ställa sig. Men där fanns inga bussar, därför ställde vi oss bland de husbilar som redan stod där.

Det finns flera parkeringar i området där man kan stå med bil, husbil eller buss. Förutsatt att det inte är fullt.

Man kan också välja att ställa sig på camping Prapatno, som ligger vackert vid havet ungefär fyra kilometer åt sydväst. 

Muren i Ston byggdes på 1300- och 1400-talen efter att Ston blivit en del av republiken Dubrovnik. Syftet var att skydda saltproduktionen med anor till romartiden. Och det var inte så konstigt att det byggdes en mur runt Ston och även runt närliggande Mali Ston (lilla Ston) samt mellan de båda orterna. Saltet i Ston gav Dubrovnik runt en tredjedel av republikens intäkter.

När man kliver upp en bit på den sammanlagt drygt fem kilometer långa muren ser man ”saltfältens” rutor i vattnet. Och de är fortfarande i gång, salt produceras alltjämt, vilket man som besökare kan studera om man vill.

I havet odlas även musslor, som är en delikatess på stadens serveringar.

När jag skriver om stenstaden Ston snubblar fingrarna gärna och lägger på ett e, och autokorrekt-funktionen när jag skriver på exempelvis Facebook drar gärna till med Stone. Men namnet på staden har inget med det engelska ordet för sten att göra. Ston betyder damm.

Man kan gå långt upp på ena delen av muren. Men vi nöjde oss med den första delen, som går fram till det ställe där man kan välja mellan att gå högre upp eller ta sig tillbaka mot marknivå. Vi kände att det fick räcka med klättring uppåt på de höga stegen i muren.

Upplevelsen var av den typ som gör en ödmjuk. För bortåt 700 år sedan hade människor skapat dessa väldiga konstruktioner. Att få chansen att stå och njuta av utsikten i 23-gradig värme en måndag i oktober var ett privilegium.

Nedanför muren, i det lilla samhället, finns ett litet lokalmuseum. Man kan även besöka Fort Kastio, fästningen som byggdes 1357 och blev en del av befästningen.

I staden finns även smala gränder, restauranger, affärer och kaféer. Och för den som är sugen på en eller ett par nätter på hotell finns några alternativ, exempelvis Hotel Ostrea.

Men vi är inte speciellt sugna på att delta i ”Ston Wall Marathon” 24 september i år. När vi var där gjordes reklam för loppet på stora, murfyllda affischer med bilder på löpare som tog sig upp och ner på muren. Men naturligtvis spännande för den som orkar, vågar och kan. 

Ston finns inte på Unescos etablerade världsarvslista, men det är nog bara en tidsfråga innan den dyker upp där. Staden finns på den tentativa listan, världsarvens egen väntlista.